Jag drömde att jag hade en aggressiv bröstcancer. Fy fan..
Jag låg på sjukhus med slangar överallt och helt utan hår. Allt hår jag någonsin haft låg i klasar på kudden och en del av det höll jag i mina händer. Jag kände efter mina bröst men kvar fanns bara två djupa gropar med bandage över.
Jag skulle ställa mig upp för att kasta bort allt hår. Men benen bar inte. Jag föll.. Jag föll jättelångt och ingen kom för att hjälpa mig upp. Jag satt som i ett hål i golvet. Det var bara jag i mörkret.. Tillsammans med alla sladdar och mitt hår som jag höll hårt i mina händer.
Jag skrek efter hjälp.. Men ingen kom.
Jag vaknar. Det var en dröm. Bara en hemskt jävla mardröm. Jag har svårt för att somna om.
Tänker på att min hemska mardröm är så mångas verklighet.
På alla tusentals kvinnor och deras familjer.
Cancer.. Det mest fruktansvärda.
Jag vill bara gråta.
I år har jag köpt två rosa band.
Ett till mig och ett till Emma.
Det hoppas jag alla gör!
Så att bröstcancer en dag bara är en mardröm och ingens verklighet.
Puss /Mama Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar