Jag ligger och tittar i taket i min älsklings gamla pojkrum. Här är han född och uppvuxen. I ett rött hus mitt i Hallstavik. Och detta hus är inte vilket hus som helst.. Nej nej..
Här är stora delar av hans släkt (på hans pappas sida) också uppväxta. Och jäkligt många före det.
Jo.. För det här huset är byggt på 1700 talet. :)
Tänk vad många barnfötter som sprungit på de här golven och vad många barn som faktiskt är födda i det här huset. Och folk har säkert både fött, dött och blött här.
Så många som sovit, vaknat och levt här. I över 300 år. Helt fantastiskt.
Mina svärföräldrar har nyligen byggt en jättefin utbyggnad på huset. Och även tagit fram timmerstommen på väggen.
En timrad vägg som är 300 år gammal. Jag ställde mig en dag och bara strök på väggen.
Jag tänkte för mig själv.
"Tänk om väggarna kunde tala."
Vilka otroliga minnen, berättelser och livsöden man skulle få ta del av.
Genom 3 århundraden!
Jag strök på de breda timmerstockarna och tänkte på vem som lagt dem där, vem som byggt dem och vem som huggit ner dem.
Fantastiskt! Ja.. Man blir fan nästan lite rörd.
En bit svensk historia precis där man sover. ;)
Det här huset har jävlig mycket med själ. Och ibland får jag för mig att det knakar och brakar lite extra mycket i väggarna. Kanske är det någon som försöker berätta något? ;)
Puss /Mama Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar