En sån där tid

Egentligen så tror jag inte att jag riktigt förstår vilken dålig period i min sjukdom som jag har varit i och är i just nu.
Jag har dock börjat kunna se ljuset i tunneln nu eftersom jag varit "symtomfri" längre stunder de senaste dagarna. Det är goda tecken på att något positivt kanske kommer ur min medicinering. :)
Nu ikväll förstod jag lite bättre hur jäklig de senaste veckorna faktiskt har varit.. Jag ställde mig på vågen här hemma i Vidsel. Och den visade 6 kg mindre än vad den visade sist jag ställde mig på den. Vilket var i i slutet av december någon gång. Shit..
Mitt forna jag hade hoppat och hurrat av glädje över dessa kilon som försvunnit.
Men nu kände jag bara en suck dra genom kroppen.. En mindre glad suck.
Jag har känt att det har hänt någon med kläderna. De sitter pösigt och nog fattade väl jag egentligen att vikten gick neråt.
Men inte på hälsosamma sätt.
Jag mår illa av min yrsel och på grund av det så har jag ofta dålig matlust.
Jag är inte sugen på godis och snacks som förr. Och slutar man käka sånt så går man ju ner i vikt. Men jag har inte försökt..
Jag tränar inte och jag är ofta ganska stillasittande.
Jag har varit/är illamående på grund av min jäkla Menieres och detta har resulterat i viktnedgång. Och det är ju definitivt inte rätt sätt att göra det på.

Dock har jag börjat laga bra och hälsosammare mat hemma.
Mindre pasta, mer ris och potatis.
Mindre korv och mer fisk och kyckling.
:) Och det är ju ett steg åt rätt håll i alla fall. Hehe..
Det är det här mer träning som jag inte ens kan föreställa mig. Kan jag ens träna med detta??
Jag ser mig själv dra runt som ett yrt fyllo på gymmet och på gruppträningar. Och spy lär man väl göra.. Häftigt..
Och simma?? Då drunknar jag väl för att jag inte såg skillnad på uppåt och neråt.
Hahaha! ;)
Nä.. Klart jag kan träna. Jag måste bara tygla herr Menieres lite mer först.
För han är lite jävla dryg just nu.

Men ikväll fick man sig en rejäl tankeställare. Kroppen påverkas mer än vad jag trodde av min inre karusell.
Mycket mer..
Men jag har ändå en bra känsla mitt i min snurriga tillvaro. En känsla av att allt kommer bli bra tillslut. Att jag kommer kunna se tillbaka på dessa snurriga år och bara skaka på huvudet och säga.
-Tänk vad yr jag var då. Nu känner jag aldrig av det.

Min dröm!

Puss /Mama Linda