VARNING FÖR JÄKLIGT LÅNGT INLÄGG! Men kanske givande för någon. Vem vet? ;)
Jag har reflekterat lite över det här med Sveas sömn. Att hon finner ro, slappnar av, somnar själv och sover hela nätterna för att sen vakna glad och jollrande på morgonen.
Efter att en fin mammakompis på föräldraträffen lagt märke till vad vi gjort för att skapa denna trygghet till Svea. Det är otroligt roligt att bli upptäckt och bekräftad på ett sådant fint sätt. Tack! :) Det höjde mig verkligen.
Jag har sagt att vi inte har gjort något speciellt för att få Svea till ro, få henne att sova själv och hela nätterna utan att vakna. Och vaknar hon så somnar hon själv om. Men det är nog inte hela sanningen ändå. Vi har alltid haft i bakhuvudet vissa (kanske helt avgörande) saker.
Svea har ALLTID sovit i egen säng. Hon älskar sin säng. När man lägger henne där så ser man hur hon släpper allt och bara slappnar av. Sängen är hennes borg, trygghet och en plats för att drömma fina drömmar på.
Svea har sovit där trots att jag har delammat i 4 månader. Matningen tog låååååång tid. Amma det lilla som fanns länge och väl, sen en flaska på det. Det tog ibland närmare en timme. Det hade varit praktiskt att ha henne nära i våran säng då. Men vi valde att inte göra så. När jag matat henne på nätterna de först två månaderna så låg hon näst intill ALDRIG på sidan i storsängen och åt. Utan jag satt upp med henne i famnen. Dag som natt! Jag somnade aldrig. När hon ätit och somnat om så la jag tillbaka henne i sin egen säng. Alltid! Hon fick aldrig fäste för våran säng. Utan det var i MIN FAMN i sängen som man fick mat. :) Nu för tiden så är det samma sak. Hon äter frukostflaskan i min famn i sängen. Sen kan hon ligga bredvid oss och somna om i våran säng utan problem, eller ligga och mysa och leka där. Men vi kan lika gärna lägga henne i sin säng. Hon struntar i vilket. ;)
Något vi också har gjort är något som jag har kallat sov-när-fasen-du-vill-metoden. ;) Vi har ALDRIG lagt Svea till sängs om hon inte är redo. Alltså om hon inte är trött. Vi har aldrig väckt henne (om man nu inte måste någonstans) och heller aldrig försökt söva henne någon speciell tid. Nej.. Hon har fått somna när hon är trött och hennes sovrutiner har varit väldigt lik våran. Detta har resulterat i att hennes säng inte har blivit en plats där hon känner sig tvingad att sova. För hon har bara blivit lagd där när hon är trött nog för att somna. Inget krångel, bara bums somna. :) Och successiv har Svea blivit sömnig tidigare och tidigare på kvällen. Helt av sig själv. Hennes egen rytm förändras i takt med att hon växer. Så tror jag det är i alla fall.
Och nu, utan något krångel så somnar hon 19:30-20:00 varje kväll och vaknar 7:30, 8:00 eller 8:30 varje morgon. Ibland till och med 9:00! :)
Jag har aldrig "tvingat" eller "trugat" Svea till att sova. Nej.. Är man inte trött så är man inte.
Nu kan man styra hennes dagslurar lite genom att försiktigt inte låta henne sova allt för länge senare på dagen. För då somnar hon sent. Men det är också okej ibland såklart. :)
Jag har väl den filosofin att Svea själv känner när hon behöver sova. Förhoppningsvis. ;) och allt i kombination med att Svea är ett nöjt och glatt barn har lett till dagens sömnparadis.
Något vi heller ALDRIG har gjort är att ömka med Svea. Never ever. Man lär sig ganska snabbt vad som är hungergnäll, tröttgnäll, blötibrallangnäll, närhetsgnäll och bara gnällgnäll. Just det där gnällgnället är inget vi har gett näring om man säger så. Vi har inte plockat upp Svea om hon gnäller när hon redan har ätit, fått ny blöja och är trött. Då vet jag att gnället är för att hon inte riktigt velat lämna vakenheten för att sova. Vi har bekräftat genom att säga att vi är här, eventuellt lagt en hand på henne. Men ALDRIG plockat upp henne för lite gnällgnäll.
Och hon gnällgnäller inte längre. Hon gråter när hon blir hungrig och gnäller lite när hon vill byta blöja. Och protesterar på ett speciellt sätt när hon är less på famnen och vill vara själv i babygym, hoppgunga eller babysitter. Hon pratar HÖGT på morgonen när hon vaknat. Men kan gärna ligga kvar länge själv och bara filosofera med sig själv utan att bli ledsen.
Svea gillar att ligga själv. Hon älskar att vara i famn och mysa också och har ett närhetsbehov som alla andra. Men hon VILL vara själv också. Hon ligger gärna i sitt gym och snackar högt med sig själv. Då kan jag vara i köket och plocka undan och prata lite jag med. Hehe. :) eller sjunga. Ibland får jag för mig att hon härmar mig.
Bara hon vet att vi är i närheten så är allt lugnt. Hon kan ropa efter oss ibland och då svarar man bara så är det lugnt. ;)
Något vi också medvetet har gjort med Svea är att aldrig viska och låta hemmet vara helt tyst. Vi pratar såklart lågt när hon sover men vi stänger inte av vardagsljuden och har aldrig gjort det. Tv'n är alltid på, radion spelar ofta, gökuret tickar och gal och det pratas och sjungs om vart annat i vårt hem.
Det har resulterat i att Svea sover i dessa ljud. Utan att vakna. Hon är inte lättväckt och blir trygg i en lagom ljudlig miljö. Vardagsljuden är som en fin sång för henne.
Hon vaknar heller inte när vi går och lägger oss.
Och vi stressar inte med och runt Svea. Allt är väldigt lugnt och stillsamt. Vissa skulle nog säga att det tar tid. Och det gör det. Vi klär på henne lugnt och stilla och blöjbyte har blivit till en lugn och mysig stund som Svea älskar. :) Allt får gärna ta lång tid och vi börjar istället i tid om vi ska någonstans. Och inget fläng hit och dit. Visst kan vi gå på stan ibland och ränna runt. Men hemmet är där vi mår som bäst.
Mysmetoden kan vi kalla det. Hihi..
Mys mys mys är våran melodi.
Så JA.. Vi har nog gjort vissa medvetna saker med Svea. Och det har nog varit avgörande i hennes utvecklande till att idag vara en sån trygg bebis.
Vi har inte kört med någon speciell metod. Karlsson/Jansson metoden kan vi kalla den. ;) Sunt förnuft och så har vi tänkt framåt. Vad händer om jag låter henne ligga i våran säng? Vad händer om jag ömkar? Vi har då kommit fram till att vi tror att det var bättre för oss att låta henne sova i egen säng och att vi absolut inte ska ömka. För hennes eget bästa. Och det visade sig att det var ett bra val för oss.
Många himlar med ögonen och har tyckt man har varit tokig när man inte sover i samma säng som sitt barn (det är ju såååå mysigt.) Och många gapar när man inte har plockat upp henne vid minsta gnäll. Hon gnäller ju! Ja... Men det är just precis BARA gnäll som inte behöver vara mer än så.
Vi har gjort på vårt sätt och för oss har det gett mycket goda förutsättningar för Svea. Hon är trygg och det är värt mycket.
Jag har aldrig sovit en natt med mitt barn mot mitt bröst. Men det är ett val vi har gjort. Egentligen helt för Sveas skull. Och för att kunna få en fungerande vardag. Ingen sa att det helt säkert skulle fungera. Det vet man aldrig. Men det gjorde det. :)
Och jag ångrar inte en sekund.
Puss /Mama Linda
