Jag har verkligen blivit dålig på att blogga. Ska försöka skärpa mig. Men jag har faktiskt en hel del anledningar till mitt uppehåll. Har haft extremt mycket i skolan och det har jag tyvärr fortfarande och jag har ju varit på en underbar 5 dagarstripp till Skåne för att hälsa på älskling efter 3 veckor utan honom. Den resan kommer aldrig att glömmas. Allt var perfekt och det var så underbart att få träffa min prins igen. Känner mig alldeles nykär. Det är nog nyttigt att vara lite ensam för man blir så superkär men det blir väldigt ensamt ibland. Lite för ensamt.Jag är ju en tjej som babblar ganska mycket, hela tiden. För jag har en tendens att fundera och analysera saker i mitt huvud tills jag bygger upp stora berg av funderingar om egentligen helt ovesätliga saker. När älskling är här så pratar jag om dessa funderingar och sen så släpper jag det. Han behöver inte svara. Jag bara ventilerar. =)
Nu ser jag verkligen hur mycket Tomas betyder för mig. Jag visste ju redan att han betyder allt för mig men det är småsakerna man märker av när man är borta från varandra så länge. Som en kram då man kommer hem från skolan och känslan av att någon finns där hemma och väntar på just mig. En varm famn att värma sig i kalla nätter. Bara känslan av att han är i samma rum och ljudet av hans andetag är något som jag skulle betala en massa pengar för att få just i detta ögonblick. Det är dessa småstunder som man får perspektiv på nu när man vet att man saknar dem. Och nu kommer jag att uppskatta dem mer i fortsättningen. =)
Men jag måste säga att jag är så himla mycket duktigare på att vara ensamen än vad jag någonsin trott. Jag är starkare än jag förstått. Och det är en bra upptäckt. =)
Jag sitter här nu, i en stor stad, pluggar 100% på universitet, 30 mil från min hemby, 90 mil från min sambo, skitmånga mil från min familj som är på Kreta, med mina två mopsar och Jag. Och det känns bra. Jag trivs med att vara med Mig. Jag är en ganska trevlig person att umgås med och jag börjar för första gången i mitt liv att känna mig trygg med att bara vara Jag och bara vara med mig. Jag är helt okej. Och det mina vänner är också en bra upptäckt som jag har gjort. =)
Jag känner mig tryggare i att vara ensamen nu. Klart jag längtar efter allt och alla som är så långt borta just nu men det går bra. Vi ses ju snart igen.
Puss
/Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar