Upp och ner

Allt går väldigt upp och ner.. Har haft jätteont vissa perioder idag. Så ont att jag kräktes och nästan stod på huvudet. Men jag är helt övertygad om att alla piller spelar mig ett spratt också. Så det är nog helt normalt. Eller kan man ens kalla detta normalt ens? =) Hehehe...
Och nu mår jag helt okej.. Sammandragningarna är där men de går att hantera. Så nu är jag riktigt nöjd. Hihi.. Om jag skulle må så här "bra" hela tiden så skulle detta vara a piece of cake ju. Men tyvärr så är det ju inte riktigt så det fungerar just nu.
Men det är så skönt att ta vara på dessa stunder då jag mår lite bättre. Passa på att vila och gosa med min lilla familj.

Man hinner tänka jäkligt mycket när man sitter så här också. På allt runt om. På människor i sin omgivning som man faktiskt inte trodde skulle kliva fram. Men som gör det. Och det värmer. Människor som man kanske inte haft så mycket kontakt med innan. Men som verkligen bryr sig och lämnar avtryck i hjärtat. =) Och det betyder mycket för mig.
Och samtidigt hinner man bli förvånad över hur folk uttrycker sig eller inte alls uttrycker sig.. Men så är det väl hela livet antar jag? Man kan inte förvänta sig att folk ska förstå och finnas där. Så är det bara. Och det har jag faktiskt slutat med för länge sen. Och jag kräver det inte heller. Folk kommer och folk går..
Men kan man inte säga något som faktiskt är givande och tröstande så är det väl lika bra att fortsätta med att inte säga något alls istället? Istället för att försöka fiska info för sin egen nyfikenhets skull. Så tycker jag i alla fall..

Det jag är med om är inte unikt. Det finns många som varit där och många som kommer att vara där. Men det är något traumatiskt att vara i gränslandet till att föda ett barn som är så pass litet att det räknas som preumatur. Det är inte samma ljuva tankar till förlossningen. För här är det lite tvärt om. Förlossningen är det som både jag och sjukvåden försöker att stoppa i nuläget. Förlossningen är lite boven i dramat. Det är för tidigt och inte något att sträva efter. Så därför blir jag lite fundersam och stött när folk talar om att förlossningen är en underbar upplevelse och att vi snart blir tre. Joo... Det kommer vara underbart att träffa våran dotter. Men vi gör ju allt i vår makt för att förhindra detta "underbara" förlopp i nuläget.

Så.. Eh... Ni får gärna visa att ni bryr er. Det värmer verkligen. Men allvarligt talat så behöver jag inget förlossningspepp just nu. Återkom med det om 3 veckor eller nå. Då det är okej för mig att föda utan risker för mitt lilla barn. Nu försöker jag att inte föda. Okej? Medan kroppen skriker FÖÖÖÖD så proppar jag i mig piller, får sprutor och skriker NEEEEEEJ! Jag har varit i latensfas och haft värkar i en vecka nu, och jag har legat med lustgas och öppnat mig sakta. Och nu ska jag fortsätta med det så länge som möjligt utan att lillan kommer ut. Så föda är inga problem. Förutom att det INTE ska hända nu för vi vill helst undvika att vårt barn är preumatur och hamnar i en risk.
Förlåt att jag blev lite vrång för en sekund.. Men läs inte då!


Puss /Mama Linda