Tänk vad allt kan tyckas stanna upp när någon lämnar detta jordeliv. Det känns som att tiden stannar och man blir alldeles tom. Men tillslut så nockas man av verkligheten. "Linda! Du kan inte sitta här och gråta och sörja utan att göra något. Om du ska gråta får du banne mig göra det samtidigt som du pluggar!" Så är verkligheten.. Den stannar aldrig upp. Livet forsätter rulla trots att man hemskt gärna skulle vilja stanna upp en stund och bara gråta, tänka och vila. Huvudet är fullt av tankar. Tankar på livet, döden och vad fort livet kan tas ifrån oss. Då slog det mig.. "Ska jag sitta här och ruttna framför datorn och vara stressad, orolig och rädd för examensarbetet när man lätt kan dö imorgon??" Och mitt svar blev JA. Det ska jag.. Jag kan inte tänka på att livet ska ta slut. Jag måste tänka på hur jag kan leva ett gott liv. Ett gott liv för mig handlar till stor del om att få arbeta med det man vill och att trivas med sitt arbete. Så jag mår så här just nu för att jag banar väg för ett lyckligt liv. Det hoppas jag i alla fall. Och visst.. Man bör kanske leva varje dag som att imorgon vore den sista. Men det fungerar inte så. Men man får sig definitivt en tankeställare när döden gör sig påmind. Något man bör göra är att ta vara på varje dag och säga till sina närmaste vad de betyder för mig. Det gör man aldrig för ofta.
Nu kanske jag ska gråta lite till. Men jag ska skriva samtidigt. Jag kämpar för ett gott liv med ett yrke som jag älskar. Men först måste jag ha examensbeviset i min hand.
Puss
/Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar