Idag blev jag det. Hämtade ut min medicin som kostade 760 spänn! Fy fan..
Och 6 tabletter om DAGEN.. På obestämd tid (hela livet).
Sen andra piller mot illamående.
Och så har jag ju ett tredje piller mot vätsketrycket i örat. Men den får jag ÄNTLIGEN sluta med för tillfället i alla fall.
Tack!
Jag kom hem och blev så himla arg på min skit MENIERES! Gå och dö!!
Det ENDA i livet som stör. En enda sak.. Och den jävla saken har börjat påverka så mycket. Hur jag går, står och rör mig.
Min balans är jättekänslig. Peta på mig så faller jag.. FAN! :((
Jag läste en jättebra artikel igår på nätet.
Den är lång och med en massa saker att klicka på. Men den sammanfattar denna sjukdom så att de som inte förstår faktiskt kan förstå.. Eller i alla fall få en inblick i mitt liv.
Så snälla. Läs.. Förstå varför jag inte är i form alla dagar.
Jag har drabbas av en sida av sjukdomen som gör att jag ALLTID är lite snurrig. En ständig känsla av ostadighet, ett ständigt brummande i huvudet, ett tryck i örat, påverkad gång och hållning av kroppen för att mina två balansorgan är olika starka, yrselattacker, kräkningar, illamående, migrän och oförmåga att utsättas för saker där balansen påverkas. Jag blir alltså åksjuk av att åka hiss i 5 sekunder, rulltrappa, alla bil/buss/tågresor och ja.. Ibland när jag går i en trapp. Cykla är svårt. Men jag övar. :)
Tänk att ständigt känna sig som att man snurrat runt runt och nu ska försöka stå stilla.
Ibland nockar denna jävla sjuka mig och jag känner mig bitter. Arg, frustrerad och mycket ledsen. Jag är rädd för att bli yr vilket i sin tur leder till att jag spänner mig, stressar och såklart.. Blir yr av det.
En ond cirkel.
Pröva då att ta hand om hem, barn, hund och arbete på det. Mmmm.. Inte lätt alla gånger.
Men jag försöker se det från en annan sida.
Utan min underbara familj med sambo, barn och hund så skulle jag bara ge upp.
Sitta och glo. Sluta leva livet.
Jag behöver personer, saker, händelser och utmaningar som driver mig framåt.
Driver mig förbi min sjukdom.
För jag vägrar bli min sjukdom.
Jag fan vägrar!!
Det som är positivt är att med åren så brukar yrseln klinga av. Och hörseln i sin tur bli sämre och rent av försvinna.
Men hellre döv och stilla än hörande och ständigt snurrig. :)
Så.. Idag blev jag nockad när jag såg alla piller. Verkligheten kom och hälsade på.
Men efter en kram och stärkande ord så är jag på benen igen. Kanske något ostadiga ben. Men jag står!! :)
Läs denna artikel.
Den är lång som fan och väldigt full med fakta men sååå mitt i prick.
Puss /Mama Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar