Jag ser fram emot framtiden kan jag lova. Längtar och planerar.
Jag tror det är så för att jag börjar jobba snart. ;)
Jag har en väg som jag vill gå. Jag vet vad jag vill. Och SKA göra med mitt liv. ;)
Nu ska jag först och främst jobba i minst 2 år.
Det krävs för den vidareutbildning jag vill göra.
Sen blir det universitet igen. Specialpedagog (fritidshem) 90hp. Alltså plugga i 1,5 år. Och examensarbetet ska definitivt ha inriktningen -GENUS!
Jag har också planerat att läsa någon extra kurs i just genus. Sak samma om det förlänger studietiden. Det ska göras!
Jag brinner så starkt för detta. :)
Sen jobb igen. Specialpedagog på förmiddagarna och fritidspedagog på eftermiddagen. 50/50 är tanken. För fritids är det bästa som finns. ;)
Sen då.. Jo.
Då SKA jag skriva en avhandling och doktorera. Oftast handlar det om ca 4 års studerande/skrivande/forskande innan allt är klart. Antingen i fritidspedagogiken eller i specialpedagogiken. Det får vi se. ;)
Och vad ska det handla om??
GENUS! Det är drömmen i alla fall.
Att stå på universitetet framför fritidspedagog/specialpedagogstuderande och prata GENUS och yrket. :))
Det är min dröm.
Dr Linda Karlsson (specialpedagogik/fritidspedagogik och genusinriktad).
Jag vill ta hand om kurser som handlar om yrkena i sig (tex fritidspedagogikens didaktik, mm).
Samt att jag vill ha genusinriktade kurser. Vi hade bara EN som var inriktad åt det hållet under min utbildning. Åt helsike för lite.
Sen vävdes såklart genus in i hela utbildningen och återkom på många ställen. Men mer BEHÖVS!
Tänk att få snacka genus HELA dagarna med studenter. Tänk att få lära dem något som är så viktigt.
Tänk att få göra skillnad. :)
Där kan jag sätta avtryck för vidare generationer. Göra skillnad!1
Jag längtar! ;)
Jag tänker inte låta min sjukdom stoppa min framfart. Jag blir nockad ibland men reser mig snabbt igen. Jag vet att jag kommet ha perioder då jag är riktigt sjuk. Jag vet också att jag begränsas på vissa plan. Men det kommer inte att stoppa mina drömmar. Även om jag vet att just min sjukdom ofta stoppar upp och stannar livet för många. Många går hemma.. Just för att sjukdomen ofta leder till att man blir rädd för anfallen och börjar må väldigt dåligt av det.
Men jag VÄGRAR! Även om tankarna slår mig ibland.
Hur ska jag klara det här när jag mår så här? Hur ser framtiden ut?
Kommer jag att bli bättre eller sämre? Hur gör jag med arbete och med resten av livet??
Tusen tankar finns där. Men det gäller att anpassa sjukdomen efter livet och inte tvärt om. Jag har gjort många förändringar i mitt liv så att jag kan leva med sjukdomen utan att det påverkar det praktiska allt för mycket. Så det går!
Kampen om hälsa och att få må bra är den viktigaste kampen för mig just nu. Och den har bara börjat.
Så tänk på det alla ni som har hälsan i behåll. Alla ni som vill men inte vågat följa drömmen om att studera, arbeta och sen studera igen. Klättra på en karriärstrappa som kräver mycket av dig. Många år och mycket med tid i skolbänk och i arbete.
Kan JAG så kan jävla säkert NI!
Jag har bara börjat.
Gör det ni med!
När jag är klar har jag avverkat 4 år på gymnasiet och 9 år på universitet. 13 år av studier efter grundskolan. Och då har jag drömmen. ;) bara 5,5 år av studier kvar då.. Hehehehe.
Det är aldrig försent att bli det man drömt om.
Man är aldrig för gammal, man har aldrig för många barn.
Det handlar om att ta ett steg, bestämma sig, ge järnet, avsluta det man påbörjat och aldrig ge upp.
Sen är drömmen i din hand.
Och det är den bästa känslan!
Fånga drömmen och hålla kvar vid den. ;)
Lev ut din fulla potential.
Slösa inte bort dina möjligheter och nöj dig aldrig med medelmåtta.
Du är värd mer och kan allt du vill!
Så vad fan väntar du på!? ;)
Get out there!!
Puss /Mama Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar