Idag är jag less på folk som klagar på allt möjligt jävla svammel HELA tiden!
Jag tror att jag höll på så där mer förr men får man barn och blir rätt så allvarligt sjuk ser man livet från ett nytt perspektiv.
Klaga kan ju vara bra för att få till en förändring men sånt där löjligt jävla klagande är jag less på!
Typ.. HELA MIN DAG ÄR FÖRSTÖRD FÖR ATT JAG HAR EN DÅLIG HÅRDAG!
Eller... JAG BLEV BLÖT OM FÖTTERNA I SNÖN!
Och.. JAG MISSLYCKADES MED MATEN OCH NU ÄR KVÄLLEN FÖRSTÖRD!
Jösses... Sen klagas det om att man tränar för lite, äter för mycket, att det man skulle köpa på stan var slut, att helgen är för kort, att man är sååå stressad. Med mera med mera...
Och alla tycks klaga på samma saker.
Det jag inte tror folk tänker på är att det är lättre att klaga på jävlat allt istället för att göra något åt saken. Det som inte går att påverka är en annan sak. Men mycket som man inte kan påverka är så jävla onödigt att klaga på också!
Typ att ett hårstrå ligger fel eller att man nös när man skulle måla mascara.
SHIT HAPPENS!! GET OVER IT!
Jag antar och förstår att det jag ser som en värdslig och onödig sak att klaga på faktiskt är jordens undergång för någon annan..
Suck..
Tycker väl egentligen lite synd om dessa människor. Inget perspektiv liksom.
Kan inte ha fått många hinder i vägen under livet. De har väl inget att jämföra med.
Och det är ju egentligen bra. :)
Jaja.. Men hursomhelst är jag less på allt klagande!
Ska man klaga! Klaga på viktiga saker för fan! Jag klagar ofta men då handlar det om STORA grejer!
Sånt JAG tycker är viktigt! ;) hehehe...
Livet är så jäkla oförutsett. Jag vill iaf inte leva det med en massa jävla missnöje över skitsaker. ;) så jobbigt det måste vara.
Ville få det sagt!
Så egentligen har jag ju nu klagat på alla som klagar på småskit. ;)
Puss /Mama Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar