tisdag 21 december 2010

Packåsnan

Nu är packningen till våran resa ner till Hallstavik nästan klar. Jag har även packat klart en väska som vi ska dra med oss från Umeå när vi passerar här och sen drar vidare till Kåbban till nyår. 150 mil på en vecka kommer det att hinna bli. Jobbigt men ändå himla roligt att få resa runt lite. ;) Vi drar tidigt som attan imorgon. Idag har jag för övrigt haft mitt 70% seminarium. Det gick bra så nu blir det att sitta på julhelgen och dagarna emellan för att skriva klart allt. Den 31 december på kvällen ska det skickas in till min handledare. Världens sämsta dag. Det borde fan vara olagligt att skicka in då men han måste hinna läsa det och godkänna det innan jag skickar iväg det till examinatorn den 3 januari. Fy tusan vad stressad jag känner mig. Jag vet vilka ändringar som ska göras och jag vet vad jag ska skriva. Men det känns så surt att behöva skriva på de dagar då vi är i Hallsta och i Kåbban. Men jag måste.. =( Får anpassa mig till de andra och bara skriva när det inte är nå stora aktiviteter på gång. Får väl gå upp tidigt och sitta fram till lunch och sen ta en paus och sluta skriva vid middagen eller nå. Det kommer att suga men jag har inget val. Skickar jag inte in det i tid så måste jag vänta till våren eller hösten innan jag kan ta min examen. Och det kan jag inte göra. För jag måste jobba. Så det här är den uppoffring jag får göra nu i jul. Ska verkligen försöka sköta allt snyggt så att inte familjen märker av det allt för mycket. Sorry. =(
Men men.. Det ska väl komma något gott från allt slit inom tid. Var sak har ju sin tid. =)
Nu ska jag fortsätta packa det sista.
Ha en fin kväll.

Puss

/Linda

2 kommentarer:

Lotta sa...

Jag tror inte att dom har något emot om du blir en halveremit och osocial några timmar per dag. Eller en halv dag. Eller en hel dag. Dom vet ju vad du håller på med, något stort och viktigt! Känn dig inte stressad, utan ta den tid det tar. Ni hinner ju umgås ändå!
God Jul på dig! Kram

Jennifer sa...

Jag håller med föregående talare. Och kära vän stessa för guds skulle inte bara för att arbetet ska bli klart. Det hjälper ingen! Jag vet hur det känns att vara tvungen att vara asocial när man är med de nära och kära. Och jag vet med all sannorlighet att det här kommer du att klara. Du har ju Berglundsblodet i dig. Jag skickar dig en liten tanke och hoppas att det kan vara en liten hjälpande hand. Hade gärna ventilierat lite på uppsatsen om jag hade haft tid. Lycka till! You can do it...