De senaste veckorna har jag legat i skov. Och värre blir det.
Idag ringde min läkare och mycket ska ske, förändras och förhoppningsvis ska vi tygla min plåga tillsammans.
Jag kommer att gå ner i tid.. Alltså sjukskriven resten av procenterna.
Men jag SKA jobba.
Jag kommer att öka min medicin, börja på hörselrehab och få karensfria dagar.
Om tre veckor ska jag träffa min läkare.
Då ska vi prata om ett ingrepp som de eventuellt ska göra på mig.
Detta:
"Gentamicinbehandling-
Buffrat koncentrerat Gentamicin injiceras genom trumhinnan in i mellanörat därifrån det resorberas genom runda och ovala fönstren in i innerörat. Medlet är starkt ototoxiskt och destruerar sinnescellerna. Det är mer toxiskt för vestibularis än för cochlea men risk finns även att hörselcellerna påverkas, varför denna behandlingsform sparas tills patientens hörsel redan är kraftigt nedsatt. Behandlingen kan upprepas och är populär då den är relativt enkel, effektiv och skonsam för patienten."
Detta är alltså en behandling som oftast görs på patienter som redan har en hörselnedsättning. Det har ännu inte hänt mig.. Så jag kan alltså bli hörselskadad och i värsta fall döv med denna behandling. Men förhoppningsvis fri från yrseln. En stor risk. Men hellre döv än yr!
Det finns även ett kirurgiskt ingrepp som kan fungera. Då man skär inne i örat och lämnar ett öppet hål så att vätskan som skapar tryck kan rinna ut.
Vi får se vad det blir. Men något måste göras.
Jag är extremt invalidiserad av min sjukdom de perioder som skoven är som värst. Som nu..
Längtan efter ett normalt liv som inte gungar och snurrar är stor.
Då var det sagt.
Jobbigt att ta in.. Men så är det.
Allt är fan inte rosenrött.
Men jag klarar fan allt för jag är så jävla tjurig. ;)
Puss /Mama Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar