Björkarnas stad

Sista natten i Vidsel för denna gången. Och det är alltid mysigt att vara hemma i byn men jag saknar alltid min vackra stad. Mitt hjärta har flyttat och jag tror inte att det återvänder upp hit. Mitt liv finns i Umeå. Jobb, hem, vardag, vännerna och allt man byggt upp under 5 års tid.
Jag blir alltid ganska sentimental när jag drar hemåt till byn. Men konstigt nog så längtar jag hem till Umeå mer för varje gång. Där har jag min plats. Här har jag min mamma och pappa men resten av livet finns längst Umeås vackra älv och kust.
Och i helgen följer mamma och pappa hem till staden så då längtar man ju ännu mer. Och gubben är hemma och väntar. VILL HEM! :)
under hela mitt liv har jag alltid haft lite svårt för att hitta en plats där jag känner att jag hör till. Det gällde skola, vänner och umgänge. Kände mig nog alltid osäker och lite utanför.
Vidsel gav aldrig den tryggheten. Jo..mitt hem (hus) och mina föräldrar gjorde det men sen var jag nog ganska vilsen.
Jag hittade hem när jag träffade Tomas och vi flyttade till Umeå för att studera. Det tog ett tag att älska Umeå. Oja! Men nu finns det ingen bättre plats för mig. Vi hittade våran plats på jorden. Jag ser fram emot att låta Svea växa upp i en stad och ett län full av blomstrande kultur, chans till bred utbildning, arbete och med ett fantastiskt stort hjärta. Umeå har tagit emot mig med öppna armar och gett mig både en utbildning och ett arbete. Samt ett hem och ett gott liv. Och de människor som jag träffat här är människor som alltid kommer finnas kvar.

Norrbotten kommer alltid att vara mitt blod och mitt arv. Mina rötter finns här. Men där jag mår som bäst, där hjärtat finns, där mitt barn ska födas och där jag vill leva och dö. Det stället ligger 30 mil här ifrån. I björkarnas vackra stad. Umeå. Saker och ting kan såklart ändras under tidens gång. Vem vet.. Kanske återvänder vi en dag till Piteå älvdal? Men inte nu.. Inte på ett långt tag.

Och denna sommaren ska spenderas mest i Umeå. Det blir den första sommaren hemma hos oss. Och det känns jättebra. :)

Puss /Mama Linda

Aj aj..

Har tagit bort Bettys förband idag. Stort ärr på liten hund. Aj.. :/ Ser lite läskigt ut faktiskt.
Stackars liten...

Puss /Linda

Här bor en liten donna

Här inne bor en liten tjeja som gillar att röra på sig kan jag lova. Har haft ganska ont idag så jag är väl lite off och slut i huvudet. Men så kan det vara ibland. Mamma har lyssnat på magen men en tratt och lyckades höra lillans starka hjärta slå. Härligt! :)

Jag har tagit hand om min lilla mopstjej hela dagen med små små promenader och och stretching. Hon är ganska så trött hon med så vi får försöka ta en tidig kväll hon och jag.

Nu ska jag äta lite middag.

Puss /Mama Linda

Trötter

Oj vad sömnig jag är. Sitter i soffan och försöker hålla ögonen öppna.

Och Betty vägrar skita.. Suck.
Någon som varit med om skitvägran med en nyopererad vovve??
När ska man bli orolig?

Puss /Mama Linda

Mamma!!

Betty är som ett plåster på mig. Trots att jag böjer och håller på med hennes ben. Om jag lämnar henne två sekunder så börjar hon gnälla.. Mamma mamma!!! Fast på mopsiska såklart. ;) Vilket låter som ett knorrigt gnällande och grymtande läte. Vi har lite problem att få igång magen på henne efter operationen. Hon har inte bajsat sen hon kom hem igår. Men fiser gör hon verkligen.. Det luktar urk just nu. ;)

Själv är jag såklart trött efter nattens vaka. Och värken hänger kvar. Likaså ett molande illamående. Men jag klarar det även om det tär på mig.

Idag blir det att vara med Betty hela dagen. Första dagarna behövs konstant tillsyn. Även hennes förband ska bort idag och stygnen ska jag tvätta med sårtvätt. :)

Ester är jäkligt svartsjuk just nu. Hon tycker att Betty får alldeles för mycket med uppmärksamhet. Hehe.. Söta lilla surtant. ;)

Puss /Mama Linda

Var annan timme

Då var vi vakna igen.. Klockan 04:00 vaknade Betty och gnällde. Ingenting dög.. Bara min hand att ligga på. Nu sover hon. Min hand med. ;)
Svea är vaken och jag har värk.. Passande.

Vilken härligt natt. Hmmm...
Jippi! Knasig och mammig mopsflicka och busig bebisflicka. ;) Lätt att sova då.. Men sömn är ju som sagt helt överskattat. Det tar ju bara tid. Hehe..

Puss /Mama Linda

Vaken med en ledsen mopsbebis

Nu har man då verkligen fått prova på lite av livet som småbarnsmor. :)
Betty somnade kring 23:30 och vaknade strax före 02:00 och var ledsen. Hon grinade, gnällde och klöste på buren. Jag släppte då ut henne för att kissa, lät henne vandra runt lite, gav henne vatten och ett av hennes mjukisdjur. Hon ville verkligen inte tillbaka till buren och grinade i ca 5 min. Jag ligger i sängen med handen inne i buren och kliar hennes öra. Då blir hon tillslut trött och kurar ihop sig och somnar gott om med mjukisdjuret vid sin nos. Hon är verkligen som en liten bebis och är så jäkla mammig. Jag gick bara för att kissa och då gnällde hon högt och mycket. :) Hihi.. Lilla plutten då.. Det är inte alltid lätt att vara mops. Mattes lilla gnällis. ;)

Men söt är hon så det räcker och blir över. Och mina mamainstinkter är starka och jag vaknade på två sekunder helt klarvaken. :) No problemos. Nu har jag ju en liten mopsbebis att ta hand om och vaka över tills min Sveabebis kommer. Bra träning för alla kommande vakna nätter . ;) men förhoppningsvis så börjar Betty snart sova som vanligt igen.. Som en stock.

Puss /Mama Linda

En mammig liten Mops

Jag kan då säga att Betty är extremt mammig just nu. Men det är ju hon och jag som polar ihop nu. Jag håller hennes koppel inne och hon följer med mig och jag med henne. Vi är nära varandra men jag tror att detta för oss än närmare. :)
Hon litar på mig och jag ska göra mitt allra yttersta för att hon ska bli stark och helt återställd. Klart jag får hjälp av familjen men jag är den som tar på mig det mesta av lasset för att få in en fungerande rutin med hennes övningar.
vi har redan börjar återhämtningen. :)
Och jag får röra och stretcha benet utan större protester.
Duktiga lilla flicka..

Nu är det sängen som gäller. Betty sover i buren vid min sida.

Puss /Mama Linda

Äntligen hemma

Nu är våran lilla gula Betty hemma. :) Och det är precis som jag trodde. Hon är FÖR pigg den busen. Hihi.. Hon tycker det är lite besvärligt att kissa och bajsa men en "normal" hund skulle fan knappt stödja sig på benet. Vilket är ett problem. Det är viktigt att belasta benet rätt och gå på det. Och det gör våran lillBetty. ;) Och det är jättebra. Men hon är minst lika sugen på att hoppa upp i soffan och springa i trappor. Så nu är det koppel inomhus och bur nattetid som gäller ett tag framöver. Och uppsyn hela tiden! Inte alls kul tycker Betty.. Just nu gnäller hon här på toa med mig för att hon måste vara här och inte springandes som en gasell i huset. :) Hehe. Vi stretchar och kyler benet när vi varit ute. Men jag behöver inte hjälpa henne eller göra så att hon belastar benet. För det gör hon redan. Men jag rör benet fram och tillbaka när hon ligger ner och hon är extremt oberörd. Är hon helt död eller?? Eller har hon oförmåga att känna nått?? ;)
Jag känner på mig att det här kommer att gå utmärkt. Om 13 dagar tas stygnen samt återbesök och om ca 17 dagar ska vi till sjukgymnasten för intensivare träningsprogram med vattenträning på schemat. :)
Jag är så glad att hon är hemma och att hon mår så bra. Men nog märks det att hon redan är rastlös och tycker koppel, burar och dumma no-hopp regler är urtråkiga. Och hon tittar på mig som om jag är dum i hela huvudet när jag kyler hennes ben med frysta bullpåsar och sen stretchar och håller på.. Djupa suckar kommer från hennes söta nos.. :)
Men hon har ju fått ett litet nytt mjukisdjur för sveda och värk.
Tvättbjörnen Conny.. Conny Coon. :) Hihi..

Puss /Mama Linda

Hämta hem lillbus

Bettys dagsform är suverän. :) Hon går på benet när man går sakta och är annars oberörd av operationen. Glad, mattokig och underbar! Så hon får åka hem. Ska hämta henne 15:30 idag.

Jag kände på mig att hon skulle vara väldigt pigg efter operationen. Hon är helt otrolig denna Mops. Efter hon hade tagit bort livmodern så var hon helt oberörd. Så att man blev orolig att hon skulle hoppa upp såret eller nå.. Hon har en sån enorm livsglädje och viljan till liv att det är helt otroligt. Hon är en positiv varelse i alla lägen. Alltid glad och full av lycka.
Verkligen någon att se upp till! :)

Det finns ingen olycka eller sorg i hennes värld. Alltid nöjd, glad, vänlig och lycklig. Min älskade solstråle.
Och hon är en riktig hårding då det gäller att ha ont. Det vet vi nu.. Hon skakar av sig smärtan och knorrar glatt framåt. :)

Nu ska vi träna lilla gumman. Och göra det till något kul. Tur att vatten är något du tycker är helt okej. Vi ska simma och plaska runt. Hihi..
Det kommer gå så bra. För du är så duktig.

Mamsen kommer och hämtar dig idag. Saknar dina slibbiga pussar. ;)

Puss /Mama Linda