
På den dagliga promenaden så tyckte fröken Betty Karlsson att det var alldeles perfekt att lägga en kabel mitt på trottoaren. Detta är lite av en hobby för henne tror jag för hon gör det SKITofta. =) hihi..
Jaja.. tänkte jag och plockade vant upp en bajspåse med dödskallar på från Rusta. Dessa påsar är de bästa som finns enligt mig och tro mig, jag har testat en jäkla massa olika bajspåsar genom åren. Hursomhelst så stoppade jag in handen i påsen, tog ett djupt andetag, höll andan, böjde mig ned och plockade upp den gode så stora bajshögen. Sen vände jag ut och in på skiten och knöt ihop påsen. Men då upptäckte jag till min fasa något som jag faktiskt aldrig under 7,5 år som hundägare har varit med om. DET VAR BAJS PÅ MITT FINGER! Urk och blä och kräk!
Det var ett litet hål i påsen! What?! Jag fick lite lätt panik och skrapade av den lilla bajsklutten på nå löv och sen kunde jag fan inte sluta lukta på mitt bajsfinger. Ni vet, man vet att det luktar men man luktar ändå. Jag bestämde mig gode snabbt för att vända på mina skor och traska hemåt för att få bort bajslukten som jag inte kunde sluta lukta på. Not fun!
När jag kom hem så tvättade jag händerna som en tok och sen blev det desinfektionsmedel på hög nivå. Sen luktade jag lite till på mitt finger. Kunde inte sluta lukta. hehehe!
Nu luktade det inte bajs längre men det var ändå som en nötdoft som lös igenom all handsprit och tvål. Men va fan. Det fick duga. Sen traskade jag ut för att testa att promenera igen. Och denna gången klarade jag mig utan poop på fingrarna. =)
Förutom att för första gången ha fått dogpoop på mina fingrar så har jag varit på skolan idag och kämpat med grupparbetet. Ikväll har Angelica varit här och vi har fönstershoppat på tradera och sett Desperet. Och nu sitter jag här. Och ironiskt nog så luktade jag på mina fingrar igen för 5 sekunder sen. Och nej.. Inge BettyBajs finns kvar. ;)
Go kväll!
Puss
/Linda