Var dag är en seger

Dagen har gått så sakta. Och jag har jäkligt ont vissa stunder. Magen blir stenhård och det trycker neråt och ilar mot ryggen. Aj aj..
Jag får käka rätt många piller per dag för att hålla smärta och sammandragningarna i styr. Så jag knaprar på rätt bra. ;) Hehe.. Lite skakig och lite lullig så tar jag timme för timme.. Minut för minut.

Och jag tänker på dig. Älskade lilla Svea. Jag har så ont, jag vill bara sjunka genom golvet när den värsta smärtan kommer. Men du min skatt gör det möjligt för mig att klara det här. Du mår så bra där du är nu i magen och jag ska kämpa in i det allra sista så att du ska få stanna där tills du är redo. För än är du liten.. Läkarna säger att du skulle klara dig bra om du kom nu och du är redo rent medicinskt för jag har tagit en massa kortison och antibiotikasprutor för att hjälpa dig på traven. Men det allra bästa är att du stannar inne i mig till vecka 37. Snälla lilla du.. Stanna kvar så att du får vara riktigt redo och frisk. Jag menar det gumman.. Jag mår så här i tre veckor bara du stannar. Jag vill dig allt gott. Jag klarar mig inte utan dig. Inget får hända dig min fina älskling. Mamma och pappa älskar dig så fruktansvärt mycket.
Så tryck inte på mer nu.. Du behöver inte stressa. Låt det bara vara som det är i några veckor till lilla gumman. Sen kan vi mysa en hel livstid. Jag vill träffa dig, tro inget annat. Men jag vill att du ska vara stark, frisk och färdig för livet.
Oron är enorm.. Min lilla bebis. Det går inte ens att förklara hur jag känner.
Mor till en preumatur.. Är jag redo för det? Jag måste nog bli redo. Men jag hoppas på ett mirakel. Att lillan bestämmer sig för att ligga lågt ett tag till.
Snälla.. Jag gör vad som helst. Mitt barn måste må bra. Det finns inget annat för mig som är viktigare.

Nu ska vi kämpa. Kämpa för att få en dag i sänder. Var dag är en seger för dig älskling. :)

Puss /Mama Linda