Min lilla storsovare. Det är väldigt mycket i värde att få sova. För hela familjen såklart.
Man orkar med dagarna och är glad.. Nästan jämt. ;) hehehe..
Idag blir det en lugn dag här hemma.
Vi har ränt runt och haft inplanerade dagar enda sen vi kom hit. Vilken har varit jättemysigt men idag ska vi bara vara hemma. Leka, mysa, promenera med vagn och vovvar samt vänta in mormorn.
Det går verkligen ingen nöd på oss.
Vi blir så ompysslade och det är så mysigt att så många visar att de bryr sig om Svea. Och vill träffa henne och mig.
Det betyder massor. :)
Den här byn kommer aldrig att bli som förr för mig. Den betyder inte lika mycket längre. Den har mest sårat mig (förutom mitt föräldrahem) så jag känner ingen större dragning till Vidsel längre.
Man blir ju bitter bara man kör in i byn.
Hej hej HÅLA där skitsnack gror som bara den.
Inte har man mycket kvar att hämta här inte. Mamma och pappa. <3 Nästan allt annat är ett långt men avslutat kapitel i mitt liv.
Vi har haft en bra tid Vidsel. Men det är verkligen över nu. :) Jag kommer inte tillbaka. Tack för mig.
Kåbban är själavård och en plats där man kan känna lugnet. Dit längtar jag alltid. Där är många av vännerna. ;) Och i Älvsbyn såklart. Och i Manjärv. Hehehe..
Men i Umeå blir vi kvar. Som sagt.
Det ska till ett JÄVLIGT bra jobberbjudande innan vi rör oss från Umeå. ;)
Så lilla Vidsel. Vi möts igen. Du kan väl bjuda på fint väder i alla fall. ;)
Puss /Mama Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar