Min lilla Betty..

Nu är det dags att skriva några rader känner jag.
För när tankarna yr så här måste man bara få skriva av sig..
Det är så här att min lilla underbara Betty Boop har fått livmodersinflamation och ligger just nu i skrivandets stund på djurkliniken i Öjebyn. Och hon är opererad, uppvaknad och på bättringsvägen men jag kan lova att denna dagen glömmer jag aldrig. =/ Den har varit fruktansvärd. Tänk att man kan älska ett litet djur så innerligt mycket.
Min lilla lilla Betty.. Tänk om du bara visste hur mycket jag har tänkt på dig idag. Tänk om du bara visste hur mycket du har stulit mitt hjärta.
Ni som har hund förstår men ni som har mops förstår än mer. Det är något speciellt med de små vovvarna. De stora ögonen som kan smälta det hårdaste hjärta och den varma glädje som en mops sprider är helt obeskrivlig. Så det är ju inte konstigt att man gråter, får ont i magen och måste skriva i sin blogg fast man har tagit en bloggsemester. För det är ju ens mops som är sjuk. Då kan man göra den ena tokiga saken efter den andra.
Oron som jag har kännt idag har varit helt galen. Min lilla Betty.. Nu blir allt bra.
Mammsen kommer imorn gumman. Älskar dig.

Puss

/Linda