Tiden går

Tiden rullar verkligen i en helsikes fart när man har en liten bebis.
Svea växer framför våra ögon.. Jag vill som att hon ska vara liten hur länge som helst. Okej.. Hon är ju inte direkt lastgammal. ;) Men allt går så läskigt fort. Tänk.. Om ett år så har hon nog tagit sina första steg och knatar runt och snackar lite. Är det ens möjligt?
Från att vara våran lilla bebis som föddes 1 månad för tidigt till att vara en 1åring som kan gå och prata lite. Helt otroligt. :)

Det är så många som följer varje steg i utvecklingen som hon tar. :) Det känns helt otroligt bra att våra närmaste vänner har tagit henne så mycket till sina hjärtan. Hon är så älskad och nu också väldigt saknad där hemma i Umeå.
MMS'erna har flödat och vi börjar längta tillbaka till våran fina stad.
Vi drar på torsdag. HEM.. TILL UMEÅ! ;)
Det har varit jättemysigt att vara hemma i byn en längre tid. Har ränt runt rätt mycket och träffat en massa folk. Det är kul!
Och det är helt underbart att få bli ompysslad av mammsen och pappsen. ;)
Men hjärtat bor i Umeå. Där är min trygghet förutom hemma på ljungstigen i mitt barndomshem, i huset med mina föräldrar. Men inte i byn. Nej.. Byn betyder inte så mycket längre.
Livet och tiderna har förändrats så mycket. Och jag kommer alltid att ha mina rötter i min lilla by. Men jag har lämnat det livet bakom mig.
Och jag kommer inte tillbaka. Aldrig.
Förut var jag kluven mitt itu. Men nu är jag hel och hela jag är i Umeå. Det valet kommer jag aldrig att ångra.
Kanske återvänder vi till norr en dag. Vem vet? Men då blir det nog Piteå. ;)

Om mamma och pappa bodde i Umeå hade allt varit väldigt komplett. Men det kanske kommer? Eller vad tror ni Mammsen och Pappsen? Hihi..
Men det är kul med lite små resor norrut då och då också. För att träffa lite släkt och barndomsvänner.

Tiderna kommer alltid att förändras, och vi med den.
Detsamma gäller mig.
Jag går med tiden nu. Stolt och trygg går jag vidare mot en ljus tid.
Och den tiden är så som jag vill att den ska vara.

God natt.

Puss /Mama Linda