Infektion

Ja hörrni..

En sak är säker. ALLT KAN HÄNDA!

Och så är det. I alla fall om man heter Linda Karlsson. ;)

I onsdags så tatuerade jag mig på framsidan av underarmen.

Och lyckan över tatueringen var verkligen på topp! Så nöjd och så glad.

Men redan första kvällen så kände jag att det gjorde helsikes ont.. Mer ont än vad det faktiskt borde.

Men jag bet ihop.

Tatueringen ömmade och sen efter några dagar så bytte smärtan karaktär.

Hela underarmen brann! Det gick inte att böja armen, sänka armen under brösthöjd utan att skrika.

Beröring var som ett knivhugg och febern kom och hängde kvar från dag ett.

Tatueringen vätskade och ville absolut inte sluta upp med det. Det rann om den.. Efter ytterligare några dagar så kom varblåsorna. Både på tatueringen och runt omkring hela underarmen. 

Nu eskalerade något jävligt läskigt..

Samtidigt blev Svea förkyld. Snor, hosta, slem och en enarmad morsa.

Bra kombo? Not..

Söndag morgon så stod jag inte ut en enda jävla sekund till.

Prickig varfylld arm, smärtan från helvetet och feber, illamående och en extrem trötthet. 

Jag sökte vård på primärvårdsjuoren på Ålidhem. 

Och där får jag veta att jag har en kraftig och ilsk stafolykockinfektion med rosfeber. 

Alltså har en bakterie (som vi alla normalt redan har på huden) kommit in i min arm, i mitt blod och i min kropp. Och skapat en infektion som både syns på armen men även har gått inåt och spridit sig upp till armbågen. :( 

Gah!! Så sjukt läskigt!

Rosfeber kan man få av vilka sår som helst. Nålstick, papercut, rivsår.. Ja av allt. Så detta handlar INTE om dålig hygien eller skitiga tatueringsverktyg. Nej nej.. Bara en jävla otur. :(

Jag hade en jävla OTUR! 

Och sen var jag åt helsike för tjurig så att jag väntade tills sista stund innan jag sökte hjälp.

Men nu ser det ändå ut som att infektionen är under kontroll och att jag har fått rätt antibiotika. :)

Febern är kvar, tröttheten är kvar och armen ser ut som något som en zombie har tuggat på..

Men jag känner mig ändå lite bättre.

Smärtan är lite lättare att hantera och inatt och idag har inga nya sår eller varbubblor kommit på min arm. På vissa ställen ser man att det faktiskt har börjat läka.

Men sååå jävla läskigt!

Som en skräckfilm!

Kändes som att jag kunde se armen bubbla där ett tag!

Och lukten är förjävlig!

En rutten arm... Fy fan!

Är hemma minst tills på onsdag. 

Sen får vi se. Jag varken kan eller får röra armen. Så jag är en enarmad bandit. ;)

Men på något sätt så har vi lyckats hålla modet uppe.

Svea är glad och mycket piggare och vi skämtar om min äckliga zombiearm. Hehe.. :)

Jag och gubben har sett en massa film på kvällarna och bara hållit om varandra. För läskigt har det varit för oss båda..

En otrolig oro. Usch och fy..

Men nu kan vi förhoppningsvis slappna av lite. Jag vet att det kan vända till det sämre men hoppa såklart på att jag nu blir frisk.

Det kommer ta lång tid innan jag är helt återställd. Innan armen är läkt, smärtan är borta och innan armen funkar som den ska igen och infektionen är helt borta från min kropp. Det måste få ta tid..

Det jag är mest tacksam över är allt stöd och all kärlek jag fått under dessa hemska dagar. Från nära, kära, vänner och bekanta. <3 tack alla!

Detta vill jag aldrig någonsin vara med om igen. Jag vägrar! 

Puss /Mama Linda

VARNING FÖR ÄCKLIGA BILDER!!