Hon liksom knorrar och spinner innan hon somnar.
Men nu vart det tyst.
Sötnosen sover.
Jag ligger och tänker på lussekatter.
Jag bara ÄLSKAR lussekatter. ;)
Tänkte.. "JAG SKA BAKA LITE JULBAK IÅR".
Det har hänt en gång tidigare.
Då bakade vi pepparkakssnoppar med polarna. Kul Jul! ;)
Hehe..
Jag ska nog kanske baka.. Eller så kanske inte. Vi får se.
För vet ni vad.
Jag är INGEN bullmamma!
Men har nästan alltid något att bjuda på i alla fall.
Jag är heller INGEN matmamma!
Men vi har då överlevt för Tomas är världens kung i köket. :)
Jag är nog inte alls så som många betraktar som "mammig och kvinnlig" när det gäller bakning, matlagning och sånt tråkigt. Nä!
Men vet ni vad.
Jag ÄR en lekmamma!
Jag ÄR en pysselmamma!
Jag ÄR en kreativ mamma!
Jag ÄR en medveten och medverkande mamma!
Jag ÄR en karriärmamma! Trodde ni jag pluggat klart så trodde ni fel. ;)
Jag ÄR en pedagogisk mamma!
Jag ÄR en äventyrlig mamma!
Jag ÄR en mysmamma!
Jag ÄR en lugn mamma!
Jag ÄR en glad mamma!
Jag ÄLSKAR att vara mamma!
Jag ÄR Sveas mamma!
Och jag kommer nog "bara" att vara Sveas mamma. Även där antar jag att jag sätter griller i folks huvuden och får många att lätta på skitsnacksburken. ;)
Jag kan tänka mig att bara ha ett barn även fast vi kan få fler. Shit.. Läskigt va? Hehe..
Tycker då inte vi. Inte alls.
Vi vill ha det så både jag och Tomas.
Och kommer det en till så blir det INTE tätt mellan dem. Nej nej.. Typ när Svea börjar förskoleklass eller så.
Jag har mina skäl att tänka så kring att skaffa barn och andra har andra tankar kring att skaffa många barn och tätt mellan dem. Och det är helt okej. :)
Jag är ensambarn och har aldrig känt mig ensam eller reflekterat över att jag saknat syskon.
Så varför skulle min dotter må dåligt över det eller fara illa av det på något sätt? Allt beror helt på hur man gör som förälder.
Nej.. Vi är så lyckliga över det vi har.
Och jag går inte omkring och tänker på nästa och nästa och nästa barn.
Jag lever nu. Med min sambo och våran dotter.
Våran ögonsten. :)
Synd bara att folk ofta tappar hakan, kan komma med spydiga kommentarer och låta mycket nedlåtande när man säger:
-Vi vill bara ha ett barn.
Det är ett val som provocerar. Det tycker jag är mycket tråkigt.
Just nu känner vi så här. Visst.. Tankarna kring detta kan ändras med tiden. Men just nu är det så vi känner.
Det handlar inte om att vi haft en tuff småbarnstid eller annat. Tvärt om. :)
Vi känner bara att vi gärna lägger all vår tid och hela oss själva till att vara bara Sveas föräldrar.
Det kan man säkert vara om man har fler barn också och vi tycker bara det är roligt när folk skaffar fler barn.
Så låt oss då också ha våra egna val utan fördomar.
Alla vill inte ha många barn och alla vill inte ha barn och många vill ha flera barn. Det är upp till var och en. :)
För mig handlar det också mycket om min egen hälsa. Mer än så behöver jag inte säga. Men ni som känner mig vet vilken graviditet jag gick igenom och hur jag kämpar med att må bra fysiskt.
Så respektera och acceptera era medmänniskor. Alla följer inte "normen".
Natti natti!
Puss /Mama Linda
2 kommentarer:
Svea kommer nog att få det jättebra. Din fördel är ju att du gillar att leka och är en pysselmamma. Det sägs annars att det jobbiga med "bara" ett barn är föräldrarnas situation, att ständigt tvingas sysselsätta barnen eller skjutsa till kompisar, för syskon umgås ju naturligt. Men älskar man ju att leka är det en annan sak. Det sägs också att det jobbigaste för ensambarn är när föräldrarna blir gamla och skröpliga och dör, för då tvingas barnet hantera de kriserna helt ensam. Det är något speciellt att dela sitt förflutna med ett syskon som varit med om det mesta man själv upplevt. Jag har själv inga syskon och tror att det stämmer. Det blir mycket att hantera helt ensam den dagen föräldrarna blir gamla och dör, sjukvård, begravning och ta hand om dödsbo etc. Och upväxtminnena bär man helt själv :-/ Kan vara tänkvärt tycker jag, även om varje människa givetvis fattar sina egna beslut.
Självklart finns det fördelar och nackdelar att vara det enda barnet. Man får ofta ha mer kompisar hemma och leka mer med sitt barn och andra saker för att sysselsätta och stimulera sitt barn. ;)
Jag är som sagt också ensambarn. Och jag har inte saknat syskon just för att mina föräldrar har engagerat sig väldigt mycket. :)
Håller helt med dig om att tankarna kring att vara ensambarn kommer när man blir äldre.. Självklart tänker man på sånt. När föräldrarna inte finns mer och så vidare.
Men jag blir aldrig ensam. Jag har nu en egen familj med sambo och barn. :) så mindre "ensam" än nu har jag aldrig varit. Framtiden kommer också inom tid och jag hoppas såklart att jag får ha kvar mina älskade föräldrar länge.
Allt har sitt pris tror jag. Det är bara synd att det är så mycket med fördomar runt ensambarn och föräldrar som väljer att bara ha ett barn.
Men jag tror det handlar om okunskap.
Tack för att du vill kommentera på min blogg. Det är så otroligt roligt. :)
Kram /Linda
Skicka en kommentar