Det är väl dags nu

Då var några svåra steg tagna. Jag har accepterat att jag behöver hjälp, berättat det för omgivningen, jag har sökt hjälp och har en tid för att påbörja hjälpen. Men det är fan inte kul.. Usch vad svårt det är. :( Och samtidigt hamnar jag i mina så kallade "skov" i den "sjukdom/åkomma" som ingen hittar. Det blöder igen.. Jävla mage. Men det kanske är nå fantomsymtom det med? Då är nog alla mina tusen andra symtomliknande och jävligt irriterande tillstånd det med.

Man kanske ska lägga upp listan nästa onsdag när man får träffa läkaren??
"Hej jag heter Linda och jag upplever muskelsvaghet i händerna, och ofta andningssvårigheter, yrsel, extrem trötthet, dommningar, svullna fötter och händer. Jag har jävliga magproblem med knip, katarr, gaser smärta och diarre samt perioder med blodig avföring. Jag är frusen, blek som ett spöke tung i huvudet samt har ont på kroppen. Det känns som att hela kroppen är ett blåmärke. Jag drabbas av ständiga inflammationer/infektioner på mysko ställen. Munblåsor, illamående, aptitlöshet, ledvärk, extrem muntorrhet, torra ögon, vimsig, glömska, oroskänsla, nedstämdhet och klumpkänsla i halsen är en del av min vardag.. Och det värsta är nog sväljningssvårigheterna. Så fru doktor! Vad är det för fel på mig?"
STRESS?? HJÄRNSPÖKEN?? Eller en verklig diagnos?? Vad vet jag.. Jag vet bara att JAG har en lång väg att gå för att ta mig ur ekorrhjulet med oro och sjukdom. Själen behöver ett plåster.. :/ För jag tror det mesta sitter i själen och i huvudet just nu. Men nått mer tror dom ju att det är. FÖR MAN BLÖDER INTE FRÅN SKITAN ELLER KÄKAR MAGSÅRSMEDICIN UTAN KROPPSLIG ANLEDNING! ELLER?? År av känslan av ohälsa och oro över sjukdomar har gjort mig än sämre.. På ett eller annat sätt. Men nu kan man nog säga att jag har gått in i sjukhusväggen. Och jag är ledsen..
Det är skönt att skriva av sig. Även om sådant som jag aldrig skriver om. Men det kanske är dags? :) Jag måste bli glad, lycklig, lugn och frisk igen. Och resan började nog igår. ;)
Hoppas ni hänger med. För ensam är INGEN stark.

Puss /Fröken Linda

Lugnare dag

Då sitter man här hemma i huset och hör regnet falla på plåttaket. Det är ganska så rogivande. Dock har jag en hel del att göra ikväll. Ska packat och fixa inför morgondagens campingtripp. Men jag tänker INTE stressa. Inte det minsta. Det här kommer att bli bra men det kommer nog att ta en hel del tid.. Men det är det värdt. Idag har jag börjat med mitt samordnande arbete inför sommarfritids. Mycket att göra! Men jag tänker INTE ta en enda pappersbit med mig hem. Inte en chans. För jobbet får stanna på jobbet. ;) Jag ska göra det klart imorn så att jag slipper tänka på det under min långhelg. Var sak har sin tid Hihi..

Hittade en jävligt mysko bild på nätet från gårdagens vårrus. Alla mina lagmeddlemmar är ju jättesöta. Men jag måste såklart ryta som en gorilla. Höhö! Ser ju inte klok ut. Vet att jag tänkte just i detta ögonblick "måtte dom inte ta det där kortet". Men men... Sånt är livet. Det bjuder jag på. ;)

Ha en fin kväll.

Puss /Fröken Linda

Spring för livet

Idag har det varit en tung men på samma gång en otroligt lättande dag. Jag har kommit till insikt. Jag behöver hjälp och ska be om att få den. Imorn ska det ske.. På nått sätt. Jag ska bli glad igen, lycklig, lugn och belåten. JAG SKA BLI TILLFREDS MED MIG SJÄLV OCH DEN VÄRLD JAG LEVER I. I surrender to my self. Jag blottar mig för er och jag är inte rädd. Här är jag.. Hjälplös, naken och på många sätt förtvivlad. Nu är det dags att resa sig. Det kommer att ta tid. Men det ska gå. Jag är stressad, ytterst utmattad, orolig, ledsen, tar med mig jobbet hem, har tappat fotfästet, har magsår, känner mig fysiskt sjuk på grund av mitt psykiska mående och måste få prata med någon som vet och förstår. Där står jag nu. I ett vägskäl. Jag ska inte dö, så som jag så många gånger på kort tid varit övertygad om. Mitt huvud och min själ spelar mig ett ondskefullt spratt. Jag är inte så sjuk som jag känner mig. Det är jag idag övertygad om. Inte i kroppen.. Kroppen är bara otränad, får sova för lite, är skadad av stress och utmattad. Det helar snabbt. Men själen, JAGET är det sämre med. Det erkänner jag.. Jag behöver hjälp. Då vet ni. Och det känns bra. jag tänker inte bära på min Linda-klarar-allt-utan-att-blinka-kostym en enda dag till. Jag är en människa. Jag är påverkad och tänker låta mig själv vara det. Men må dåligt går jag inte med på. Nä.. Det får vi göra något åt. =)

Jag har satt upp några mål i mitt huvud:

*Jag SKA sluta grubbla över sådant som jag inte kan påverka.

*Jag SKA och får säga NEJ!

*Jag är inte gjord av sten. Det är okej och helt förståerligt att påverkas av ett yrke där barn är involverade. Jag får och SKA känna efter och börja prata om det med mina arbetskamrater.

*Jag SKA tänka på MIG mera.

*Jag SKA inte oroa mig eller bry mig om vad andra tycker. Jag ska göra det som känns bäst.

*Jag SKA göra det JAG vill. Umgås mera, prata mera, upptäcka mera, BARA VARA mera.

*Jag SKA lära mig att släppa det som varit och blicka framåt.

*Jag SKA leva i nuet mer och sluta planera allt. Det löser sig!

*Jag SKA sluta noja över pengar. Det löser sig alltid det med!

*Jag SKA prata om hur jag egentligen mår.

*Jag SKA inte ta på mig mer ansvar än vad jag behöver.

Då är det bara att sätta igång. På tal om annat så har jag joggat/gått Vårruset i Luleå idag. Så underbart det var! Själavård på hög nivå. Springa för ett gott liv SKA jag också göra. Spring för livet..

Nu spurtar jag redan i starten. ;)

Puss /Fröken Linda

Dags att vända blad

Kom fram till en viktig sak idag. Det blir till att vända blad nu. Jag ska skaffa hjälp för att kunna hantera min stress. Innan den gör mig sjuk. Vilket jag tror redan är på gång. :( Jag har känt av det på många sätt.. Men symtomen blir mer och mer fysiska. Jag är ingen läkare men jag är ganska så säker på att alla mina besvär (även mitt magsår) helt eller enbart beror på min extrema inre stress. Det är en stress som slukar mig med hull och hår. Äter mig levande. Jag tänker inte gå omkring och säga att allt är bra längre. För jag kan inte hantera det jag känner. Jag ÄR stressad, helt utmattad och sjukligt orolig över hela min tillvaro, framtid och allt runt omkring. Det är nog nu! Så jag skaffar hjälp NU! För jag tänker fan aldrig i hela helvetet bli långtidssjukriven för att jag bränt ut mig mitt första år i yrket! Aldrig! Men detta har legat och grott länge. Hela gymnasiet, hela min lärarutbildning och nu är det nog. Nu är det färdigt! Tyck och tro vad fan ni vill. Men den här tjejen tänker kämpa för sin hälsa och ett gott liv med ro i själen. Jag tänker inte bli den som klagar på att hon är jävligt stressad, jag tänker vara hon som gör något åt det. Så fuck you jävla stress! Du ska dö! Jag ska bli så jäkla harmonisk och avslappnad att du kommer att ångra att du gav dig på fel bruds huvud att jävlas med.. Nu är det färdigt!!

Puss /Fröken Linda

5 år baby!

Idag ska jag och Älsklingen till Piteå för att först shoppa och sen dra vidare till pitehavsbad för bad, middag, show och övernattning på hotellet. För jag och min fina Tomas firar 5 år tillsammans. Egentligen så är det på måndag men vi firar i helgen. Det ska bli så härligt att komma bort ett tag och bara vara vi två. :) Nu ska jag fixa lite här hemma samt hämta ett paket från halens med lite nya kläder. ;) Helgen kommer att bli helt underbar. För jag får ju dela den med min fina karl.


Puss /Fröken Linda

Bra dag trots grötig hjärna

Jag överlevde dagen med pluspoäng från min egen sida. Trots att min hjärna har varit en enda geggig gröt sen nattens breakdown. ;)

Jag har jobbat mellan 06:30 och 15:00. Ett härligt pass tycker jag. Det är så mycket kvar av dagen då man kommer hem. Innan hemresan men papps så sprang jag lite ärenden på byn. Det blev apoteket och sportringen. Köpte ett par nya jogging/träningsbrallor. För mitt i nattens hjärngröt så blev jag så jävla arg på mig själv. Jag blev så jävla less på att vara för stor för mitt eget välmående. Detta betyder inte att någon annan behöver tycka att jag är stor eller inte. Det skiter jag i! Men JAG tycker att jag är för stor. Jag har ju redan börjat ta tag i viktproblemet men det måste gå snabbare för jag vill inte känna så här nå mer. Spegeln är min fiende men ändå kan man inte sluta stirra i den och sucka djupt. Men det handlar inte bara om det. Jag känner mig klumpig, uppsvälld och en aningens hämmad i min vardag också. Jag flåsar ju som en jäkla grizzlybjörn när jag bara ska upp till mitt rum. Det är inte bra för hälsan att vara så extremt otränad. Så... Med hjälp av mina nya snabba brallor, mycket kontrollerat kaloriintag och extremt mycket med tjurighet så ska detta gå. Så de så! Jag är på väg mot ett friskare liv. Maten har fungerat bra ganska länge nu. Men träningen har fallit i glömska. Med detta i bakhuvudet så gick jag och pappa ut på en snabb promenad med vovvarna i 1 timme idag. Otränad är ju fan bara förnamnet! Min 10 åriga halvblinda mops med en aningens ledstelhet spurtade om mig i backarna... Hm. Då kände jag mig inte allt för atletisk må jag säga. Men vänta du bara Ester! ;) Morsan vill ha revansch! Sen alltså.. När jag har förvandlats till Charlott Kalla. ;)

Nu blir det till att duscha och sen ska morgondagens kläder läggas fram. För imorn ska vi med skolkidsen på naturdag i storforsen. Och sen ska jag på "surrjunta" i Älvsbyn. Härliga tider. :)

Trots att hjärtat och hjärnan är i något obalans så måste jag blicka framåt, men inte för långt framåt. Jag måste börja leva lite mer för stunden och sluta oroa mig för framtiden. För det löser sig. Det gör det alltid. Nu måste jag bara börja tro på det själv också.

Puss /Fröken Linda

En ny dag

Idag är det en ny dag med nya möjligheter. Jag hade ett mentalbreakdown igår kväll kan jag lova. Livet är INTE som jag vill och jag är en sån som vill ha full kontroll, ha planerad vardag i minsta detalj samt veta vars jag ska i livet. Men inget är som jag vill, min vardag är osäker efter sista juli och mina tankar åker berg och dalbana i mitt huvud. :( Jag vill ha en fast och säker punkt i min vardag. Ett arbete där jag arbetar 100% och vet att jag får återvända till. Men igår vart det bara för mycket. Jag grinade som en liten flicka och allt var bara för mycket. Vars ska vi bo i framtiden? När kan vi börja tänka på familj? Får vi jobb? När får vi börja leva det liv som vi kämpar för att få? Alla dessa tankar kladdade ihop sig i en enda stor kladdboll igår kväll. Och jag bröt halvt ihop.. Men tur att man har den karl och den familj som man har. Det blev inte så mycket sova. Men idag mår jag bättre. Jag sitter på mitt nuvarande jobb och mår gott och nu när jag går ut på Umeå kommuns hemsida så ser jag att det kommit upp nya tjänster för mig att söka. På gångavstånd från mitt och älsklingens hem. :) Jag vet att konkurrensen är stor. Men jag blir så glad när jag ser att det kommer upp mer och mer tjänster. För tillslut, en vacker dag så får jag ett längre vikariat och sen fast jobb. Plötsligt händer det. ;) Jag lever på det hoppet. Och det tänker jag fortsätta med. Men om själen får bestämma så blir det Umeå för mig efter sommaren. Ett år till där med min Älskling. Och kanske en och annan vecka med jobb i Älvsbyn, om det finns möjligheter. :) För jag vill ha en fot i Älvsbyn och en i Umeå. Sen får vi se vars foten rotar sig. Så länge jag har Tomas med mig så mår jag bra. Just nu är det kaos i mitt hjärta. Han är för långt borta. Men om två veckor flyttar han upp. Då har jag en hel underbar sommar att se fram emot. Jag har mitt drömjobb hela sommaren lång och ska bara njuta. Jag måste försöka att inte tänka på sommarens slut. Allt löser sig.. Det måste det. Jag kommer aldrig att ge upp.

Puss /Fröken Linda

Stark

Alltid ska man vara stark och alltid får man höra att man är stark. Men just nu är det det minsta jag är. Jag vet varken ut eller in.. Tur att man kan le samtidigt. Men det å andra sidan.. Kanske är en styrka?

/Fröken Linda

Snart fredag.. IGEN!

Hur kan en vecka gå så fort?? Jag fattar ingenting. Jag trivs så jävla bra där jag befinner mig i mitt arbetsliv just nu. Om bara mitt vardagsliv kunde vara lika trivsamt så skulle jag vara världens lyckligaste tjej. Missförstå mig inte nu. Jag är lycklig och jag trivs hos mamma och pappa. Men mitt enda stora hjärta är i Umeå. Och HAN måste vara där minst ett år till. Och det känns tungt. Så något säger mig att det är där jag hamnar förr eller senare. För man måste vara realistisk när det gäller arbeten i dessa tider. Det är svårt att få fast eller ens längre vikariat. Inte minst här hemma i norr. Umeå har ett större område och fler skolor att täcka. Chanserna är större där. Men jag hoppas att var jag än hamnar så är hjärtat där. För så här är det.. Där han är, där är jag hemma. Vare sig det är i norr, söder eller i ett jäkla träsk i djungeln. ;) Det tror jag att de flesta förstår. Framtiden är än oviss. Vi kämpar för att den ska vara här i norr. Men norr är INGENTING utan Tomas. Så vi får se vad tiden utger. :) Ett helt år på skilda håll känns nästan omöjligt. Men vi har kämpat många gånger förr med att vara långt ifrån varandra. Först lumpen i 11 månader, sen otaliga resor inom hans utbildning. Totalt ca 20 veckor tror jag. Sen det här.. Pice of cake. ;)
Han kommer till mig imorgon. Tack och lov för fredagarna. De är heliga. Då blir han min igen. :)

Nu blir det kvällen. Natti Natti!

Puss /Fröken Linda

En helg i Umeå

Helgen har spenderats i Umeå med Älsklingen och med goda vänner. Lördagen bjöd på grillkväll, schlagerfinal och utgång på Allstar där vi skakade våra lurviga. ;) Jag var taxidriver som vanligt men jag börjar vänja mig nu. Alkohol passar inte i min kropp. Och allvarligt talat så saknar jag det inte. För jag vet hur sjuk jag blir. Det är inte värt det. ;) Nåja.. När jag och folket drog hem från Allstar så körde jag på en RÅTTA! En skitstor kloakråtta. Det dunsade under bilen. Blä! Jag har även hunnit packa en miljon ton med kläder, färgat håret i två färger och se sista perioden av VM hockeymatchen. Matchen hade jag gärna varit utan. För den sög.. ;) Men jag har hunnit massor och jag är jättenöjd över helgen. Dagen är full av jobb och sen måste man ju upp och fira lilla fröken Sofia Hedman som blir 14 år idag. Stort grattis gumman min! Barnen växer. :)

Ha en underbar dag alla!

Puss /Fröken Linda