Jag ger upp hela tiden.. Men sen ångrar jag mig.

Jag vaknade imorse.. Och jag kände en otrolig välfärdskänsla. Visst jag är yr men jag kommer klara det här. Vet ni varför? Jo.. för jag har en sån underbar familj och en massa fantastiska vänner runt omkring mig. Och de ger mig hopp, mod och kraft hela tiden. Jag kan inte ge upp.. För deras skull ska jag kämpa.
Kursen i skolan rullar på.. för igår pratade jag med mamma.. Då fick jag nya krafter. Jag är snart klar med min uppgift. =)
Omprovet på lördag kommer bli av. Pratade med Angelica igår. Hon kommer hit imorn och hjälper mig.
Jag kan inte ge upp.. För det går inte. För jag har så många klippor i stormen.
Jag må vara yr. Men har man så mycket stöd runt omkring så kan man inte falla. =)
I morse fick jag ett sms av min underbara moster Kersti. Blev så glad..
Och när jag slår på datorn så har både min fina söta Sandra skrivit till mig och även världens bästa Carro.
Sen kom Tomas hem och stryker mig på kinden och frågar hur jag mår. Och då mår jag genast så mycket bättre. =)
Alla era ord värmer och hjälper så fruktansvärt mycket.

Jag ger upp hela tiden.. Men sen ångrar jag mig.
Det här behöver jag inte klara ensam. För jag har ju er.
Jag är så tacksam..

Ni är mina änglar.

Puss

/Linda