Obeskrivlig kärlek

Jag svävar på ett moln högt uppe någonstans. Molnet är fyllt med lycka, välbehag och en kärlek som är så stor att tårarna rinner bara jag skriver om det.
Jag har hört talas om den här kärleken förr. Av många.. Av alla som har barn. Men nu förstår jag den också själv.
Kärleken man känner för sitt barn är den största. Ja.. Den allra största kärleken som finns på denna planeten. Nu förstår jag. För jag är så hög av denna obeskrivliga känsla. När jag ser på dig.. Min lilla skatt. Så vet jag vad livet har för mening. Det är du.. Du är livet för mig och din pappa.
Vi känner så mycket. Blickarna vi ger dig har vi aldrig gett någon förr och känslorna vi känner kommer vi alltid bara känna för en enda liten människa. Och det är du.. Det är du Svea.
Vi lämnar dig aldrig.
Vi finns där alltid.
Och vi ska leda dig och hjälpa dig genom livet på det bästa sättet vi kan.

Vackra lilla flicka. Tänk att det var du som fanns inom mig. Vi har sådan otrolig tur att just du är våran.

Nu börjar livet. Nu börjar en resa som har sin grund i kärlek. Kärlek till ett barn, till en familj och till framtiden.
Vi är en familj. Och jag bara njuter.
Jag mår så bra nu att ordet "trött" inte finns. Jag är frisk igen och har inte ont. Och i min famn finns en flicka. Världens vackraste flicka.
Våran Svea.
Du är här och du är verklig.

Jag älskar dig mer än jag någonsin kommer att kunna beskriva eller säga.

Mamma är här.

Puss /Mama Linda