Tick tack!!!

Gubben hittade sin gamla väckarklocka i sitt rum här i Hallsta. Han föreslog att vi ska ha den hemma. Han vill alltså bli väckt av den på morgonen..
Eh.. Okej tänkte jag.
Den är ju snygg och röd och passar rummet. För så tänker man ju.. Eller hur? ;)
Sen skruvar gubben upp väckarklockan. Och den låter inte direkt som ett mjukt och sövande *tick tack*.. Snarare som ett slående och halvsmällande *bonk bink*.
Herrejävlar vad den låter!
Aldrig i helvete att den ska användas.
Och själva ringandet var fan inte ringande utan snarare skränande och jättehögt!

Men som sagt så var den snygg. Så den får absolut stå i sovrummet..
Avstängd!!


Puss /Mama Linda