Somnade kring 02:00 och vaknade nu kring 05:00. Sömn är överskattat.. ;)
Nä.. Nog hade det varit skönt att få sova. Men jag har sån värk i revbenen och det sliter så otroligt mycket i magen. Jag nästan ser hur min lilla älskling växer mer och mer.
Och sparkarna är sååå tydliga att jag vaknar. Lillan tycker att mamma ska vara vaken. :) Okej då.. Lägger mig tillrätta och stryker på magen. Trots att känslan av sparkar ibland är väldigt smärtsamma så älskar jag dem. Hon är så stark och pigg vår lilla jänta. Och det är så skönt att få bekräftelse på i form av dessa starka rörelser. :)
Om nu revbenet far åt helsike spelar mindre roll. Gumman är frisk, kry och växer så det knakar. ;)
Älskade lilla barn. Jag längtar efter att få hålla om dig på riktigt. Kommer aldrig kunna slita blicken ifrån dig. Jag vet att du kommer vara vackrast i världen. :) Och jag och din pappa kommer alltid att finnas för dig. Du är så liten, hjälplös och ofödd än så länge. Men så älskad så älskad. Hoppas du känner det redan nu.. En livslång kärlek. Du får göra vad du vill med mig där inne. Jag älskar dig så mycket. Jag älskar allt med dig. Även varje smärtande spark, varje slitande rörelse och alla sömnlösa nätter. För det är ju du.. Min Svea. Och du växer, lever och finns. :)
Men det är klart.. Sen när du är färdigbakad får du gärna komma ut. ;) hihi.. Då ska du få en och annan puss och kram kan jag lova.
Puss /Mamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar