Än så länge vilar lillan tryggt i min mage. Hon hade lite bråttom så att alla trodde att hon skulle ut och nu är planen att knapra tabletter för att få henne att stanna inne i tryggheten så länge som möjligt. :) detta eftersom förloppet stannade upp och jag har varit öppen 3cm med utplånad livmodertapp och långt nedsjunken bebis i 3 dygn nu. Så var det även idag. :) Så läget verkar stabilt.
Så nu tar vi en dag i taget.
Första steget är att inte föda innan återbesöket på specmödra den 10juli. Sen så är målet att försöka hålla henne kvar tills vecka 37. Är det fortfarande lika jäkla jobbigt då så startats jag igång då. :)
Om jag nu får säga vad jag själv tror så tror jag inte att våran snabba busSvea vill stanna inne i mörkret så länge alls. Tror hon ser dagens ljus nästa vecka nån gång. Men så säger bara min magkänslan. ;) För där finns alla dessa tusen sammandragningar som de försöker hålla i skick med hemska tabletter. Jag får inte röra mig typ.. För då sätter det igång.
Jag vilar i ett gränsland kan jag säga.. Läkarna likaså. Föda eller icke föda? Hade jag varit i vecka 37 hade jag fått föda för längesen. Men lillans ringa ålder gör så att jag faktiskt får lov att plågas nu.. I alla fall högs i 3 veckor. Oj oj.. Tur att man har så härligt folk runt om som muntrat upp denna sakta födande Mama. ;)
Hihi..
Detta blev ju inte riktigt som vi tänkt oss. Men just nu är det lugnt och skönt i alla fall. Tur att jag hade bråttom att ordna allt praktiskt till lillans ankomst. Någonstans kanske jag kände på mig det här? :)
Och nej.. Det är inte roligt att vara så nära att få ett för tidigt fött barn. Att veta att utan tabletter och hjälp kanske hon redan hade varit här. Jag vill att hon ska stanna i magen. Och nu gör vi allt för att hon ska stanna där. Lilla älskade gumman.
Det är fart i dig redan från början. :)
Vi älskar dig så mycket.
Puss /Mama Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar