Du och jag Svea

Ja ni.. Då var läkarbesöket färdigt. Jag måste säga att jag inte är förvånad över utgången av besöket men det tar ändå ett tag att smälta.
Jag är sjukskriven fram tills barnens examen den 13e juni. Och sen efter det kommer det nog att förlängas  ända fram till Sveas födelse eftersom jag inte heller kan jobba på sommarfritids eller någon annanstans. Det är jag rent ekonomiskt sätt inte oroad över för jag får ut min semsterersättning. Men jag är minst sjukskriven fram till den 13 juni är jag och sen blir det hur som helst inte mer arbete för mig. För det går inte. Det blir sämre och sämre med hälsan. Och jag känner mig väldigt kluven och det känns jobbigt och bra på samma gång. Jobbigt för att jag vill jobba och bra för att jag verkligen inte kan jobba just nu..

Jag måste till jobbet någon dag för att säga hej då till mina barn och till mina underbara kollegor. Det kommer bli så jobbigt. =( Och jag SKA på deras examen om det så är det sista jag gör. På onsdag ska jag på möte med min rektor. Bra att få tillfälle att lämna sjukintyg och fixa med mammaledigheten och allt sånt. Och att bara få prata av sig om hur läget är. För inte är det kul inte.. Långt ifrån kan jag säga.

Men min kropp orkar inte. Jag måste vila för att klara den här graviditeten hela vägen utan att bli allt för sjuk. Jag måste ta hand om mig, mitt barn och våran hälsa. Det är inte bara jag som är beroende av min kropp längre. Svea behöver en mamma som kan äta så att hon får näring, en mamma som sover så att hon också får ro och en mamma som har bra värden och inte stressar.

Jag fick även ta leverprover idag. Har ju jäkla ont vid revbenen på höger sida och min läkare vill utesluta levern.  Och det är väl lite blandade känslor kring det med.. Det är fan känslor överallt idag så jag vet knappt vars jag ska ta vägen.. Omtumlande och helt obegripligt. Ska jag inte jobba mer? Det här kommer ta tid att förstå. Men det är det enda rätta. Jag vet att det är rätt. Men jag vill inte riktigt erkänna det för mig själv. Det känns lite som ett nederlag att denna graviditet inte alls blev som jag tänkt mig. Jag skulle jobba, träna, äta allt jag ville och må så gott. Men men.. Barn får jag i alla fall. ;)
Och snygg mage har jag som fan! Hehe...

Nu ska jag samla mina tankar och mysa med min lilla familj. Jag ska vara glad att jag har så underbara människor (och djur) runt om mig. Utan er hade detta inte gått alls..

Nu är det du och jag Svea. Och resten får vänta. Alla måsten får vänta på oss...



Puss /Mama Linda