Det är väl dags nu

Då var några svåra steg tagna. Jag har accepterat att jag behöver hjälp, berättat det för omgivningen, jag har sökt hjälp och har en tid för att påbörja hjälpen. Men det är fan inte kul.. Usch vad svårt det är. :( Och samtidigt hamnar jag i mina så kallade "skov" i den "sjukdom/åkomma" som ingen hittar. Det blöder igen.. Jävla mage. Men det kanske är nå fantomsymtom det med? Då är nog alla mina tusen andra symtomliknande och jävligt irriterande tillstånd det med.

Man kanske ska lägga upp listan nästa onsdag när man får träffa läkaren??
"Hej jag heter Linda och jag upplever muskelsvaghet i händerna, och ofta andningssvårigheter, yrsel, extrem trötthet, dommningar, svullna fötter och händer. Jag har jävliga magproblem med knip, katarr, gaser smärta och diarre samt perioder med blodig avföring. Jag är frusen, blek som ett spöke tung i huvudet samt har ont på kroppen. Det känns som att hela kroppen är ett blåmärke. Jag drabbas av ständiga inflammationer/infektioner på mysko ställen. Munblåsor, illamående, aptitlöshet, ledvärk, extrem muntorrhet, torra ögon, vimsig, glömska, oroskänsla, nedstämdhet och klumpkänsla i halsen är en del av min vardag.. Och det värsta är nog sväljningssvårigheterna. Så fru doktor! Vad är det för fel på mig?"
STRESS?? HJÄRNSPÖKEN?? Eller en verklig diagnos?? Vad vet jag.. Jag vet bara att JAG har en lång väg att gå för att ta mig ur ekorrhjulet med oro och sjukdom. Själen behöver ett plåster.. :/ För jag tror det mesta sitter i själen och i huvudet just nu. Men nått mer tror dom ju att det är. FÖR MAN BLÖDER INTE FRÅN SKITAN ELLER KÄKAR MAGSÅRSMEDICIN UTAN KROPPSLIG ANLEDNING! ELLER?? År av känslan av ohälsa och oro över sjukdomar har gjort mig än sämre.. På ett eller annat sätt. Men nu kan man nog säga att jag har gått in i sjukhusväggen. Och jag är ledsen..
Det är skönt att skriva av sig. Även om sådant som jag aldrig skriver om. Men det kanske är dags? :) Jag måste bli glad, lycklig, lugn och frisk igen. Och resan började nog igår. ;)
Hoppas ni hänger med. För ensam är INGEN stark.

Puss /Fröken Linda