Älskade mopsflicka

Idag var jag och mina mopstjejor till våran veterinär i Vännäs. Och det är världens bästa veterinär kan jag lova! :) Men tyvärr gick jag i tårar där ifrån. Min älskade lilla Betty har varit halt ett tag och fått ett utlåtande (från Öjebyns Djurklinik) att hon har sträckt sig. Men det var mycket värre än så.. Betty har en knäskada som förmodligen både sitter i led och knäskål på vänster bakben. :( Fy fan.. Så nu väntar undersökning, operation och rehabilitering i Luleå på Gammelstads djursjukhus. För det finns bara otropeder där, i Öjebyn och i södra Sverige. Men vi fixar det. Chansen är stor att lillans ben blir helt återställt och som tur är så har jag mamma och pappa i rätt län. :) Jag har gråtit både en och två gånger. Men så här är det att ha djur. De blir sjuka och skadar sig ibland. Vi har varit väldigt skonade mot sjukdomar och skador måste jag säga men ibland vänder turen. Betty är värld alla mil och all tid som detta kommer ta. Hon är värld en chans till att bli smärtfri. Nu går hon på smärtstillande och antiinflammatorsika piller och jag måste säga att trots att detta är fruktansvärt jobbigt så känner jag mig positiv och ser ljust på framtiden. En framtid med många år tillsammans med min lilla älskade mopstjej.

Älskar dig så mycket min fina Betty.

Puss /Mama Linda