Skrik och panik!

Jag har haft en fruktansvärd dag som jag nu har börjat att acceptera. För det går fan inte göra något åt.. Jag for ju till frissan imorse. Jag sa att jag ville ha lite kortare i nacken och längre hår fram, som jag har haft förrut. Men frisören (som jag aldrig har varit hos förr) missförstod mig totalt. Hon trodde tydligen att jag menade att jag ville ha hela jäkla bakhuvet kort!!! Och så blev det.. Hon klippte och klippte och klippte. Jag började fundera vad fasen hon höll på med där bak men funderade inte så mycket mer på det. För fram ser det bra ut för vi har lämnat luggen och så. Men sen gick frisören iväg och svarade i telefonen och då kände jag på håret bakom mitt huvet eller snarare på det lilla jag hade kvar.. Paniken växte lite kan jag lova men jag tror att jag var för chockad för att säga något. Så jag betalade snabbt som fan när jag var klar och kuta ut i bilen och då brast det kan jag lova. Jag har bölat som en barnunge i flera timmar. Nu snackar vi SKRIK OCH PANIK! Älskling har tröstat mig som en pappa tröstar en 3 årig unge. Men sen tog jag tag i mig själv och Tomas fick färga mitt hår kolsvart och sen duschade jag och stylade mig hur länge som helst. Och nu måste jag säga att jag inte tycker att det är lika hemskt längre. Jag har nu en frisyr som är väldigt lik Rihannas fast lite längre och det känns väl inte superbra men jag tror att jag passar i det. Mamma tyckte då det iaf.. Och när jag tänker efter så är det nog lite Pink över frillan också.. Hm.. Fast inte lika kort. Ja ja.. jag kan inte göra något åt det här i alla himla fall.. Det får växa ut lite och sen blir det nog inge mer Rihanna/Pink och absolut aldrig mer den frisören...
Så nu är jag en blek R´n B stjärna. =) Måste ju tänka positivt.. hehe.

Puss /Linda