När livet knackar på

Det har varit lite upp och ner den senaste tiden. Mitt inre har befunnit sig i en tornado. Men jag kan garantera att jag är på rätt väg nu. När allt känns som värst och man tror att man inte kan känna mer oro så knackar livet på och överraskar! För jag har fått jobb i Umeå. Jag ska få vara med min Älskling i vårat gemensamma hem. :) Och jag är så glad. Mitt underbara norr lockar. Men vi återvänder inom en snar framtid. Det är målet. Men då återvänder vi tillsammans. Det är vid hans sida jag är som tryggast och där han är har jag mitt hem. Det vet jag helt säkert. Det går bättre nu. Jag mår bättre.. Men jag tar babysteps mot ett lugnt och avstressat liv utan oro. Men jag ska dit. Nästa steg är att ta upp träningen igen. För sommarkilona har etsat sig fast. Men vad gör det när jag mår bättre. :) Jag har min lediga vecka nu. Imorn ska jag till frissan och skaffa mig en häftig frilla igen. ;) Dock har jag ont i halsen. Men jag ska lyckas ta mig till frissan ändå. Så de så! Hihi. Nästa vecka börjar jag jobbet som ansvarig fritidspedagog på sommarfritids här i Älvsby kommun. Känns roligt och spännande. ;) V.28 ska jag, Älsklingen, Emma och Nisse dra på en fjällvandring som vi sent kommer att glömma. Det känns helt underbart att få fara på denna resa med min karl och våra närmaste vänner. Jippi! Efter det är det jobb resten av sommaren och sen 8 augusti börjar jag mitt nya jobb i Umeå. 100% fritidspedagog! Yes!

Nu jävlar tar vi nya tag! :)

Puss /Fröken Linda

Varm dag

Jösses vad varmt det är. Man smälter ju nästan bort. Kidsen på jobbet tyckte också att det var varmt så dom fick springa genom vattenspridaren så mycket dom bara ville idag. :) Vi har hunnit med lite städning på jobbet också. Diskat lego och tvättat alla uteleksaker. Hihi.. Nu ligger jag i soffan och vilar. Är inte jättepigg idag men det löser sig nog.

Ha en fin och bra fredagkväll!

Puss /Fröken Linda

En glädjens dag

Att få se barn mellan 6 och 8 år tåga ut ur kyrkan och minuten efter få sommarlov är en sådan glädje som alla bör få uppleva. Barnen lyser upp av sådanna leenden och av en lycka som bara ett barn kan utstråla. Jag fick gåshud. De sjöng av lycka, de hoppade, hjulade och lekte av ren och skär glädje. Och jag kände den med. :) Underbart! Barn kan verkligen rycka upp vilket stressmonster som helst och de påminner mig varje dag om att leva i nuet. De speglar liv. De är livet. Och våran framtid.
Så låt barnen lära oss något varje dag. Att omfamna varje stund som ges till dem och fylla dagarna av lek, skratt och glada upptåg. Låt dem lära oss att utforska världen, för den är ju så stor och mäktig. Och i varje vrå finns det något nytt och spännande. Låt dem ge oss deras fantasifulla ögon så att vi kan se bortom den stela värld vi lever i. För där finns prinsar, prinsessor, trollkarlar och väsen. Barnen är glädjen. Glädje i sin fullaste makt. Och jag är så tacksam att jag får se och vara en del av den glädjen varje dag. Vad skulle jag göra utan den? :)

Puss /Fröken Linda

Det är väl dags nu

Då var några svåra steg tagna. Jag har accepterat att jag behöver hjälp, berättat det för omgivningen, jag har sökt hjälp och har en tid för att påbörja hjälpen. Men det är fan inte kul.. Usch vad svårt det är. :( Och samtidigt hamnar jag i mina så kallade "skov" i den "sjukdom/åkomma" som ingen hittar. Det blöder igen.. Jävla mage. Men det kanske är nå fantomsymtom det med? Då är nog alla mina tusen andra symtomliknande och jävligt irriterande tillstånd det med.

Man kanske ska lägga upp listan nästa onsdag när man får träffa läkaren??
"Hej jag heter Linda och jag upplever muskelsvaghet i händerna, och ofta andningssvårigheter, yrsel, extrem trötthet, dommningar, svullna fötter och händer. Jag har jävliga magproblem med knip, katarr, gaser smärta och diarre samt perioder med blodig avföring. Jag är frusen, blek som ett spöke tung i huvudet samt har ont på kroppen. Det känns som att hela kroppen är ett blåmärke. Jag drabbas av ständiga inflammationer/infektioner på mysko ställen. Munblåsor, illamående, aptitlöshet, ledvärk, extrem muntorrhet, torra ögon, vimsig, glömska, oroskänsla, nedstämdhet och klumpkänsla i halsen är en del av min vardag.. Och det värsta är nog sväljningssvårigheterna. Så fru doktor! Vad är det för fel på mig?"
STRESS?? HJÄRNSPÖKEN?? Eller en verklig diagnos?? Vad vet jag.. Jag vet bara att JAG har en lång väg att gå för att ta mig ur ekorrhjulet med oro och sjukdom. Själen behöver ett plåster.. :/ För jag tror det mesta sitter i själen och i huvudet just nu. Men nått mer tror dom ju att det är. FÖR MAN BLÖDER INTE FRÅN SKITAN ELLER KÄKAR MAGSÅRSMEDICIN UTAN KROPPSLIG ANLEDNING! ELLER?? År av känslan av ohälsa och oro över sjukdomar har gjort mig än sämre.. På ett eller annat sätt. Men nu kan man nog säga att jag har gått in i sjukhusväggen. Och jag är ledsen..
Det är skönt att skriva av sig. Även om sådant som jag aldrig skriver om. Men det kanske är dags? :) Jag måste bli glad, lycklig, lugn och frisk igen. Och resan började nog igår. ;)
Hoppas ni hänger med. För ensam är INGEN stark.

Puss /Fröken Linda

Lugnare dag

Då sitter man här hemma i huset och hör regnet falla på plåttaket. Det är ganska så rogivande. Dock har jag en hel del att göra ikväll. Ska packat och fixa inför morgondagens campingtripp. Men jag tänker INTE stressa. Inte det minsta. Det här kommer att bli bra men det kommer nog att ta en hel del tid.. Men det är det värdt. Idag har jag börjat med mitt samordnande arbete inför sommarfritids. Mycket att göra! Men jag tänker INTE ta en enda pappersbit med mig hem. Inte en chans. För jobbet får stanna på jobbet. ;) Jag ska göra det klart imorn så att jag slipper tänka på det under min långhelg. Var sak har sin tid Hihi..

Hittade en jävligt mysko bild på nätet från gårdagens vårrus. Alla mina lagmeddlemmar är ju jättesöta. Men jag måste såklart ryta som en gorilla. Höhö! Ser ju inte klok ut. Vet att jag tänkte just i detta ögonblick "måtte dom inte ta det där kortet". Men men... Sånt är livet. Det bjuder jag på. ;)

Ha en fin kväll.

Puss /Fröken Linda

Spring för livet

Idag har det varit en tung men på samma gång en otroligt lättande dag. Jag har kommit till insikt. Jag behöver hjälp och ska be om att få den. Imorn ska det ske.. På nått sätt. Jag ska bli glad igen, lycklig, lugn och belåten. JAG SKA BLI TILLFREDS MED MIG SJÄLV OCH DEN VÄRLD JAG LEVER I. I surrender to my self. Jag blottar mig för er och jag är inte rädd. Här är jag.. Hjälplös, naken och på många sätt förtvivlad. Nu är det dags att resa sig. Det kommer att ta tid. Men det ska gå. Jag är stressad, ytterst utmattad, orolig, ledsen, tar med mig jobbet hem, har tappat fotfästet, har magsår, känner mig fysiskt sjuk på grund av mitt psykiska mående och måste få prata med någon som vet och förstår. Där står jag nu. I ett vägskäl. Jag ska inte dö, så som jag så många gånger på kort tid varit övertygad om. Mitt huvud och min själ spelar mig ett ondskefullt spratt. Jag är inte så sjuk som jag känner mig. Det är jag idag övertygad om. Inte i kroppen.. Kroppen är bara otränad, får sova för lite, är skadad av stress och utmattad. Det helar snabbt. Men själen, JAGET är det sämre med. Det erkänner jag.. Jag behöver hjälp. Då vet ni. Och det känns bra. jag tänker inte bära på min Linda-klarar-allt-utan-att-blinka-kostym en enda dag till. Jag är en människa. Jag är påverkad och tänker låta mig själv vara det. Men må dåligt går jag inte med på. Nä.. Det får vi göra något åt. =)

Jag har satt upp några mål i mitt huvud:

*Jag SKA sluta grubbla över sådant som jag inte kan påverka.

*Jag SKA och får säga NEJ!

*Jag är inte gjord av sten. Det är okej och helt förståerligt att påverkas av ett yrke där barn är involverade. Jag får och SKA känna efter och börja prata om det med mina arbetskamrater.

*Jag SKA tänka på MIG mera.

*Jag SKA inte oroa mig eller bry mig om vad andra tycker. Jag ska göra det som känns bäst.

*Jag SKA göra det JAG vill. Umgås mera, prata mera, upptäcka mera, BARA VARA mera.

*Jag SKA lära mig att släppa det som varit och blicka framåt.

*Jag SKA leva i nuet mer och sluta planera allt. Det löser sig!

*Jag SKA sluta noja över pengar. Det löser sig alltid det med!

*Jag SKA prata om hur jag egentligen mår.

*Jag SKA inte ta på mig mer ansvar än vad jag behöver.

Då är det bara att sätta igång. På tal om annat så har jag joggat/gått Vårruset i Luleå idag. Så underbart det var! Själavård på hög nivå. Springa för ett gott liv SKA jag också göra. Spring för livet..

Nu spurtar jag redan i starten. ;)

Puss /Fröken Linda

Dags att vända blad

Kom fram till en viktig sak idag. Det blir till att vända blad nu. Jag ska skaffa hjälp för att kunna hantera min stress. Innan den gör mig sjuk. Vilket jag tror redan är på gång. :( Jag har känt av det på många sätt.. Men symtomen blir mer och mer fysiska. Jag är ingen läkare men jag är ganska så säker på att alla mina besvär (även mitt magsår) helt eller enbart beror på min extrema inre stress. Det är en stress som slukar mig med hull och hår. Äter mig levande. Jag tänker inte gå omkring och säga att allt är bra längre. För jag kan inte hantera det jag känner. Jag ÄR stressad, helt utmattad och sjukligt orolig över hela min tillvaro, framtid och allt runt omkring. Det är nog nu! Så jag skaffar hjälp NU! För jag tänker fan aldrig i hela helvetet bli långtidssjukriven för att jag bränt ut mig mitt första år i yrket! Aldrig! Men detta har legat och grott länge. Hela gymnasiet, hela min lärarutbildning och nu är det nog. Nu är det färdigt! Tyck och tro vad fan ni vill. Men den här tjejen tänker kämpa för sin hälsa och ett gott liv med ro i själen. Jag tänker inte bli den som klagar på att hon är jävligt stressad, jag tänker vara hon som gör något åt det. Så fuck you jävla stress! Du ska dö! Jag ska bli så jäkla harmonisk och avslappnad att du kommer att ångra att du gav dig på fel bruds huvud att jävlas med.. Nu är det färdigt!!

Puss /Fröken Linda

5 år baby!

Idag ska jag och Älsklingen till Piteå för att först shoppa och sen dra vidare till pitehavsbad för bad, middag, show och övernattning på hotellet. För jag och min fina Tomas firar 5 år tillsammans. Egentligen så är det på måndag men vi firar i helgen. Det ska bli så härligt att komma bort ett tag och bara vara vi två. :) Nu ska jag fixa lite här hemma samt hämta ett paket från halens med lite nya kläder. ;) Helgen kommer att bli helt underbar. För jag får ju dela den med min fina karl.


Puss /Fröken Linda

Bra dag trots grötig hjärna

Jag överlevde dagen med pluspoäng från min egen sida. Trots att min hjärna har varit en enda geggig gröt sen nattens breakdown. ;)

Jag har jobbat mellan 06:30 och 15:00. Ett härligt pass tycker jag. Det är så mycket kvar av dagen då man kommer hem. Innan hemresan men papps så sprang jag lite ärenden på byn. Det blev apoteket och sportringen. Köpte ett par nya jogging/träningsbrallor. För mitt i nattens hjärngröt så blev jag så jävla arg på mig själv. Jag blev så jävla less på att vara för stor för mitt eget välmående. Detta betyder inte att någon annan behöver tycka att jag är stor eller inte. Det skiter jag i! Men JAG tycker att jag är för stor. Jag har ju redan börjat ta tag i viktproblemet men det måste gå snabbare för jag vill inte känna så här nå mer. Spegeln är min fiende men ändå kan man inte sluta stirra i den och sucka djupt. Men det handlar inte bara om det. Jag känner mig klumpig, uppsvälld och en aningens hämmad i min vardag också. Jag flåsar ju som en jäkla grizzlybjörn när jag bara ska upp till mitt rum. Det är inte bra för hälsan att vara så extremt otränad. Så... Med hjälp av mina nya snabba brallor, mycket kontrollerat kaloriintag och extremt mycket med tjurighet så ska detta gå. Så de så! Jag är på väg mot ett friskare liv. Maten har fungerat bra ganska länge nu. Men träningen har fallit i glömska. Med detta i bakhuvudet så gick jag och pappa ut på en snabb promenad med vovvarna i 1 timme idag. Otränad är ju fan bara förnamnet! Min 10 åriga halvblinda mops med en aningens ledstelhet spurtade om mig i backarna... Hm. Då kände jag mig inte allt för atletisk må jag säga. Men vänta du bara Ester! ;) Morsan vill ha revansch! Sen alltså.. När jag har förvandlats till Charlott Kalla. ;)

Nu blir det till att duscha och sen ska morgondagens kläder läggas fram. För imorn ska vi med skolkidsen på naturdag i storforsen. Och sen ska jag på "surrjunta" i Älvsbyn. Härliga tider. :)

Trots att hjärtat och hjärnan är i något obalans så måste jag blicka framåt, men inte för långt framåt. Jag måste börja leva lite mer för stunden och sluta oroa mig för framtiden. För det löser sig. Det gör det alltid. Nu måste jag bara börja tro på det själv också.

Puss /Fröken Linda

En ny dag

Idag är det en ny dag med nya möjligheter. Jag hade ett mentalbreakdown igår kväll kan jag lova. Livet är INTE som jag vill och jag är en sån som vill ha full kontroll, ha planerad vardag i minsta detalj samt veta vars jag ska i livet. Men inget är som jag vill, min vardag är osäker efter sista juli och mina tankar åker berg och dalbana i mitt huvud. :( Jag vill ha en fast och säker punkt i min vardag. Ett arbete där jag arbetar 100% och vet att jag får återvända till. Men igår vart det bara för mycket. Jag grinade som en liten flicka och allt var bara för mycket. Vars ska vi bo i framtiden? När kan vi börja tänka på familj? Får vi jobb? När får vi börja leva det liv som vi kämpar för att få? Alla dessa tankar kladdade ihop sig i en enda stor kladdboll igår kväll. Och jag bröt halvt ihop.. Men tur att man har den karl och den familj som man har. Det blev inte så mycket sova. Men idag mår jag bättre. Jag sitter på mitt nuvarande jobb och mår gott och nu när jag går ut på Umeå kommuns hemsida så ser jag att det kommit upp nya tjänster för mig att söka. På gångavstånd från mitt och älsklingens hem. :) Jag vet att konkurrensen är stor. Men jag blir så glad när jag ser att det kommer upp mer och mer tjänster. För tillslut, en vacker dag så får jag ett längre vikariat och sen fast jobb. Plötsligt händer det. ;) Jag lever på det hoppet. Och det tänker jag fortsätta med. Men om själen får bestämma så blir det Umeå för mig efter sommaren. Ett år till där med min Älskling. Och kanske en och annan vecka med jobb i Älvsbyn, om det finns möjligheter. :) För jag vill ha en fot i Älvsbyn och en i Umeå. Sen får vi se vars foten rotar sig. Så länge jag har Tomas med mig så mår jag bra. Just nu är det kaos i mitt hjärta. Han är för långt borta. Men om två veckor flyttar han upp. Då har jag en hel underbar sommar att se fram emot. Jag har mitt drömjobb hela sommaren lång och ska bara njuta. Jag måste försöka att inte tänka på sommarens slut. Allt löser sig.. Det måste det. Jag kommer aldrig att ge upp.

Puss /Fröken Linda