måndag 1 mars 2010

Dagen som man överlevde






Jo ni. Nog har man fått känna på att man lever idag. Hjärtat kan verkligen värka som satan. Det är då ett som är himla säkert. Men nu har värken lättat och morgondagen ser ljusare ut. Livet rullar vidare. Men vill man ha en förändring, i vad det än gäller så måste man agera. Och det kan ta jäkligt ont. Antingen blir det bättre, sämre eller så händer inget alls. Men då vet man att man har försökt. Mer kan man inte göra. Då har man gett det en chans. Om man tycker att någon eller något är värld en chans så måste man prata om vad som tynger ens hjärta. Först då vet man om det var värdt det. Sen är det upp till var och en att avgöra om man tar vara på chansen eller ej. Alla har en chans och en möjlighet att förändras. Detta kan vara början på en nyfunnen kärlek eller fortsättningen på en knakande vänskap. Det kan bara framtiden avgöra. Varje dag lär man sig något nytt. Och viktigast av allt, i slutändan och vid dagens ände är att allt är sagt och att man aldrig någonsin somnar som någons ovän. Speciellt inte med någon som står en nära. Då växer avstånden mellan människor som en gång stod en närmast och rätt vad det är så står man där en dag med mer oro, ilska och osämja i sitt hjärta än vad det finns vänskap och kärlek. Då har man inte pratat nog eller lättat på sina innersta tankar. Då kan det vara för sent för en förändring, en försoning eller en återförening. Då kan du förlora någon. Vems fel är det då? Ditt för att du inte sa något eller den andres för att denne inte gjorde något åt eller förstod din tysthet? Det är ingens fel enligt mig. Båda kan förlora och båda kan vinna. Det är viktigt att förstå att problem inte bara löser sig av tanken. Och det är också viktigt att förstå att kärlek och vänskap måste underhållas. Man måste se varandra. Se den andres behov, lyssna på den andres hjärta och lyfta dennes person. OCH ALDRIG NÅGONSIN TA DEN DU ÄLSKAR OCH HÅLLER AV FÖR GIVET! Att ge är något du gör för din vän och den du älskar men du måste också ta för att stärka den andres självkänsla och självförtroende och även för att du själv ska få bekräftelse. En bekräftelse för att du är värdefull, behövd, älskad, bra och viktig. Du är en som är älskad. Och det måste du få höra, känna och uppleva. Det är något som varje människa måste få. Kärlek ska inte bara finnas där DEN ska upplevas och kännas djupt inne i hjärtat. Då är det på riktigt. Då känner man sig som en människa och då känner man sig levande. Då kan man få uppleva lycka och då kan man bli den vän eller den fru, man, dotter, son, syster eller bror som man vill vara. Det är livets mening. Att få älska och att älskas. Ta vara på den chansen!
Ta vara på varandra. Och lämna inget osagt. Har du inte sagt det än så säg det imorn. För imorgon är det en helt ny dag. Det är inte för sent.

Jag är så otroligt glad över denna dagen. För efter värken kommer vändningen. Den kommer.

Puss

/Linda

1 kommentar:

Madde sa...

Fiin skrivet kloka Linda :)