tisdag 23 november 2010

Halvvägs???

Jag vette tusan om jag är halvvägs i mitt examensarbete men jag har skrivit 15 sidor av 30. Men det känns som om det värsta är kvar. Intervjuer och analyser av dessa. =( Så jag skulle nog säga att jag gjort 30% eller nå. Rent tidsmässigt i alla fall. ;) Skitsamma.. Det går då framåt. Men jag känner en ständig inre stress.

Hela tiden maler det 10000 FRÅGETECKEN i huvudet: Ska du hinna? Har du skrivit nog idag? Fungerar ditt koncept? När fasen ska du göra din sista fjuttiga restuppgift sen du hade lunginflammation? Får du någon julledighet alls? När fan ska du börja träna igen? Är du mycket sjuk? Hur mycket ska du jobba egentligen MEDAN du pluggar? Hur fasen ska du hinna handla julklappar? Hur ska du ha råd med allt? Hur blir januari och följande månader när du slutar skolan om du inte får jobb? Vars är du i livet fröken Karlsson? Ska du flytta hem, stanna kvar eller hamna någonstans mitt emellan? VAD FAN SKA DU GÖRA NU???

Sådana frågor smattrar innanför pannbenet. Inte alltid så lätt att somna då. =( Men jag har min familj och mina vänner som ger ett otroligt stöd i min kamp mot min starka inre stress.
Jag vet att jag ska tänka positivt. Och det gör jag! Men ibland blir det bara LITE för mycket. Men idag är det inte en sån dag. Inte fasen ska jag gå i väggen än. ;) Det gör jag sen när allt är klart. Hihihi. Kanske när jag tagit examen? ;) Nä för tusan. Inte då heller. För när jag har mitt examensbevis i min hand om ca 1,5 månader, då ska jag säcka ihop i en pool av tårar. AV GLÄDJETÅRAR! Inga andra tårar. Jag har inget att vara ledsen för. Jag har allt jag någonsin har önskat mig. Eller.. Inom räckhåll i alla fall. ;) Livet är på väg åt mitt håll.
Det är bara kämpa den sista lilla biten i mål nu. Men det är en tung uppförsbacke när man har sprungit i snart 3,5 år. Men det är helt okej.

Sov gott på er. Själv ska jag plugga i några timmar till. Som vanligt. ;)

Puss

/Linda

På gång

Nu städas det ock fixas här hemma. Jag har packat upp helgens väskor och ställt fram en ensam liten julstjärna. Hihi. Men jag ska nog dra fram en till innan denna dagen är slut. ;) Vi ska ta fram resten i helgen men jag vill som ändå få lite fart på julstämningen.
Ikväll efter städ och fix blir det plugg och de sista förberedelserna inför de första av två intervjudagar. Känns som en utmaning men det ska nog gå bra. =)
Jag har skickat in min början på examensarbetet till min handledare för att få min första dom. Jag har inte allt för höga förväntningar på positiv feedback för jag är kass på att referera och jag skriver lite småkonstigt ibland. ;) Hihihi. Det händer ganska ofta att man som glad norrbottniska hittar på lite egna ord här och där. Som "he" och "snöra". Vilket betyder ungefär lägga och kasta bort. Får då verkligen hoppas att jag inte har slängt in nå sånt ord i mitt arbete. Hahahaha! Men min handledare verkar ha lite humor så förhoppningsvis skulle han också skratta åt min dialekt. =) Nä nu ska jag byta sängkläder, dammtorka och dammsuga. Sen ska jag förhoppningsvis hämta mina nya dojjor när gubben min kommer hem. ;) Jippi!
Ha en fortsatt fin dag!

Puss

/Linda

måndag 22 november 2010

Förra helgen












Tänkte lägga ut lite bilder sen förra helgen som jag har tjuvat av Madde. =) Jag brukar aldrig lägga ut bilder där HELA jag syns så här. Men vad fasen. Nu gör jag då det i alla fall. Ser ut som en sackosäck men det gör inget. ;) Hihihihi. Klänningen var snygg i alla fall.
Det är en klänning från HM som Madonna har designat. Den är beige med puffärmar och puffiga fickor (därav en del av sackosäck-looken.) Den är skön som fan men lite tråkig så jag sydde fast kedjor på axlarna. ;) Glammit värre.
Sov så gott folket!

Puss

/Linda

söndag 14 november 2010

Mina nya dojjor!










Jag är så jäkla glad just nu! Jag vann precis mina drömvinterskor på Tradera.
Yes! Kolla mamma. Nu har jag ny varma vinterskor. I äkta retro Lindastil. ;)
Varmodrade finska näbbstövlar. Det är verkligen något jag har velat ha jättelänge.
Jippi!
Nu kan jag möta vintern med stil. ;)

Puss

/Linda

Till Pappa!











Idag är det farsdag. Eftersom min pappa och jag bor så långt ifrån varandra så har vi planerat att fira denna dag tillsammans nästa helg. Men jag tänkte ändå skriva ett inlägg här som helt och hållet är tillägnat min far.

Min pappa och jag har alltid haft ett väldigt nära förhållande. Eftersom jag är ensambarn och aldrig haft haft syskon att leka med under semestrar eller kvällar så är det alltid pappa som har lekt med mig. Och oj vad jag har haft många roliga stunder med min pappa. Och vi har skrattat mycket tillsammans. Han är absolut en av de roligaste och vänligaste människor som jag känner och han är en av de personer som jag ser upp till mest av alla i världen. Jag kan stolt säga att jag är hans dotter och vi har alltid delat värderingar och tankar mellan varandra. Han är en mycket ärlig människa som alltid är sig själv i alla situationer. Min fars självkänsla har jag alltid beundrat. Han har lärt mig att alltid kämpa för det man tror på och han har övertygat mig om att jag kan göra allt det jag vill här i världen. Det gäller bara att kämpa. Lite tjurighet kan ta människor långt. Och min tjurighet har jag ärvt av min far. Och det är jag mycket glad för. Han är en mycket omtänksam människa som värnar om sina nära och kära. Jag har alltid känt mig som världens bästa tjej vid min fars sida. Han har höjt mig till skyarna men han har ändå lärt mig vad arbete betyder och att man måste jobba för att ta sig någonstans här i livet. Arbete ska löna sig. Det är vårat motto. Min pappa har alltid stöttat mig i alla val jag har gjort i livet. De senaste åren har han varit ett enormt stöd under min studietid. Han vet vem jag är och han tror på mig i allt jag tar mig ann i livet. Jag har alltid känt mig trygg under hela min uppväxt. Mycket beroende på min fars tydlighet och lugn. Och när jag varit ledsen under stunder i mitt liv så har jag alltid tillslut hamnat i pappas famn för att få tröst. Och i pappas famn sitter jag än idag. Varje gång vi är hemma och sitter i soffan så är det mot pappa jag alltid lutar mig. Där är jag tryggast och där blir jag aldrig för gammal för att sitta. Pappa har hjälpt mig att hitta mig själv och jag har mycket att tacka honom för. Han har varit min ständiga vägledare och stöttepelare genom livet. Och han är min pappa. Bara min. Och jag är pappas flicka.
Min pappa kommer jag alltid kämpa för att efterlikna på många sätt.
Jag tackar dig för livet jag har fått. Jag hade aldrig kunnat få en bättre uppväxt och framtid.
Tack pappa.
Jag älskar dig!

Puss

/Din dotter Linda

Tjejkväll och veckovy













Igår hade jag och Madde en riktigt trevlig tjejkväll som började med en gemensam middag hemma hos mig. Vi blandade härliga drinkar med is och jordgubbar samt att vi lyssnade på grym musik, fixade oss snygga som fasen och snackade en massa skit. ;) Klockan 22:30 vandrade/halkade vi mot bussen och begav oss in mot stan. Vi startade våran lilla krogrunda på O´Learys och sen dansade vi vidare mot CoverClub. ;) Och jäklar vad vi dansade. Hihihi. Jag är alldeles öm i kroppen idag. Efter stängningen klockan 02:00 trippade vi vidare på en efterfest på Haga. Jag var hemma ca 04:00. Hur ofta händer det?? Aldrig! Jag fattar inte hur vi orkade?? Hehehe. Men vi hade så himla roligt. Det var den absolut roligaste utekvällen som jag har haft på mycket mycket länge. Tack Madde! ;)
Idag är det bara mys i soffan och lite plugg som gäller. Jag har samlat ihop en massa litteratur till mitt examensarbete och jag känner mig helt redo att starta igång på riktigt. =)
Och jag är inte det minsta bakis idag. Bara lite trött i ögat. ;)
Imorgon ska jag på ett seminarium angående min plats i vikariepoolen här i Umeå. Jag ska på en liten intervju och efter det ska jag iväg på jobbet. Jag jobbar nog till stängning. Samma gäller Onsdagen. Då är det jobb mellan 11 och 17:30. Tisdag är det äntligen dags för läkarbesök samt att jag ska plugga på universitetet. På Torsdag är det plugg och hemfärd till våran lilla by som gäller.

Min vecka ser ut så här:
Måndag: *Vikarieseminarium med intervju 09:00
*Jobb!
Tisdag: *Läkarbesök på NUS 09:00
*Plugg på universitetet
Onsdag: *Jobb! 11:00-17:30
Torsdag:*Plugg på universitet 09:00-14:00
*HEMFÄRD!
Fredag: *Kåbban och en hel del pluggande.

Puss

/Linda

torsdag 11 november 2010

Mitt jobb är bäst i världen!

Idag har jag jobbat. Och min kropp har helt ärligt känts som en stor och tung sandsäck. Men vad spelar det för större roll när man trivs så otroligt bra i sin yrkesroll? =) Då spelar det ingen roll alls. Tänk när man knyter ann till ett barn på ett sätt som utspelar sig i att barnen visar tillit till dig, visar att denne litar på dig till 100% och kallar en för "fröken". Det får jag uppleva varje dag som jag är på jobbet. Och detta är inte ens mina egna barn. Det är någon annans nästan 30 st barn som förlitar sig på mig, berättar vad som tynger dem och ber mig om hjälp. Det är en fantastisk känsla. En känsla som värmer mitt hjärta varje dag som jag ser dem utvecklas och göra framsteg. Det är en seger för mig. Att se dem lyckliga, glada och trygga. Det är "mina" barn på ett sätt. Mina skolbarn. Barn som jag får följa i en kort stund i deras liv. Och det tackar jag för. Jag tackar för alla stunder. För det är helt fantastiska barn. Barn som upplever, känner, tänker och funderar över livets gåtor. Och tänk.. Jag får vara med. Vara med dem i alla steg dom tar i sina framsteg i klassrummet och även socialt. Det är så givande. Det måste vara världens mest givande arbete. Det tror jag helt säkert. Man får så mycket tillbaka när man ser att barnen lär. De lär sig hur man agerar på livets alla plattformer. Hur man beter sig mot andra människor, hur man är en god kamrat och hur man fungerar i vårat samhälle. Och detta får jag lära dem. Och jag finns där i alla kliv på vägen. Jag ska trösta er när ni gråter och stötta er i era svåra stunder. Jag ska skratta med er när ni är glada och jag ska ge er stöd när saker och ting är svårt. Jag lovar er att jag ska göra allt för att ni ska få bästa möjliga tid i skolan. En tid som ni kan minnas med ett leende på läpparna. Jag ska finnas för er och försöka svara på alla era frågor. Jag är eran fröken. Och den rollen tar jag på största möjliga allvar. Det är mitt uppdrag. Och jag sviker er aldrig.

/Från en fröken till sina skolbarn

onsdag 10 november 2010

Bajsbuss!!

Idag har jag jobbat mellan 8:00 och 17:30. Och efter en sån arbetsdag vill man ju som hem ganska snabbt för att försöka ha lite fritid, familjeliv och tid för plugg. Men ICKE! Bussjäveln var först över 10min sen och sen när den väl kommer så är det världens surkärring som kör. "Gå in så jag kan rulla!" Skriker satmaran nästan innan hon hunnit stanna. Ursäkta att jag existerar tänkte jag och satte mig sen i bussjäveln. Och nog var hon stressad kärringen. Hon körde som en blådåre och körde nästan på två cyklister och hon var sur på varje människa som klev på bussen. En stackars tant fick inte ens chansen att betala. "Gå in och sätt dig!!" Var vad hon fick höra.. Fy tusan vilken kass service. Jag blir bara sur. Efter många gupp och dönitar var jag tillslut hemma. Åksjuk och skitsur klev jag av bussen. Då var klockan 19:30. Suck.. Nu måste jag då plugga. Annars är man rökt. Ska jobba nästa vecka också. Samt imorgon. Men då får jag sovmorgon till kl 8:30. Mys! ;) Jag måste plugga på de dagar jag har tid. Jag bara måste! Annars hinner jag inte.. Bajs! Och jäkla bajsbuss som förstörde mitt goda humör! Grr...
Jag kan ju muntra upp mig med att jag och Madde ska ha världens bästa tjejkväll på lördag. ;) Eller hur tjejen?? =)
Ha en underbar kväll folket.

Puss

/Linda

tisdag 9 november 2010

Stressad

Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig lite smått stressad. =/ Det är så mycket på gång just nu. Jobb, skola med examensarbete, restuppgifter, sjukhusbesök, intervjuer och mitt i allt ska vänner och familj också tryckas in. Det känns som om jag inte riktigt räcker till. Det är en känsla som jag har känt förr men nu är den faktiskt starkare än någonsin. Jag känner mig lite smått rädd att jag inte ska klara av allt. Mest oroar jag mig såklart över mitt examensarbete och sen oroar jag mig över jobb och jobbsökande. Jag vill helst komma in på min tilläggskurs men det är hemskt många som söker så platserna lottas ut. =( Suck.. Ska jag få jobben jag har sökt? Ska jag flytta? Ska jag satsa på att vikariera tills Tomas tar examen eller ska jag satsa helhjärtat på ett fast jobb?? Vad ska jag göra? Tusen frågor snurrar runt runt... Ska jag få något jullov över huvudtaget? Eller ska alla ledig tid läggas på mitt examensarbete? Hur svårt är det egentligen? Och en del av mitt huvud tänker på min sjuka mage.. Har jag crohns? Ska jag verkligen jobba och plugga samtidigt när jag inte är frisk? Ska jag verkligen satsa på ALLT samtidigt?
Som tur är så slipper jag oroa mig över mina mopsflickor. Min underbara och älskade karl slutar kl 12:00 varje dag så han och mopsarna knogar på medan mammsen kutar runt över hela Umeå och jobbar och pluggar. Jag pluggar 100% och jobbar samtidigt några dagar i veckan. Denna vecka blev det tre dagar. Men det ska gå. ;) Jag gillar det. Samtidigt som jag oroar mig över att det blir lite för mycket. Men man arbetar bäst under press. I alla fall när det gäller mina studier. ;) Nu ikväll ska jag då fixa en restuppgift som jag fick under tiden som jag hade lunginflammation. Ännu en ska göras imorgon. Men sen är det bara att blicka framåt mot nya arbetsdagar med examensarbete och jobb. Jag älskar verkligen mitt arbete. Äntligen får jag vara där på riktigt. =) Jag är lycklig.. Jag är bara lite smått jäkla stressad samtidigt. ;)

Puss

/Linda

torsdag 4 november 2010

We are going home!

Dags att börja packa för hemfärd. Älsklingen kommer hem om en timme och då bär det av mot Vidsel/Kåbdalis för att göra byarna osäkra. ;) Jösses vad skönt det ska blir att få komma hem igen. Två helger sen sist. Vilken katastrof. ;) Jag är nog världens mest hemlängtande tjej. Men så har det alltid varit. Men det fungerar bra ändå. För jag gillar verkligen Umeå och det är ju verkligen ett plus om man ska bo här. hihi...
Nä nu ska jag fixa för avfärd.
Vi hörs. Ha nu en underbar helg alla.

Puss

/Linda