Du och jag

Nu skriver jag helt plötsligt som en jäkla skrivmaskin. =) Kan nog till och med bli klar idag om jag ligger i ordentligt. I alla fall med två av tre underrubriker. Tredje rubriken och analysen kan jag spara tills imorn. För skrivandet är inte det viktigaste idag.

För idag är det min och Älsklingens alldeles egna dag. Idag har vi varit ett par i 4 underbara år. Och under dessa 4 år har jag funnit mig själv, min framtid och mina drömmar. Och jag har fått hjälp på traven. ;) Vem kunde tro att jag skulle finna en sådan styrka inom mig att jag vågade ta steget ut och flyttar och plugga på annan ort? Jag trodde det definitivt inte. Men när Älskling kom in i mitt liv så förändrades mitt perspektiv på livet. Eller snarare. Jag fick en mening med livet. Och tillsammans är vi på god väg att bygga upp en framtid. En framtid med våra yrken som vi kämpar hårt för att få, en framtid på en plats med ett hem som vi båda drömmer om, en framtid tillsammans full av kärlek och vänskap. Det lever vi i och det siktar vi mot. Tillsammans. =) Och det skulle jag inte byta bort mot något annat i hela världen. För HAN är min värld, min plats på jorden, mitt hem, min klippa i stormen och min allra bästa vän och mest av allt är han MIN. Min stora kärlek. =) Mitt hem är där han är. Och därför klarar jag av att bo var som helst, även långt borta från familjen. För med HONOM vid min sida så kan jag känna mig trygg var som helst. Och lycklig. Lycka är meningen med livet. Och jag fann den. =) Och det är det som driver människan framåt. I alla fall en människa som jag. Jag vill vara lycklig och med Tomas så vet jag att alltid kommer att vara det. Och det känns så otroligt bra. Vad som än händer så finns han där. Jag blir aldrig ensam igen. =) Ensamheten skrämmer inte längre. Den finns inte. Det är en fantastiskt upplevelse att bli älskad, att älska någon och verkligen känna att någon känner ens själ. Han älskar mig som jag är och accepterar mina brister. Han ser in i mitt hjärta och vet vem och vad jag är. Och han ÄLSKAR MIG. Så tokig man kan vara. =) hihi.. Knasiga pojke. ;) Men jag är glad över att du är knasig nog att älska en virvelvind som mig. Vad skulle jag annars göra? Vem vet? Jag skulle förmodligen leta efter dig hela livet och vara en halv människa på vägen. Men nu är du här. Det är vi två. Och jag är hel. Och du är MIN! =)
Tack för åren Älskling. Jag ser fram emot resten av våra liv.

Det är du som är meningen med livet, gubben.

JAG ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET!

Puss

/Din Linda