Fixa lite här och där

Åh vad jag har sovit gott. :) Mina hemska drömmar om att förblöda har inte varit lika jäkliga. Men de finns där. :/
Hur som helst så är jag piggare idag. Tänk vad lite sömn kan göra. :)
Idag ska det städas och jag ska färga håret alldeles snart. Så det blir till att fixa lite här och där. Sen får vi väl se vad kvällen bjuder på. Lite gottigott kanske? Hihi.. Jag har som tappat lite av min matlust de senaste veckorna men idag känner jag nog för något riktigt gott. Typ kladdkaka! ;) Mums!

Håret ska färgas inför måndagens frisörbesök. Det blir nog en kortare frisyr med sidecut. Men inte lika rakat som på bilden och det ska vara mer uppklippt. Men det blir nog något åt det hållet. Mitt hår är så nött att en hel del måste av. Thats it..

Innan frisörbesöket ska vi på socialkontoret och göra älsklingen till Sveas pappa på papper. Han ska alltså skriva på faderskapspapper. ;)

Och på tisdag blir det att dra på BVC och sen far vi hem till byn. Lillans första besök i byn mellan forsarna.

Dags att göra något av denna dagen.

Puss /Mama Linda

Inte oberörd

Jag måste faktiskt erkänna att dessa veckor börjar komma ikapp mig.
Först alla förverkar och alla vistelser på förlossningen för att stoppa förloppet. Oron över att ens barn ska födas för tidigt och inte må bra är en fruktansvärd känsla. :( Sen blev det ju en riktigt bra förlossning men som dock kom lite för tidigt. Det är väl klart att det också påverkar. Som tur är mår våran lilla tjej jättebra men jag känner mig väldigt trött och tankarna snurrar rätt så vilt i huvudet. Man är orolig just för att hon är så liten och mer känslig för yttre påverkan. Som infektioner.. Men där måste jag försöka slappna av lite. För hon är så frisk och mår så otroligt bra. :)

Det absolut värsta som etsat sig fast i mitt huvud just nu är komplikationerna efter skrapningen i tisdags.
Jag drömmer drömmar om att jag blöder ihjäl och att jag inte slutar blöda. Det har nog satt sina spår i mig om jag ska vara ärlig.
Jag har aldrig varit med om något läskigare. Inte ens när värkarna var som värst när jag födde.
Känslan av att förblöda är det jävligaste jag upplevt. När inget hjälper, när det inte slutar och när man på det får en allergisk reaktion. Helt fruktansvärt! :(
Det kanske tar ett tag att komma över något sådant? Att bearbeta det och acceptera det.
Och att sen gå vidare från allt som hänt efter varandra lär också ta tid. Och min reaktion på allt visar sig i tröttheten och viljan att bara vara nära de allra närmsta. Jag har svårt att prata om det än så länge. Och jag har svårt att lyfta på luren och svara när det ringer. Jag vill vara för mig själv med min familj och tänka på allt som hänt för att på så sätt komma ut ur det starkare. :)
Hoppas alla kan vänta på mig.
För det här måste få ta tid. Jag läker nu. Både i kropp och själ.
Jag försöker verkligen. Men tro mig. Jag behöver er alla. :)

Puss /Mama Linda

Sötnöt

Hur underbart söt får man vara? Somna, vakna, somna, göra miner, somna. ;) Hihi.. Älskade flickebarn!

Puss /Mama Linda

Duktig tjej

Våran lilla tjeja är så himla duktig på att sova i sin egen säng. :)
Hoppas det håller i sig.
Men det tror väl tusan att man sover gott i en röd säng. ;) Hihi..
Och nu har hon fått en mobil med små harar i bilar plus stjärnor såklart.
Hon är så nöjd med tillvaron och livet denna lilla dam.
Och jag älskar att göra henne nöjd. :)
Älskade barn.

Puss /Mama Linda

En mysig dag

Ja jäklar vad seg jag är.. Jag känner verkligen av blodförlusten men försöker att hålla igång ändå. :)
Det tar bara lite längre tid med allt. Men trots det så har vi då faktiskt tagit oss ut idag.
Först drog vi på sjukhuset och hämtade min laddare till mobilen, sen for vi på babyproffset och köpte en mobil till Sveas säng och mer påsar till blöjhinken. Svea fick sig också en alldeles egen snorgrön termos från Intersport. :) I den ska det vara varmvatten till hennes ersättning när vi är ute på äventyr. ;)

När vi kom hem så åt lillan och sen
gick vi ner på strömlinjen och köpte en film och lite gottigott. Men jävlar vad tungt det var att gå hem igen. Hehe.. Jag fick stanna två gånger och hämta andan. Hihi.. Inte är man på topp men det kommer. Jag ska tillbaka till ett friskt liv. Men det kommer att ta sitt lilla tag. Men skam den som ger sig. ;)

Nu ska jag och lillan gå och sova.
Natti natti!

Puss /Mama Linda

Underbara unge

Vackraste lilla flickebarn.. Mammahjärtat smälter. ;)

Puss /Mama Linda

Bra

Jättebra att glömma mobilladdaren på sjukhuset. Vill ni nå mig får ni väl ringa till karln min. :) För min mobil dör snart. Ska hämta laddaren senare när jag känner mig lite piggare..
Är så overkligt trött av veckans bravader. Fy tusan.. Och blodet rinner än (dock väldigt mycket mindre) så blodvärdet lär väl inte öka än på ett tag. Tyvärr.. Blöder mer på nätterna. :( Hoppas detta ger sig snart. Kroppen tar verkligen stryk av det här.

Puss /Mama Linda

Något slö

Hemma i tryggheten igen. Så jävla skönt. :) Men visst känner man sig slö som fan. Lär nog ta ett tag att återgå till det normala efter detta. Blodvärdet ligger på 104 och jag har lite svårt för att "fylla på" med mer. Så det blir fortsättningsvis både järnrabletter, blutsaft och järnrik mat. :)
Det löser sig nog.

Idag vägdes och mättes våran lilla plutt igen. Hon väger nu 3070g och är 47,8cm lång. Härliga tider! Hon växer så det knakar den lilla sköningen. ;)
Blir så glad när hon går upp i vikt så bra. Det värmer verkligen i hjärtat att se henne äta så himla bra och må så himla gott. :) Allt annat blir plötsligt oviktigt. Hon är prio ett i alla lägen. :)

Nu ska jag lägga mig i soffan och vila. Har plockar undan lite här hemma.. Men såklart i snigelfart så var inte oroliga. :)

Puss /Mama Linda

Hem!

Nu ska jag hem! Äntligen utskriven. :) Ska bara byta om och vänta in min lilla familj. Vi ska och handla för det ekar i kylskåpet. Måste köpa lite järnrik mat och fylla upp matförråden lite. :)
Och så ska vi nog hyra en film. Ikväll blir det mys. Återhämtning gäller nu. Och hålla stenkoll på blödningar. Jag är förfarande inom en risk eftersom jag har sår i livmodern som blödigt rikligt i över 10 h. Det kan börja om..
Men jag ska ta det lugnt och vila så att det inte händer något. :)

Puss /Mama Linda

Allt kan hända

Ja ni.. Vars ska jag börja denna berättelse? Från början blir nog bäst.

Igår fick jag komma in på operation runt halv sju på kvällen. Denna enorma försening berodde på några akutfall och det är klart att jag var ganska så less på allt men allt är ju relativt.
Mitt ingrepp var ju enkelt, litet och går snabbt att göra. Skulle hem så snabbt som möjligt.
Men tillsist fick jag lägga mig på ett gynoperationsbord. Bordet from hell! Jäklar vad läskig det var. Bena spänns fast. Urk..
Jag fick lugnande (halleluja) och sen så sövdes jag så att jag slumrade sött.
Jag vaknade sen snabbt och enkelt. No Problemo där inte. Problemet var den enorma (ja, enorma) mängd blod som rann i brallan på mig. Jag sa till sköterskorna på uppvaket att jag blöder som fan. Dom tog det rätt så lugnt tills de såg att den rann ut på sidan av gigantoblöjan och ner i sängen. De fick byta min blöja säkert 7 gånger och den var överfull alla gånger och tokigt tung. Och det var koagel med levrat blod stora som mandariner som kom ut plus en MASSA blod. Så nu blev det fart på både sköterskor och läkare. De säger inte så mycket men man ser på dem att något är fel.
Och det var det.. Jag slutade fan inte att blöda alls. :(
Blodvärdet droppade från 122 till 104 på kort tid.
Jag blödde ca 1 dl i 7-8 blöjor plus på toa. Så runt 1l blod skulle jag tippa på.
Och det var riktigt läskigt. Livmodern vägrade dra ihop sig.
Så jag fick först en medicin för att hjälpa livmodern att dra ihop sig. Men det fungerade inte alls.
Sen hade jag en puls mellan 37 och 40 slag/min så då fick jag en jäkla spruta för att få upp pulsen. Även blodtrycket blev lägre och lägre.
Morfinen flödade och jag har fått massor med dropp på grund av att en till operation kan bli aktuell för att få stopp på blodflödet.

Efter ännu mer blod så bestämde sig läkaren att pröva på ett starkare preparat för att försöka få livmodern att dra ihop sig. Det droppet skulle jag ligga med i ca 4h.
Efter det gått 2h så kände jag mig jävligt konstig. Droppet satt på höger hand och hela högra armen började göra väldigt ont. Jag tittade på armen och ser att det ser ut som att den kokar. Det var liksom bubblor/bulor på hela armen och det kliade ända upp till munnen. Och i munnen.. Eh. Vad nu då?
Jag visade en sköterska vad som hänt. Då tog det två sekunder så var narkosläkaren på plats och började sticka mig för att sätta ett nytt dropp med kortison och nå annat jox.
En allergisk reaktion var vad jag nu fick! Efter ett tag började jag hosta och blev tjock i halsen. Droppet slogs av direkt och personalen försökte trycka in kortison i min bulliga arm. Men det var helt omöjligt. Den var så svullen.
Narkosläkaren stack mig 12 gånger utan att lyckas sätta in nål rätt. Vid detta laget hade jag blödigt så mycket att kärlen dragit ihop sig och jag var även lite uttorkad så då blir det extra svårt. Jag fick dricka nå medel som var lite hämmande mot reaktionen jag fick. Narkosläkaren rullade snabbt in en ultraljudsapparat och satte den mot mig ljumske för att sätta en infart där istället. Genom ett bamsestort kärl.
Fick först bedövning ochs sen fördes världens längsta nål in i ljumsken. Det fungerade och snabbt fick jag kortison och reaktionen var hämmad inom en timme. Härligt!

Men blodet fortsatte att rinna. Men något mindre kom det faktiskt. :)
Två gånger så kom gynläkaren och försökte trycka och GRÄVA ut rester med handen. Fy fan vad ont det gjorde. Hon tryckte stenhårt på magen och grävde inne vid livmodertappen samtidigt för att få ut klumparna. Och hon fick ut riktigt mycket. Och jag fick samtidigt riktigt mycket med morfin ;)
Detta för att kanske slippa en ny operation. Efter 10,5 h så började livmodern dra ihop sig lite mer och jag blödde nu inte lika mycket. Runt kl 5 i morse så fick jag åka till min vårdavdelning. Jag är helt slut!
Än mer blek än vanligt och ser ut som världens knarkare på armar och fötter efter alla stick. Ja!! Även på fötterna!

Jag får ligga kvar minst till eftermiddagen och har fått mer piller som ska dra ihop livmodern än mer.
Och jag mår riktigt gott nu. Älsklingen och lillan kom och hälsade på mig.:)
Underbart! Men nu har de farit iväg en sväng för Svea ska på BVC för kontroll med sin pappa. Världens bästa pappa. ;) sen kommer dom och hämtar upp mamsen.
Jag har fått börja äta nu också. Härligt! Så förhoppningsvis klarade jag mig undan ännu en operation. ;)

Jag har nog aldrig varit med om något läskigare måste jag säga. Att blöda okontrollerat utan att något biter på det är enormt påfrestande.
Jag visste ju om att det fanns risker med operationen (som det finns med alla operationer) även om de var minimaliska. Men jag hörde till den statistiken. Tyvärr..
Traumatiskt och väldigt omtumlande.
Men jag hoppas det är över nu. Snälla..
Nu är det bara att återhämta sig och bearbeta detta tillsammans med allt annat som hänt på väldigt kort tid.
Men jag lever, lillan och gubben lever och vi mår så gott.
Det här var bara ännu en prövning som livet bjuder på ibland. Men jag ska fram och förbi det. :)

Allt kan hända! Men ge aldrig upp och sluta aldrig att kämpa och tro på din egen förmåga. Allt blir bra bara man tror på det. :)

Puss /Mama Linda