Nu ska jag berätta vad som händer med mig eftersom många verkar lite oroliga. Och det var verkligen inte min mening. Men det känns underbart att så många bryr sig om hur man mår. =) Tack så mycket.
Det är så här att jag under en längre tid har haft problem med min mage. Det mest oroande problemet för mig är att jag har blödigt väldigt mycket näst intill varje gång som jag har varit på toa och bajsat. Dessa större blödningar har pågått sen i början av augusti i år. Men jag har haft blödningar från och till i större delen av mitt liv. Men jag har aldrig gjort en rektal undersökning. Alltså den undersökning när läkaren undersöker ändtarmen. Och denna undersökningen är nog en av anledningarna till att jag inte har sökt hjälp tidigare.
Men igår fick jag en tid hos läkaren för att en gång för alla kolla vad som kan vara orsaken till mina problem som jag har haft alldeles för länge. Och nu ångrar jag att jag inte sökt denna hjälp för länge sedan.
Det behöver inte vara allvarligt alls men det är så att läkaren hittade en knöl när han undersökte mig. En onormal form av tillväxt som man kan känna i ändtarmen men som ligger bakåt mot ryggraden/svanskotan. Det gjorde hemskt ont när han undersökte denna knöl och det ilade i hela ryggen ända upp till huvudet. Jag kände helt klart att något satt där och nu i efterhand så har jag känt den smärtan och det obehaget vid ett flertal tillfällen när jag har varit på toaletten. Men jag hade aldrig kunnat tro att jag har en knöl. Men jag har en knöl. Men det kan lika gärna vara en slags missbildning. Men det kan ju såklart också vara en tumör eller en cysta.
Så nu är jag under utredning. Jag har tagit en massa blodprover idag och jag har fått remiss till kirurgavdelningen där dom ska utföra fler undersökningar för att fastställa att knölen inte är en elakartad knöl av något slag. Läkaren som undersökte mig tyckte INTE att knölen kändes som något som skulle vara elakartat. För den var mjukare. En elakartad tumör är i regel hårdare.
Men det är klart att jag är livrädd. Speciellt när jag kände hur ont det gjorde i hela ryggen. Jag har fortfarande ont i nedre delen av ryggen och in mot svanskotan sen undersökningen igår.
Tankarna byter av varandra och ibland gråter jag och ibland skrattar jag åt tanken att jag har en RÖVKNÖL. =) Man måste hålla modet uppe.
Min största oro är såklart att jag ska ha någon slags ändtarmscancer eller liknande. Det är min värsta farhåga. Min mardröm. Men jag är också orolig över alla kommande undersökningar. Det är hemskt att bli undersökt just i det området och det gör ont. Sen så kan det ju mycket väl vara så att jag måste opereras. Och det är inget jag ser fram emot.. Det är som sagt många tankar som flyger omkring just nu.
Igår fick jag en hemsk bild framför mig om hur jag skulle se ut utan hår. Tankarna har varit till graven och tillbaka. Men sen kom jag fram till att jag måste fokusera på att det inte är något allvarligt. Och om det är allvarligt så klarar jag det också. För jag vägrar att ge upp! Jag ska bli frisk vad det än är. Det bara är så. Det finns ingen annan möjlighet eller några andra alternativ. Nu har man funnit vad som är problemet och nu ska det undersökas och åtgärdas. Thats it!
Men jag är rädd. Så rädd som man kan bli. Jag har aldrig varit så här rädd i hela mitt liv. Bara tanken på att det finns något i mig som inte ska vara där gör att jag får kräkkänslor. Det känns som om jag har blivit lurad av min egen kropp. Men nu känner jag att det finns något där. För det ska inte göra ont på det sättet som det gör. Jag känner det när jag sitter ner och när jag går på toa. Precis samma känsla som under undersökningen. Men jag trodde att jag hade ont långt ner i ryggen eller något. Men det är något där. En knöl.. Och jag kan inte få bort den. Den finns där. Och har säkert funnits där länge. Och den sitter nära min ryggrad. Det är skrämmande..
Jag tror inte att knölen är elak. Det vägrar jag att tro. Jag tror däremot att det är en tumör som jag har haft i nästan hela mitt liv eftersom jag alltid har haft lite ont när jag går på toa och jag har alltid blödigt lite till och från. Jag tror att den är god men jag tror att den har vuxit sakta men säkert. Och jag tror att det trycker mot min ryggrad. Och jag tror att den måste plockas bort..
Men jag är rädd att jag har fel på den punkten där jag tror att den är god. Det är därför jag gråter och är rädd. För är den elak så förändras allt. Då är det bara att kämpa.
Men livet förändrades väldigt hastigt igår. Mycket fick en ny mening och nya prioriteringar. Skolan borde jag oroa mig för men det gör jag inte. Jag vill bara hem. Vi ska hem idag. Och sen tar vi dagarna som dom kommer. Vad kan man annars göra?
Men igår började kampen mot knölen. Vare sig den är god, ond, en missbildning, en jäkla varfyllnad eller en cysta. Den ska bekämpas. För nu jävlar ska jag inte ha ont när jag går på toa.
Det löser sig. Frågan är bara hur lång tid det ska ta. Jag avskyr att vänta. Jag hoppas att hela processen går fort.
Nu vet ni. Känns bra att ni är med mig.
Puss
/Linda
