Jag har sovit, sovit och sovit lite till. Jag har inte sovit så här sen före jag blev gravid. Det är så skönt att jag vet inte vad jag ska ta mig till. :)
Jag är ganska så säker på att det beror på gårdagens jättechock som blev lite av ett trauma för mig. För jag var helt konstig hela kvällen efter våran "föda-right-now-episod."
Men nu känner jag mig som vanligt igen. :) kroppen är fantastisk. Medan man sover så bearbetar hjärnan alla intryck. Och jag hade jävligt många intryck i skallen igår så då sov jag som en klubbad val. Tack kroppen. :)
Känner mig inte lika yr och tom idag. Nej nej.. Idag vill jag måla!! ;)
Förvärkarna är rätt starka nu på morgonen men jag kör med min nya teknik. Känna på dem utan att spänna mig det minsta. Det tar ont men de försvinner snabbare. :) Våga ta smärtan när den kommer. Den är inte farlig och kan inte skada mig. Bara slappna av hela tiden och bli tung i kroppen.
Det lärde min ängel till barnmorska mig igår.
Min högsta dröm är att hon och Lotta jobbar när det är dags för mig att föda.. När du det kan tänkas vara? ;)
Då skulle jag känna mig helt lugn, trygg och bekväm. Men det finns många fina barnmorskor på förlossningen. Jag har dock fastnat extra mycket för två av dem. :)
Så vi får väl se om någon av dem får ta emot Svea när hon kommer till världen.
Det skulle vara ett fint slut på en lång historia. :)
Puss /Mama Linda
2 kommentarer:
Skönt att få sova ut lite! Fy fasen vilket trauma på förlossningen du skrev om i förra inlägget. Vad sysslade den BM med undrar man ju!? Det är väl en h-vetes skillnad mellan 3 och 10 cm...
Nä huvva! Inga fler chocker tack!
Ni har det nog jobbigt som det är!
Kramar!
Ja så som jag har sovit. :) Helt klubbad.
Ja det är verkligen stor skillnad på 3 och 10 cm. Jösses vilken chock för oss. Jag fattade absolut ingenting. Men kände också att det inte stämde men BM var säker trots att jag frågade om och om igen om hon var HELT säker. Och ja.. Säker var hon. Hm..
Tur jag lyckades få en annan BM att känna efter. ;)
För alla började ju göra sig redo för att ett preumaturbarn skulle anlända och vi som gjort allt för att hon inte skulle komma ut för tidigt.. Det var jäkligt stressigt och intensivt.
Och POFF så tog det slut.. Men min hjärna liksom fortsatte på högvarv och kroppen hade världens värkar. Usch.. Det blev lite jobbigt.
Det lär nog ta ett tag innan man smällt det där faktiskt.
Nu får det nästan vara nog. Man börjar bli lite mosig i huvudet.
Kram kram
Skicka en kommentar