Påskuppehåll

Nu har jag verkligen haft ett långt blogguppehåll under påsken. Kan meddela den som är intresserad att uppehållet kommer att räcka ett tag till. Vi är fortfarande hemma i norr och på helgerna har vi befunnit oss utom Internets räckhåll. hihi. =) Men på måndag drar vi hem mot Umestaden. Och då ska jag berätta om min härliga påsk. Men nu ska jag gå till min familj och bara mysa. ;) Bloggen får faktiskt vänta ett tag till.

Puss

/Linda

Ta en titt..

Tänk vad mycket man kan lära sig om sig själv om någon bara påminner en om att titta efter ibland. Man kanske inte alltid blir så förtjust i vad man ser men då är det dags för en förändring. Det är när vi tittar efter och väljer att jobba på det som är mindre bra med oss själva som vi kan växa som människor.
Var inte rädd för att titta efter. Det kan vara riktigt hälsosamt.

Puss

/Linda

Det här längtar jag efter..

Det här längtar jag efter just: En norrbottnisk sommar!
Först får det gärna vara en snörik skoter påsk men sen vill jag ha sommar, fiske, Jäckna, Storforsen, Sikfors och Granträsk. =)

Bakslag.. Men det skiter jag i!!

Igår morse när jag vaknade mådde jag inte så bra. Men jag har som vant mig att yrandet går upp och ner. Har ju haft detta i hela 9 dagar nu. Så jag kämpade mig igenom morgonen och fick sen skjuts till skolan av min fina karl. Jag genomförde min redovisning som jag tyckte gick gode så bra, lämnade in mitt arbete och sen fick jag skjuts hem igen av samma snygga karl.. hihi. =)Vad skulle jag göra utan min Tomas? För bil är något som jag vägrar att köra just nu. Både för min egen skull och för andras säkerhet. Jag känner mig som ett fyllo. Och då ska man inte köra bil..
Jaja.. När jag kom hem från skolan så möttes jag först av världens lyckligaste mopsar. För de hade fått vara ensamma i inte fullt två timmar, så nu var de verkligen extremt glada.. Som vanligt. =)
Sen så pluggade jag till matteprovet, och det gick jättebra.
Sen fick jag för mig att jag var superpigg. Det kändes då så. Så jag gick ut och gick med hundarna en sväng. Vi kom inte så långt tills jag började yra. Så jag stannade på vårat busställe. Det är typ en parkering och en gräsplätt. Där fick mopsarna kuta runt till de inte orka mer. Då vinglade vi hem. Kände mig vid det här laget inge vidare fräsch. Men det blev bättre under kvällen. Så när kvällspromenaden men vovvarna kom så bestämde jag mig för att hänga med. OBS! DET VAR INTE SMART!
Jag blev så jävla extremt yr och jag började må jätteilla. Så det blev en kort promenad. Sen var det bara att lägga sig i sängen. Har sovit dåligt inatt men idag mår jag gode bra måste jag säga. Värsta yrseln jag haft var igår.
Men då tänkte jag: Antingen så blir jag rädd och ledsen att allt bara går åt fel håll eftersom det blev värre ELLER så skiter jag i det.
OCH JAG SKITER I DET! Jag är yr och mår illa.. men nu skiter jag i att oroa mig.. För det hjälper inte det minsta.
Nu ska jag krama med mina blöta mopsbrudar. De har varit ute och härjat med husse. =)

Det gäller att tänka positivt. Det kommer man långt med.

Puss

/Linda

Mopskärlek

Idag har jag mått så pass bra att jag har haft lite mopsvård med mina vovvar.. Mest med min lilla underbara Betty. Konstigt nog så växer Bettys klor mycket snabbare än Ester´s. Betty är så duktig när jag klipper hennes klor. Idag la jag henne i soffan och pratade med henne. Hon somnade nästan och under tiden så klippte jag hennes klor. Det är så mysigt.. Det blir en så fin och mysig stund tillsammans. Sen tvättade jag hennes öron och smorde in hennes små sår som hon har på halsen. Jag är ganska säker på att det är lite fukteksem. För hon dyker i snön kan jag lova. Och sen är det fuktigt och då kliar hon sig. Men jag har ju ett litet (stort) veterinärkit här hemma. Så vi har behandlat med både kortisonsalva 1% och aloevera-sårsalva. Och nu är de små såren så gott som bortblåsta. =) Men jag ska fortsätta att smörja ändå med aloevera. Hon tycker ju att det är skönt så då är det ju bara att smörja med aloevera. =)Plus att man får torka henne när hon varit ute så att hon inte är så fuktig.
Betty har ju också fått en alldeles egen ny bur som hon åker i, i bilen. Och till den har vi köpt en mysig madrass som är rosa och ännu ett nytt mjukisdjur. Flodhästen Doris. =)
Betty trivs inte alls med att sitta i sele i bilen så vi bestämde oss för att hon ska få åka i bur istället och Ester får ha kvar sin sele. Vadå borstskämda?? =)Nu är de nöjda båda två..
Under den här tiden då jag varit så här sjuk så har mina mopsflickor fått mig att le varje dag trots att jag mått så dåligt. Dom tycker säkert att det har varit konstigt att bara vara ute med husse men de är lika glada ändå. De får mig att vilja bli frisk än mer. För det finns inget bättre än Ester och Betty. Dessa små töser är mitt allt. De bryr sig inte om att jag är sjuk och ser förjäklig ut, bara de får ligga på mina ben i soffan så är de nöjda. Ibland tror jag faktiskt att de förstår vad jag säger. hihi.
De är villkorslös kärlek när den är som bäst.

Puss på er mina fina töser.

/Linda

Jag ger upp hela tiden.. Men sen ångrar jag mig.

Jag vaknade imorse.. Och jag kände en otrolig välfärdskänsla. Visst jag är yr men jag kommer klara det här. Vet ni varför? Jo.. för jag har en sån underbar familj och en massa fantastiska vänner runt omkring mig. Och de ger mig hopp, mod och kraft hela tiden. Jag kan inte ge upp.. För deras skull ska jag kämpa.
Kursen i skolan rullar på.. för igår pratade jag med mamma.. Då fick jag nya krafter. Jag är snart klar med min uppgift. =)
Omprovet på lördag kommer bli av. Pratade med Angelica igår. Hon kommer hit imorn och hjälper mig.
Jag kan inte ge upp.. För det går inte. För jag har så många klippor i stormen.
Jag må vara yr. Men har man så mycket stöd runt omkring så kan man inte falla. =)
I morse fick jag ett sms av min underbara moster Kersti. Blev så glad..
Och när jag slår på datorn så har både min fina söta Sandra skrivit till mig och även världens bästa Carro.
Sen kom Tomas hem och stryker mig på kinden och frågar hur jag mår. Och då mår jag genast så mycket bättre. =)
Alla era ord värmer och hjälper så fruktansvärt mycket.

Jag ger upp hela tiden.. Men sen ångrar jag mig.
Det här behöver jag inte klara ensam. För jag har ju er.
Jag är så tacksam..

Ni är mina änglar.

Puss

/Linda

Människan är stark.. Men hur stark är jag?

Jag vet inte hur mycket längre som jag orkar med att tänka på skolan samt plugga till omtentamen och skriva arbeten samtidigt som jag inte kan gå rakt eller sova ordentligt. Det blir nog inte bättre än så här på ett bra tag.
Jag mådde oförskämt bra igår i ca två timmar. Det var efter jag hade varit hos naprapaten. Jag hann tänka -"Är det över nu? Ska jag äntligen få må bra?"
Men jag hade fel.. Just nu mår jag faktiskt lite sämre än vad jag gjorde igår och i förrgår. Jag tror inte att jag är starkare än så här. Det går nog inte att leva i den här situationen så länge till. Jag vill inte bli sjukskriven. Jag vill inte missa en hel kurs och jag vill inte vara helt beroende av Tomas och andra runt omkring. Men vad kan jag annars göra? Snälla berätta det för mig!
Jag vill kunna gå ut med hundarna, laga mat, stå upp utan att hålla på att tippa omkull, träna och umgås. Inget av det kan jag göra!
Jag vill inte vara ledsen och jag vill inte vara rädd för att jag ska vara allvarligt sjuk. Men rädd och ledsen, det är jag.. hela tiden.
Jag är stark, men inte starkare än så här.
Väntan på remisser har aldrig känns så här lång.. Jag vill bara få det överstökat så att jag vet. Jag vill veta hur jag ska kunna bli frisk.
Inget har då hjälpt hittills. Jo.. i två timmar.

Jag är rädd, jätterädd.

/Linda

Sjukskrivning nästa?

Tyvärr så måste jag meddela att min hemska yrsel inte har blivit bättre. Snarare tvärt om. =( Det känns rent av förjävligt. Har varit liggandes sen i torsdag. Jag känner mig så fruktansvärt handikappad. Måste få hjälp hela tiden då jag ska ställa mig upp och jag kan inte göra någonting alls på dagarna. För om jag försöker så håller jag på att trilla omkull. Vad gör man åt detta? Det enda jag kan göra är att vänta på att få gör fler undersökningar och försöka tänka positivt. Men skolan kommer ju att ta stryk om jag fortsätter att må så här. Och då finns det ingen annan utväg än en sjukskrivning. Och som det känns just nu så är det en väldigt nära lösning. För jag kan inte gå till skolan. Jag kan ju för tusan inte ens gå på toa själv. Och om det blir sjukskrivning så kommer jag att få ta igen den här kursen senare. Må så vara.. Det känns ju jäkligt onödigt men jag ser tyvärr inget annat alternativ just nu. Ska rådfråga min läkare nu i veckan.. Men hela sjukskrivningen var ju hennes idé så jag antar att hon fortfarande tycker att jag ska göra det. Jaja.. jag lever ju i alla fall. Men jag måste säg att livskvalitén kunde ha varit bättre.

/Linda

Sjukhusbesök och ett erkännade från min egen sida

Igår mådde jag väldigt taskigt måste jag säga.. Jag gjorde ett litet sjukhusbesök och det resulterade i att jag fick en remiss till neurologen i Umeå. Nu ska jag äntligen få kolla upp min jäkla yrsel en gång för alla! Jag har fått höra alla möjliga olika svar på mina problem. Senaste har ju varit nacken. Och det kan det fortfarande vara men nu ska jag få ett ordentliga svar.. Förhoppningsvis. =)
Det som jag dock blev mest förvånad över var att läkaren även hittade ett annat "fel" på mig som också måste kollas upp..
Innan jag skrivet det så måste jag säga till er att det inte är nå farligt och det är inte heller något man kan dö av eller så..
Så här är det: läkaren upptäckte att mitt hjärta inte låter eller slår som det ska. Och det kan bero på att jag har ett hål mellan höger och vänster förmak i hjärtat. Symtomen till det är oftast trötthet och så kan man bli lite blek. Och blek är jag så det räcker och blir över. hehe. Så jag kommer att få göra ett ultraljud på hjärtat så att läkarna kan se om det är ett hjärtfel eller inte. Sen så får vi se hur vi går vidare med det hela. Men det är inte på grund av hjärtat som jag är yr.. Utan jag har förmodligen två himla fel..
Men jag känner mig inte speciellt orolig. det är ju inte kul men det enda jag vill är att de hittar vad som är fel på mig och sen FIXAR DET! Det är det enda jag hoppas på.. Jag vill bara leva ett friskt och normalt liv och det gör jag tyvärr inte just nu. Jag är ständigt trött, yr och illamående. Det orkar man inte hur länge som helst. Speciellt inte när man pluggar som jag gör.
Jag är en sådan människa som sällan erkänner för mig själv att jag kanske behöver hjälp. Jag är heller inte den som gillar att prata om det. Men nu valde jag att skriva precis hur det ligger till här i bloggen så att alla vet hur det ligger till.
Så här är det bara.. Jag är inte frisk. Och jag tänker inte lådsas att vara det längre.
Jag kan inte gå ut och dansa,jag kan inte alltid träffas på stan, jag kan inte hitta på en massa saker och jag kan inte alltid gå till skolan eller fara och hälsa på folk fast jag skulle vilja det. Och nu vet ni varför.. Jag är inte en ingrodd tråkmåns som bara sitter hemma i soffan. Jag kan oftast inte göra annat.
Nog för att jag gillar att vara hemma men jag förstå att folk börjar att fundera varför jag inte är lika social längre.
Jag ber nu till allt som går att be till att läkarna hittar mina problem, och sen får de göra vad fan de vill.. bara symtomen försvinner. FÖR GOTT!

Så, till alla där ute. Lev och må.
För det hoppas jag att jag ska få börja göra snart. Jag har väntat på att få svar på mina symtom i två år nu. Kan detta verkligen vara slutet på mina yra dagar?

Puss

/Linda

Mamma!

Idag började jag klockan 13:00. Älskling har städad som en galning och när jag kom hem så hjälpte jag också till att röja. så nu är det skinande rent här hemma.
När vi hade städat och knogat så satte vi oss ner och tog det lugnt.
Och helt plötsligt så ringde det på dörren.
Jag tänkte.. -Vem fasen kommer nu??
Jag pallrade mig iväg och öppnade dörren.. Och där står MAMMA!
Jag bara gapade. För ni ska veta. Jag hade inte den blekaste aning om att hon skulle komma. Alla visste utom jag.. Snacka om överraskning! =)
Jag blev så himla glad.. och jag bölade såklart hur mycket som helst.. hihi.
Hon ska stanna tills på torsdag så imorn blir det att göra stan och ikväll blir det bara mys framför tv´n.
Mamma ligger och sover middag just nu för hon gick ju upp kring halv tre i morse för att göra palt på cafét. Sen har hon kört 30 mil till mig. Vilken krutmamma jag har. =) Jag sitter och skriver klart ett skolarbete som ska vara inne imorn. Har bara en sida kvar nu.. Sköönt..
Nu ska jag snart mysa med min söt mamma.

Älskar dig..

Puss
/Linda