Hemma i stan

Nu är vi på plats hemma i Umeå. Jag lovar att jag ska börja STORBLOGGA igen men idag har jag verkligen inte tid med nå längre inlägg. Har jobbat hela dagen på min praktikskola som vikarie och nu måste jag ta itu med all packning som följt med hem från både norr och söder. DET ÄR MASSOR! Suck.. Lär ju ta hela kvällen och halva natten men det måste göras.. För imorgon ska det storstädas här hemma. Julen får vara kvar till i helgen. Men då åker den ut. ;) Man får ta en sak i taget när det finns så jäkla mycket att ta av. Jag ska jobba hela veckan. Och förhoppningsvis får jag extremt goda nyheter nästa vecka. ;) Men för tillfället är det en hemlis. Hihihihihi!

Ha en fin kväll folket!

I´m BACK!

Puss

/Linda

Hallsta - Vidsel - Kåbban

Sådär ja. Då var julen förbi och en jäkla massa mil i bil och i luften är gjorda. Jag, Älsklingen och mopsbrudarna körde ner till Hallsta i universums värsta snöstorm. Det var helt fruktansvärt och dödsångesten svepte över mig mer än en gång. Hela 5 bilolyckor såg vi och bilköerna var MILSLÅNGA! Jösses så läskigt.. Men gamla bettan tog oss ända fram till målet helt oskadda. Hallstavik var ett vinterland. Vilket inte hör till vanligheterna. Mamma och pappa kom med flyget samma kväll som vi och tillslut var alla samlade. Julen har varit jättefin och tomten har varit snäll. ;) Hemresan blev läskig men kort. Jag och pappa bytte färdmedel. Min snälle far erbjöd mig hans flygbiljett och jag tackade och tog emot. Han och Tomas körde hem till Vidsel så att jag slapp vara livrädd. Mina räddande prinsar. ;) Dock var vädret hem bra.. Såklart! Hehe. Men jag är ju jäkla flygrädd också. Så i en timma var jag livrädd.. Hellre det än nästan 9,5 h skräck. Hihi. Fy tusan vad jag har blivit mesig med åren. Förr älskade jag att flyga. Men det sabbade min senaste utlandsresa. Flygresan var hemsk och vi hoppade som stutsbollar i luften i FLERA TIMMAR! Hjälp.. Och sen dess så gillar jag inte att flyga. Men jag gör det ändå. Men när vi satt där i flyget på Arlanda så hade jag nästan lust att göra en "Marge Simpson". Kuta runt i flygplanet som en dåre och skrika LET ME OUT! Men jag överlevde.. Men mammas hand var lagom blå när flyget landade. Jag höll hårt! =)
Alla är nu samlade i Vidsel och alla lever. Hehehe. Jag har varit så uppåt sen igår. JAG ÄR SÅ GLAD ATT VI LEVER! Hahahaha. Efter skräckresor, snöstormar och fanskap.
Det finns annat att vara glad och uppåt över också. Mitt examensarbete är klart och inskickat till min handledare. Det kan krävas lite ändringar när jag fått tillbaka den men sen ska det skickas in till examinatorn de närmaste dagarna. Jippi! Sen är det slutseminarium och vips så är jag en nyexaminerad fritidspedagog! Det är jävligt nära nu! ;)
Imorgon blir det jobb hos mamma och på torsdag drar vi upp till Kåbban för att fira nyår. Härligt! Men visst är det lite väl jäkla kyligt ute?? -35 grader. Jag som vill köra skoter! Suck.. Men men.. Jag lever ju. ;)

Puss

/Linda

Packåsnan

Nu är packningen till våran resa ner till Hallstavik nästan klar. Jag har även packat klart en väska som vi ska dra med oss från Umeå när vi passerar här och sen drar vidare till Kåbban till nyår. 150 mil på en vecka kommer det att hinna bli. Jobbigt men ändå himla roligt att få resa runt lite. ;) Vi drar tidigt som attan imorgon. Idag har jag för övrigt haft mitt 70% seminarium. Det gick bra så nu blir det att sitta på julhelgen och dagarna emellan för att skriva klart allt. Den 31 december på kvällen ska det skickas in till min handledare. Världens sämsta dag. Det borde fan vara olagligt att skicka in då men han måste hinna läsa det och godkänna det innan jag skickar iväg det till examinatorn den 3 januari. Fy tusan vad stressad jag känner mig. Jag vet vilka ändringar som ska göras och jag vet vad jag ska skriva. Men det känns så surt att behöva skriva på de dagar då vi är i Hallsta och i Kåbban. Men jag måste.. =( Får anpassa mig till de andra och bara skriva när det inte är nå stora aktiviteter på gång. Får väl gå upp tidigt och sitta fram till lunch och sen ta en paus och sluta skriva vid middagen eller nå. Det kommer att suga men jag har inget val. Skickar jag inte in det i tid så måste jag vänta till våren eller hösten innan jag kan ta min examen. Och det kan jag inte göra. För jag måste jobba. Så det här är den uppoffring jag får göra nu i jul. Ska verkligen försöka sköta allt snyggt så att inte familjen märker av det allt för mycket. Sorry. =(

Men men.. Det ska väl komma något gott från allt slit inom tid. Var sak har ju sin tid. =)

Nu ska jag fortsätta packa det sista.

Ha en fin kväll.

Puss

/Linda

Hemma efter en NÄRA DÖDEN UPPLEVELSE

Måste ju bara få berätta om min "nära-döden-upplevelse" som jag hade igår. Jag, min Älskling och mopsbrudarna drog hemåt i våran silverfara (mercan) mitt i en jäkla snöstorm. Fy bubblan vad läskigt. Jag satt och spände mig hela vägen och tillslut blev det för mycket så jag började storböla som den lilla flicka som jag kände mig som för tillfället. Jävlar vad rädd jag var. Helt skräckslagen. Vid mötande trafik så såg man absolut ingenting på grund av all snörök samt att vinden ven och snön sprutande ner från skyn. Fy fan! Det är det värsta jag varit med om på ett bra tag. Jag är så himla åkrädd. Tror det är ett resultat av yngre dagars tokåkningar med fartårar i mina hemtrakter. Men igår gick det verkligen inte fort. 70-80 km/h hela vägen hem i 30 mil... 30 MIL AV SKRÄCK! Tur att min Älskling är så bra på att köra bil. Annars hade jag nog svimmat.. Och mopsbrudarna SOV hela vägen. ???? Hur kan man sova när man åker highway through HELL! Jag fattar inte. När vi äntligen var hemma så skakade jag näst intill och jag mådde lite illa efter all spänning. Eller snarare efter all PANIK. Usch.. Men vi lever och frodas. ;) Imorgon har jag mitt 70% seminarium och jag tror att allt har gått enligt planera inför detta. Det är lite spännande men det ska det ju vara. =) Håll tummarna!

Helgen har varit underbar med lilla-julafton, paketöppningar och gott sällskap. Jag har lyckats bli sjuk på kuppen också. Förkyld och ont i magen. Sov vanligt. Jag har varit ganska pigg i ca 4-5 veckor men nu blossar det upp igen. Och ja.. Jag blöder igen. Men det vill jag inte prata om. Vi tar det en annan gång. Efter jul eller nå.. För jag har inte tid med det nu. Jag har int etid att vara sjuk! Så vi skiter i det..

Imorgon ska det även packas till våran resa ner till Hallstavik över jul. Vi drar på onsdag. De sista paketen ska slås in och sen ska det packas kläder, hundgrejs och en massa tjafs.

Lär ju bli en fullsmockad silverfara som glider längst E4 tidigt på onsdag morgon. Väderrapporten säger att det ska vara uppehåll från snöstormar på onsdag. Jag hoppas för allt i världen att det stämmer. 60 mils panik pallar jag inte.. Då får jag en stroke. Höhöhö..

Ha de gott!

Puss

/Linda

Plugg i tomteland

Sitter och pluggar hemma i tomteland. Mamma har pyntat så himla fint så det känns verkligen som att man sitter MITT I JULEN. ;) Julkänslan kom till mig igår och trots att det är drygt och jobbigt att plugga så känns det mysigt att sitta med all jul runt omkring mig. =) Jag håller på att gå igenom min handledares kommentarer om mitt examensarbete och har lyckats ändra en hel del. Ska ta alla mindre ändringar idag och de lite mer krävande någon annan dag. Ingenting var jättesvårt att ändra men det kräver ändå lite arbete. Det löser sig. ;) Nu har jag då en plan om hur jag ska strukturera upp diskussionen och det hade jag inte innan. Det känns bra men lite stressigt. Som vanligt då. =) Hehehehe..

Ikväll blir det tacopaj hos Sandra, John och pojkarna. Ska bli jättemysigt. Pojkarna ska få öppna sina julklappar från oss idag. Det blir som en lilla-julafton. =) Härligt!

Åter till arbetet.. Så att man kan koppla av sen.

Puss

/Linda

Ice Ice Baby...

Nu är vi hemma i Vidsel. Så himla skönt det är.Vovvarna kom springandes när vi öppnade dörren till mitt älskade barndomshem. =) Och efter kom mamma och pappa och välkomnade med en varm kram. Det kan inte bli bättre. Det är HIT man kommer när man kommer HEM. Det är så sant som det är sagt. Mina favorit ställen här i världen är Vidsel, Umeå och Kåbdalis. Men jag kan aldrig förneka att Vidsel ligger som stark etta. ;) Vägen hit var dock sämre. Det var full snöstorm hela himla vägen. Jobbigt.. Jag som är så åkrädd. Puhuhu.. Men vi överlevde och nu är vi äntligen hemma. Och snacka om att vi blev överraskade ikväll. Mamma och pappa har länge klurat på vad de ska ge mig i examenspresent. Och ikväll avslöjade de vad de har ordnat med. Och det var bättre än vad jag någonsin kunna önskat mig. Den 29 januari ska jag och min Älskling på en weekend med övernattning på ICEHOTEL i Jukkasjärvi. SÅ UNDERBART! Med guidad tur, middag, övernattning, frukost och någon slags aktivitet ska vi spendera helgen i detta vackra hotell. Ja.. Det måste ju vara världens vackraste. Vi ska sova i den "kalla" delen av hotellet. Med sovsäck på en renfäll i ett snö och isförgyllt rum. UNDERBART! Jag längtar så att jag håller på att spricka. Snö och is är det vackraste jag vet. Och tänk att få dricka drinkar i en riktig ICEBAR. ;) Hihi. Tack än en gång mamma och pappa. Denna hotellvistelse kommer vi aldrig att glömma. Det är en sån grej som man nästan måste göra innan man dör. hehe. =) Så Jukkasjärvi.. HÄR KOMMER VI!!! =)

Ha en fortsatt fin kväll..

Puss /Linda

Fixa innan avfärd..

Så var frukosten äten och nu är det dags att packa till dagens hemsresa och sedan slå in de sista julklapparna innan avfärden. Ska ta hem julklapparna som ska till nära och kära i byn. Är jag stressad?? Ja.. Som vanligt. ;)

Idag blir det plugg hemma i Vidsel och förhoppningsvis ska man väl hinna med lite mystid med familjen. Förhoppningsvis.

Ha en underbar dag folket!

Puss

/Linda

En paus

Idag har jag då fått en välbehövd paus från examensarbetet. Några timmar i alla fall. Det får jag ju skit för nu för jag lär ju få sitta i flera timmar till och nattplugga. Men det må vara.. Siri, Emma och Nisse har varit här i några timmar. Snacka om underbara människor. Det är viktigt att få lite distans från arbetet ett tag. Nu har jag satt mig igen för att ta nya tag. Jag fixar det här. Och jag SKA hinna. ;) Imorgon bär det av norrut för att träffa familjen, vännerna och för att återförenas med mina älskade mopsbrudar.

Men nu.. Åter till plugget. 31 skrivna sidor nu och 43 totalt med bilagor och sånt. Det är nära nu. Jag kan känna det. =)

Puss

/Linda

Att leva

Tänk vad allt kan tyckas stanna upp när någon lämnar detta jordeliv. Det känns som att tiden stannar och man blir alldeles tom. Men tillslut så nockas man av verkligheten. "Linda! Du kan inte sitta här och gråta och sörja utan att göra något. Om du ska gråta får du banne mig göra det samtidigt som du pluggar!" Så är verkligheten.. Den stannar aldrig upp. Livet forsätter rulla trots att man hemskt gärna skulle vilja stanna upp en stund och bara gråta, tänka och vila. Huvudet är fullt av tankar. Tankar på livet, döden och vad fort livet kan tas ifrån oss. Då slog det mig.. "Ska jag sitta här och ruttna framför datorn och vara stressad, orolig och rädd för examensarbetet när man lätt kan dö imorgon??" Och mitt svar blev JA. Det ska jag.. Jag kan inte tänka på att livet ska ta slut. Jag måste tänka på hur jag kan leva ett gott liv. Ett gott liv för mig handlar till stor del om att få arbeta med det man vill och att trivas med sitt arbete. Så jag mår så här just nu för att jag banar väg för ett lyckligt liv. Det hoppas jag i alla fall. Och visst.. Man bör kanske leva varje dag som att imorgon vore den sista. Men det fungerar inte så. Men man får sig definitivt en tankeställare när döden gör sig påmind. Något man bör göra är att ta vara på varje dag och säga till sina närmaste vad de betyder för mig. Det gör man aldrig för ofta.

Nu kanske jag ska gråta lite till. Men jag ska skriva samtidigt. Jag kämpar för ett gott liv med ett yrke som jag älskar. Men först måste jag ha examensbeviset i min hand.

Puss

/Linda

En sorgens dag..

Morgonen mötte mig med en stor sorg och tårar som rullar ner för kinderna.

Jag kan fortfarande inte förstå att det är sant. Känns så fruktansvärt overkligt.

Igår skickade jag ett julkort över mailen till mina underbara mopsuppfödare Zandra och Leif.

Jag skrev att jag hoppades att allt var bra och jag hälsade dem en god jul. Som jag gör varje år..

Och idag får jag veta att Zandra gick bort i söndags. Så allt är verkligen inte bra med dem hur mycket jag än önskar dem det.

Zandra var min första länk till min älskade Ester och det var även hon som väckte mitt stora intresse för mopsar. Jag kommer så väl ihåg när mamma ringde till dem och frågade om Ester som skulle omplaceras. Två dagar senare rullade vi in på deras infart och öppnade sedan dörren till det mysiga huset. Först av alla som kom fram till oss för att hälsa var min Ester. Mitt hjärta fylldes av mer kärlek än vad jag någonsin känt förut. Jag var 15 år och det var 8 år sen vi öppnade dörren till detta varma hem där Zandra och Leif födde upp sina vackra mopsar. Zandra är en av de mest omtänksamma människor som jag någonsin har mött. Och jag har mycket att tacka både henne och Leif för. De gjorde en vilsen 15 årig flicka glad och hel igen genom att lita på att hon kunde ta hand om en liten svart mopstjej. De gav mig det förtroendet. Och genom det så kom Ester in i mitt liv och formade det till det bättre. Genom åren har Zandra och Leif alltid funnits där vid frågor och svar kring min älskade Ester. Inga frågor var för dumma och jag kände mig alltid så stolt över att få ha dem som mina uppfödare.

Och för snart 2 år sen gav de mig än en gång de förtroende som ledde till att jag fick hem min älskade Betty. Zandra kontaktade mig och sa att de skulle omplacera en tik och att de tänkte på mig. Jag kände en otrolig glädje över att de valt mig. För det kändes verkligen så. Zandra hade någon slags förmåga att kunna känna vilken hund som passade till vilken människa. För mig kändes det så i alla fall. Betty kom med en stor portion kärlek, precis som Ester. Och det som var mest fantastiskt var att min Ester som nu kommit upp i åren, verkligen älskade lilla Betty. Det var som att Zandra visste det också.

Och nu finns hon inte mera. Fina Zandra som är så älskad och nu saknad av så otroligt många. Mopsverige förlorade en eldsjäl söndagen den 12 dec 2010. Alla som har fått lära känna dig ska vara tacksamma. Du och Leif har förgyllt många familjers liv med era underbara mopsar. Och alla som har en mops från prästbackens kennel kan känna sig stolta. Du har gjort ett fantastiskt arbete Zandra.

Vila nu i frid. Jag kan tänka mig att du hälsar på dina bortgångna mopsvänner på andra sidan regnbågsbron. Där kan du också springa igen.

Mina tankar går till Leif med familj.

/Linda