Att hata sig själv framför sina barn

Detta har jag tänkt mycket på.

Hur vi egentligen beter oss framför våra barn. Nu snackar jag inte om vanligt hyfs och sånt.. Nej nej..

Jag snackar om hur vi beter oss mot oss själva framför våra barn.

Jag tror aldrig att jag har hört någon kvinna i min närhet och under min uppväxt säga framför spegeln.

-Kolla vilken fantastiskt kvinna jag är! (Eller liknande)

Mest är det ju klagomål på kroppen och förlöjligande av sig själv.

Men hur bra kan det vara?

Skitdåligt enligt mig.. 

Signalerna som sänts ut är ju faktiskt att kvinnor inte duger som de är, att lite hull är fult och ej önskvärt eller älskvärt, att man inte kan vara nöjd med sig själv om man inte är eller ser ut på ett visst sätt och att kvinnor aldrig kan säga något bra om sig själv och sin kropp. 

Är vi inte bra!?

Ja det är vi!

Så fuck kroppshatande och nedvärderande skitsnack om kvinnokroppen! Om din egen fantastiska kropp! 

Ska man promt göra det i alla fulla jävla fall. Gör det ej framför era barn!

Banta aldrig framför barnen!

Visa aldrig missnöje över din kropp framför barnen! Just don't!

Jag försöker säga var enda dag hur jäkla fantastisk jag och min kropp är. Framför Svea! Stryka mig över kroppen och säga att jag är mysig och bra och sen kramar jag på mig själv. 

Svea gör detsamma! :)

Även fast jag inte alltid tycker så.. Att jag är fantastisk och makalös. Så måste jag göra så framför Svea. Så att hon kan göra det samma med sig själv. 

Och det stärker både henne och mig.

Och det är också viktigt att jag inte alltid gör så då jag är piffad och sminkad.

Utan i alla skepnader. Jag är bra som jag är! I alla former, färger och kläder.

Det vill jag ge dig älskade dotter.

Förmågan att tycka om dig själv.

Den dyrbaraste av alla gåvor.

Hoppas du tar emot den..

Så sluta hata er själva framför era barn!

För barn gör som vi gör!

Puss /Mama Linda