Jag ligger klarvaken med värsta ångesten fast jag inte behöver ha det..
:(
För en stund sen så hörde jag lillan ligga och knorra i sängen. Hon lät lite lätt irriterad. Som när hon skiter ungefär. Några sekunder senare så tjuter hennes andningslarm! Jag hoppar upp ur sängen och kollar till henne. Hon grymtar irriterat åt situationen och fortsätter sova. ;)
Andningslarmet har hamnat helt på sniskan och på väg att nästan trilla av henne så den pep på grund av dålig kontakt. Och de första knorren jag hörde från henne var när larmet vibrerade.. Det gillade hon inte alls.
Jag vet att hon inte slutade andas och att larmet pep på grund av att kontakten var bruten och den var helt felplacerad. Men det var så jävla hemskt ändå!! För det där larmet är helt underbart bra och jag fattar inte hur en småbarnsförälder kan klara sig utan det. Helt seriöst!
Men piper det så skjuter adrenalinet i höjden.. Puhu.
Fy fan vad hemskt det hade varit om hon faktiskt hade slutat andas. Hjälp!! Men det är såklart bra att larmet är så känsligt så att det går igång när den är på fel ställe. Det känns ju faktiskt tryggt. :)
Nu ska ska vi sova vidare.
Puss /Mama Linda
2 kommentarer:
Ja, fy! Då kan du ju tänka dej hur det känns när det larmar mitt i natten och man har ungen i ett annat rum i andra sidan av lägenheten. Uschusch! Älskar också andningslarmet, det har verkligen gett mej ro att sova första tiden men nu efter det larmat så ligger jag och oroar mej för att det ska larma igen så jag vet inte vad som är värst.
Det är därför jag inte har ett larm, för larmar det fel så blir man ju knäpp!
Skicka en kommentar