Man ska aldrig tro att människor som alltid funnits där ska finnas kvar där för evigt. Förvåna dig aldrig över folk som inte verkar bry sig längre när de är för stolta och försöker bevisa något som inte finns. Trots att du väntar ditt allra första barn, är väldigt sjuk och påverkad av graviditeten. De kommer att "stå på sig" hur jävla sjuk och ledsen du än känner dig. Du kommer få tigga efter ett tack och aldrig få svar på frågor du ställer. Bli inte förvånad om någon i loppet av en sekund kastar bort dig som vid ett knapptryck. Någon du alltid litat på och betrott dig till. Trots att de beter sig illa mot dina nära så ska de inte gå på dig.. Men tro mig. De kommer de att göra. Hur ska du kunna glömma det? Att du blev lämnad trots att du inte har något med det att göra. Försök se förbi det.. Men det kommer bli svårt. Så.. Du är gravid, sjuk och illa där ann. Och de du stått så nära backar. Frågar inte hur du mår. Undrar inte hur dina dagar är. Visar ingen empati. Varför? För att de är för stolta? För att de är sur på dina nära av nån mystisk jävla anledning? För att de inte kan, vill eller vågar? Inte vet jag? Eller är du för känslig, full av hormoner och överreagerar? Och!? Då får det vara så!! Du är gravid, sjuk och behöver dem! Finns de där då? Nä.. Inte då än.. Känner du dig övergiven? Klart som fan. Känner du dig orättvist insatt och indragen i något som du inte vill veta av? Verkligen massor! Trodde du detta någonsin in denna värld skulle kunna ske?? Nej.. Aldrig i min värld. Men man ska aldrig säga aldrig.. Det vet jag nu.
/Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar