Sen jag funnit feminismen. Alltså feminist är väl alla, men sen jag blev "upplyst" och verkligen började fördjupa mig och dyka in i feminismen for real så har jag funnit en del av mig själv som jag letat efter sen tidig tonår.
Jag känner mig stark.
Alltså.. I can kill you with en blick-Stark.
Jag är inte rädd för min omvärld längre. Jag tror på mig själv, jag argumenterar gärna och mycket, tar gärna rätt så stor plats och lever gärna ut mina samtal med inlevelse. Och jag kan säkert upplevas som rätt så gapig och teaterapig. ;)
And I fucking love IT!
Jag ÄLSKAR att gapa genus med folk som inte håller med mig. Och såklart med folk som är på mitt (rätt) spår. Jag kan nog bli rätt så hetsig och smått galen i mina genussamtal ibland. Men om man brinner för något så mycket att man hemskt gärna skulle vilja skriva en avhandling om det så kanske det inte är så jävla konstigt?? ;)
Feminismen stärker. Ja! Det gör den. Kunskap är makt och jag vill upplysas mer och mer! Jag vill kämpa och slåss för rätten till ett jämställt liv.
Och fy fan vad kampen stärker mig. Gör mig till en stålbrud med eld sprutandes ur baken! :)
Jag ser mig i spegeln och ser den jag vill vara. En tjej som gillar att "piffa" sig men inte alltid, men som har gjort det ändå för att inte känna sig osäker. Jag känner mig lika stark, kick ASS och fantastisk utan smink. Ja... Det gör jag. :) Och det är rätt så nytt för mig. Även om jag fortfarande gillar att sminka, fixa med håret och med naglarna för att det är ett intresse så gör jag det inte längre för att jag känner att jag måste för att inte få ångest. Jag gör det om jag känner för det. Där är den stora skillnaden.
Förr kunde jag ALDRIG visa ett par orakade ben, mina "fula" fötter eller ett oduschat jag. Även fast jag fick klåda av allt rakande och hemskt gärna ville vara barfota.
Nu är jag äntligen den jag ÄR.
Jag rakar nästan aldrig benen men har nästan alltid byxor som visar dem (nu på sommaren). Jag kutar runt barfota med mina förhårdnader och fnasiga hälar och känner jag inte för att duscha på 3 jävla dagar så gör jag inte det. Hehe. ;)
Jag vägrar låta synen på hur kvinnor ska vara forma mig fast jag inte vill. Nej! Jag vill inte raka mig hela jävla tiden! jag gör det när jag känner för det. Got IT?
För att JAG VILL! Inte för att samhället vill och säger att jag borde göra det.
Det är den fria viljan utan inslag av ångest som jag söker efter och kämpar för att nå varje dag.
Jobbar på bikiniskräcken som växts sig stark under ett flertal år och mot min syn på min kropp.
Jag äter bra nu. Men jag skulle aldrig banta eller göra det för mitt utseendes skull. Nope.. För min onda mages, sega kropp och hälsas skull. För att jag ska må bra inuti.
Jag tycker jag är bra. Jag tycker att hon som glor tillbaka på mig i spegeln är en mycket begåvad, intelligent och stark kvinna.
En kvinna som fått kämpa med sig själv som så många andra.
Och jag är på väg.
Inget kan stoppa mig. :)
Friheten att få och kunna vara sig själv utan ångest är feminism för mig. Friheten att slippa oroa sig för vad andra ska tycka. Frihet är feminism. Att få göra som man vill utan ögon som stirrar på mina orakade ben. Ingen ska ens regera över dem. För den kvinnosynen ska inte existera. Den dagen ingen bryr sig om att kvinnor och män inte gör som kvinnosynen och manssynen säger så har vi kommit långt. Men där är vi inte än. Så man måste börja med sig själv. Att känna sig nog stark för att orka bryta en norm för sin egen skull. Och det har jag gjort.
Och det är så jävla befriade.
Stark! Jag är så stark.
Fri?? Ja.. Jag börjar då bryta mig loss. Loss från idealen som jag mår dåligt av att ständigt upprätthålla. Så jag skiter i dem. För min skull.
För jag är så jävla viktig. ;)
Och det är du med.
Lägg energi på dig själv. För mår du bra så kommer resten att flyta på.
Förstå ditt värde och din rätt till ett fritt liv utan normer och en vriden kvinnosyn som du egentligen inte vill leva upp till (vill du det så är det också okej). Det är dina fria val som du mår bra av som jag ber dig kämpa för. För då kämpar du för var enda liten tjeja. För oss.
Du är bäst!
Puss /Mama Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar