Idag var det dags för redovisning. Klockan tio i åtta var jag på skolan och vem tror ni jag skådar sitta inne när jag går från parkeringen och mot skolan? Jo... den jäkla bruden i min grupp som inte dök upp på genomgången av grupparbetet igår och som var helt jävla omöjlig att få tag på. Men nu satt hon där. När jag såg henne genom fönstret så reste sig raggen i nacken på mig. Jag började att bita mig själv i tungan och räkna till tio inne i mitt huvudet enbart för att inte av ren reflex anfalla henne och bita henne i örat. Så kändes det i alla fall. Men jag höll mig från bitattack med nöd och näppe och frågade istället vars i hela fridens helvete hon hade varit igår!!??Och vet ni vad den lilla ragatan svarar?!?! Vi kan kalla henne S.
S säger att hon ber så hemskt mycket om ursäkt men hon hade knappt sovit nå på natten samt att hon hade jobbat på kyrkan. Och sen när hon hade cyklat hem från kyrkan så hade hon somnat.
WHAT THE FUCK!? TROR HON SERIÖST ATT JAG SKA TYCKA ALLT ÄR OKEJ NU OCH TYCKA SYND OM HENNE FÖR ATT HON SOVIT DÅLIGT OCH JOBBAT TYP 2 TIMMAR OCH SEN SOMNAT OCH MISSAT VÅRAN GENOMGÅNG EFTER ATT HA JOBBAT MED DENNA REDOVISNING I VECKOR!!!?? PATETISKA MÄNNISKA!!
När S hade förklarat sig så var jag garanterat illröd i fejan av ondska.
Jag sa att den enda ursäkten som jag skulle ha godtagit var om nån hade dött och att det var sista jäkla chansen inför en enorm redovisning med 28 barn som sker idag och nu!
Då sa bajs S att hon hade ju faktiskt pluggat på det hon skulle säga.
Då sa jag bara att det var ju bra och hon kan köra på det SJÄLV!
Sen stampade jag ilsket iväg för att avreagera mig på Ida. Stackars Ida. hihi. =)
Efter att ha kollat på en redovisning som en annan grupp hade haft så var det tillslut våran tur. Jag var arg, nervös och näst intill svimfärdig. Men jag styrde upp det hela. Inledningen gick jättebra och min första lek likaså. Men sen!!! Sen var det S´s tur! Hon pratade osamanhängande, för snabbt och helt oförståerligt. Barnen såg lite lätt förvirrade ut så jag fick som lägga mig i lite för att de skulle förstå vad fan S sa! Jag hade sagt till mig själv att inte gå in i de andras lekar och bry mig men jag kände mig nu tvungen för barnens skull. Fick göra detta två gånger på S´s lekar. Hon hade också mage till att sucka och säga att det var omöjligt, att barnen typ var jobbiga och att "det var lite skitsamma" hur det gick och hur leken forserade. Jävla människa!
Ska du bli fritidspedagog!?! Det är fan det största mysteriet på denna jord!
Efter våran redovisning var det lunch. Jag körde hem för att äta lunch hemma och för att vara med mopsflickorna mina. Nu var jag nästan ännu mer förbannad än innan.
Hjärnan bara bubblade och jag ville skrika! Det slutade med att jag fick rännskita och fann mig själv arg och gråtande på toaletten. JA.. Det är sant. Jag blev så jävla arg att jag grät och fick diarré! Jag grät nog till och med två gånger. Det bara kom en massa tårar fast jag inte var ledsen. Jag var bara arg. Men skallen höll på att sprängas så det blev väl tryck på tårkanalerna eller nått. För grina.. Det gjorde jag i ren ilska.
Sen var det dags att dra tillbaka till skolan för att se fler av mina klasskompisars redovisningar samt att delta i inledningen på min grupp´s andra halva. Vi var åtta stycken fritidspedagoger i en grupp. Vi har gjort ett arbete tillsammans och sen lottade vi in oss i två grupper och då hamnade jag med bajs S.
Under hela redovisningen så satt jag bara och morrade inombords. Jag var bara tvungen att göra nått för att lätta på min ilska. Jag bestämde mig för att tjalla till fröken. Hahaha.
När alla hade gått så sa jag precis hur jag tyckte och tänkte om S och om våran grupp till min lärare. Hon förstod och sa att hon skulle ta itur med det hela. Hahhahah!! Där fick du bajs S! Jag kan tåla att folk är lite halvjävliga mot mig men är man heljävlig mot en hel grupp i ett stort grupparbete där delar av betyget sätts utifrån hela gruppens utförande så blir jag rosenrasande! Det är våra betyg, våra studier och våran utbildning S har fuckat med! Och så får det inte vara! Då satte fröken Karlsson ner sin fot hårt som fan i marken!
När jag kom hem så var jag likförbajjat fortfarande ilsk. Det ville inte ge med sig. Det var dags för ett ond-sms till S. Nu skulle hon banne mig får höra hur jag känner innan jag exploderar av alla känslor som svämmar över. Och det fick hon.. Rejält! Jag skrev ett långt och invecklat, men dock inte hotfullt ond-sms.
Sa bara hur hon hade bettet sig, att jag aldrig skulle jobba med hon igen, att hon fuckar med våran utbildning och att hon ska skärpa sig. Och kanske en och annan välförtjänt svordom tröck jag också in där emellan. Så nu.. Efter en massa timmar med djävulshorn har jag börjat återgå till en glad Linda. =) Efter att ha pratat med Ida två gånger, Angelica en gång, Lena en gång, pappa en gång, mamma en gång och med Tomas tusen gånger så börjar ilskan att lägga sig tillbaka på den plats där den har vilat i 22 år. För jag har faktiskt aldrig varit så här arg. Helt allvarligt. Och jag hoppas att jag slipper det i framtiden också. Det var faktiskt lite läskigt.
Så passa er! =) hahahaha..
Nu ska jag faktiskt fortsätta med min uppsats. Nu kan jag tänka klart igen. Ondskan lättar.
Puss
/Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar