Magbild v.13

Då var det dags att visa min mage som idag gick in i v.13. ;)
Jag vette tusan om det syns.. Kanske en liten liten rundning. Eller?

Puss /Mama Linda

Jag styrs av mitt hjärta

Ibland så bjuder livet på överraskningar och det är bara att hänga på så gott man kan. Ibland så sker det även sådant i livet som gör att man antingen väljer den ena eller den andra vägen att gå. Jag är en människa som alltid har styrts av mitt hjärta. Känns det inte rätt i hjärtat så är vägen fel för mig. Ibland så har hjärtat och hjärnan fått gräla regält men det är alltid hjärtat som vinner. Samma sak denna gång. Man lever bara en gång och det sista jag vill är att leva med ett olyckligt hjärta. Det spelar ingen roll vad detta handlar om. Men jag har sagt mitt. Mitt hjärta styr mig till att se bortom det som är uppenbart. Jag blir inte lycklig om jag släpper taget. Jag har förlorat nog mycket och nog många ändå. Men inte den här gången. Det finns de som betyder för mycket. Nog om detta. Nu ska jag sova. Imorgon blir det magbild må ni tro. För då går jag in i v 13. ;)

 Puss /Mama Linda

Soffan är min borg

Idag har jag inte rört mig många knop trots att jag vill. Men det är bara gilla läget och krama om kuddarna i soffan. Igår så var jag ju hos läkaren för att få förlängd sjukskrivning. En vecka tänkte jag mig.. För jag vill verkligen inte gå hemma så jag ville som ta vecka för vecka.. Läkaren ropade in mig. Jag gick in i det ljusa rummet och satte mig på britsen. Läkaren satte sig mitt emot mig och tittade bekymrat och allvarligt på mig. Hon frågade hur jag mår. Och jag sa med ett litet tryckt leende att jag inte mådde så bra.. Inge bra alls faktiskt. Sen tog hon lite fakta. Hur långt jag var gången, hur mycket vikt jag tappat och så vidare. Hela tiden tittade hon mycket allvarligt på mig.
Då slog tanken mig att läkaren kanske tyckte att jag var en gnällspik och att det ska vara lite jobbigt att va gravid. Hon var ganska brysk och extremt svår att läsa. Men helt jäkla plötsligt så lyser hon upp men tittar fortfarande bekymrat på mitt bleka fejs. Och utbrister: "jag sjukskriver dig i 2 VECKOR." What?? Efter allt denna bryska framtoning och bestämda uttryck så sjuksriver hon mig längre än vad jag bett om?? Då slog tanken mig. Hon såg säkert så där jävla bekymrad ut för att jag ser ut som ett vandrande spöke med påsar under ögonen som är blå som medelhavet. Hon kanske blev lite rädd?? Höhö.. :) För jag blir lite skraj när jag tittar mig själv i spegeln. Jag är liksom insjunken och utmärglad men ändå tjock. hehe. Och detta tyckte nog min läkare såg lite läskigt ut. Men vi kom överens om att om jag känner mig arbetsför på måndag så ringer jag till henne och sen är det bara att dra på jobbet för då ändrar hon i sjukintyget. Hon rekomenderade att jag skulle jobba halvtid hela nästa vecka. Alltså bara på fritids. Vi får väl se hur jag mår. Men helst vill jag ju tillbaka helt direkt. :)
Mysteriet med min läkare lever vidare. Hennes ansiktsuttryck stämde inte överens med hennes beslut. Hon såg ut och pratade som en ond surtant men brydde sig och förstod mig som en ängel. Hihi. Skenet kan verkligen bedra. Hon såg på mig att jag mår jävligt dåligt. Och jag ser förjävlig ut. Hehe.. Nä nu ska jag försöka få lite skönhetssömn. Det behövs.

 Puss /Mama Linda

Kräkmorsa men jävligt glad ändå

Puhuhu... Heeelt slut. Men glad att jag lyckats. ;) Jag har (hör och häpna) rastat vovvarna ordentligt, skottat av bilen och sminkat mig litegranna. Jippi! Men urk på burk vad frukosten ville upp när jag stod ute och fixade med bilen. Men jag svalde och stålsatte mig. Min tunga har börjat ömma så mycket av alla kräk attacker så den behöver en paus. Spydde lite i morse före frukost men nu ska jag fan inte spy! Jag vägrar. Jag är ganska rädd att läkaren ska kolla mig i halsen och använda en sån där spatel. Blä! Då kommer jag spy ner hela hon.. Höhöhö! Älsklingen kommer hem och hänger med. Han är mitt stora stöd i livet. Snacka om att ställa upp för sin sambo och ofödda Räka. Han har varit så himla duktig dessa veckor. Han har skrivit på sitt oändliga examensarbete, haft uppgifter i skolan och tagit hand om hela hemmet och sin kräkiga brutta. All eloge till dig Älskling. ;) I nöd och lust kan man lugnt säga.
Idag ska vi även iväg och köpa mat till mopsbrudarna. Får väl se om man sitter kvar i bilen eller om man pallar att hänga med in. Jag är väldigt känslig för dofter av olika slag nu för tiden. Och hundmat och kaninlort hör väl inte till topplistan. ;) Hihi..
Jag mår illa idag men jag känner mig ändå gladare än på länge ändå. Hormonerna rusar väl. ;)
Glad, förbannad, ledsen och svamlig om vartannat. Känner inte riktigt igen mig själv.
Men vad gör det.. När livet är underbart (förutom spyan).
Jag menar.. Jag har mitt drömjobb med en fast inkomst, jag har tagit mig lärarexamen, jag lever med mannen i mitt liv som snart tar sin efterlängtade jägmästarexamen, jag har världens bästa familj och vänner och världens snyggaste vovvar, jag bor i världens finaste stad i världens minsta men MYSIGASTE lägenhet och jag väntar mitt första barn.

Inte fan gör lite spya något.. Nu jävlar ska vi tänka positivt. ;)

Förresten.. Om det är någon där ute som har några bra tips på bra gravidbloggar så får ni gärna säga till. ;)

Puss /Mama Linda

Läkarbesök

Idag klockan 13:30 ska jag befinna mig på min vårdcentral för att träffa min läkare. Tycker det är jättebra att de tar hand om en och vill se hur man mår men jag måste också erkänna att jag hade klarat mig bra utan ett läkarbesök idag. Det är väldigt påfrestande och ansträngande att ta sig iväg när man mår illa. Och denna morgonen har varit lite kämpig. Men jag ska i alla fall försöka ta mig upp och äta lite nu. Det är viktigt.. Och sen är det bara att försöka ta det lugnt och knoga på i sin egen takt. Därför går jag upp nu så jag har flera timmar på mig. För det behövs. ;)

 Puss /Mama Linda

Funderingar över arbetet

Denna vecka har jag för första gången i mitt liv varit sjukskriven. Det är verkligen ingenting jag vill eller strävar efter och ångesten och det dåliga samvetet för mina elever och arbetskamrater är och har varit påtagligt. Jag har varit sjukskriven för kraftig graviditetsillamående. Det känns tungt. Och idag så snurrar tankarna. Hur ska jag kunna jobba imorgon? Även de små uppgifterna oroar jag mig över eftersom jag mår dåligt. Böja mig fram, gå till maten, äta, utedagar, klä på sig, åka buss, köra bil, gå upp på morgonen, hjälpa barnen, stå och bära. Ja... allt som man ALDRIG förr ens har reflekterat över. Jag känner att jag behöver en vecka till. Min läkare ringer imorn och kollar om jag behöver fortsatt sjukskrivning. Och just nu i skrivandes stund så är jag ganska så säker på att jag och min lilla Räka behöver en vecka till. Jag mår bättre.. oja.. Men absolut inte bra. Anstränger jag mig, duschar, reser mig för snabbt, går för fort, bäddar sängen eller som igår, dammsuger lite. Så är jag helt utslagen och extremt dålig sen. Jag ligger i flera timmar. Vanliga vardagsstyr och normal rörelse är inte så enkelt just nu. Och det är inte rättvist mot mina elever att jag går till jobbet och inte kan ge dem 100%. Det är ju för dem jag är där. De behöver en vaken, alert och frisk fröken. Och det är jag inte just nu. Jag är en kräkande, yr och extremt trött fröken.

Men som sagt så blir det bättre och det går åt rätt håll.. Jag kan ju faktiskt gå, äta någorlunda och rasta hundarna nu. Hehehe. =) Men en vecka till är nödvändig för att bli sig själv. För jag är inte pigg.

Jag trodde verkligen inte att man kunde må så illa som jag har mått och mår. Helt gräsligt och fruktansvärt. Föregående två veckor ligger som i en mörk kräkig dimma..Usch.. Men nu blickar jag framåt. Det kan bara bli bättre. ;)

Och efter allt detta elände så kommer belöningen. Världens vackraste och underbaraste lilla bebis.

Puss /Mama Linda

Vecka 12

Jag ber om ursäkt för den bortfallna uppdateringen igår. Jag var väl inte riktigt i form.. KRÄK!
Jag lägger ut den utlovade magbilden idag istället. Är som sagt i v.12 och jag tycker inte att det syns på magen att jag är gravid. Mammsen och pappsen tycker att det syns. Men jag ser det inte. Hihi.. Jag är ju som redan knubbig i mig själv trots att jag under graviditeten har gått ner en hel del i vikt.
Men jag hoppas jag får en redig kula att visa upp. Det är ju sååå vackert! ;)

Puss /Mama Linda

Prylar

Några saker som jag är HELT SÄKER på att vi ska välja till Räkan är vilken vagn vi ska ha och vilken säng. Vagnen är en Emmaljunga mondial duo i färgen white leatherette. Så jäkla snygg! Och för alla som undrar... JA DEN ÄR VIT FÖR ATT JAG VILL ATT DEN SKA VARA DET. ;) Har frågat på otaliga affärer om detta är opraktiskt. Och de svarar att det är som vilken vagn som helst. Vi får medel med oss för att smörja lädret och torka rent vid eventuella fläckar och ett sådant företag som Emmaljunga kan inte tillverka en vagn som blir förstörd direkt. De skulle ju få reklamationer på reklamationer. Det fungerar inte för ett sånt berömt företag som lever på bra rykte och hög kvalitet. Så självklart håller denna måttet. Så den blir det. ;) Punkt.
Och sängen är från brio och ska såklart vara svart. ;) Hihi..

Sen har jag ju faktiskt en vagn. En otroligt vacker brio från 1962. Den ska vi nog ha inomhus i vardagsrummet. Den är så vacker så att det blir som en möbel. Klassisk och krämvit. Och titta.. Två mopsar medföljer. ;)

Puss /Mama Linda


Bilder från emmaljunga.se och brio.se.

Ett litet plus förändrar allt

Tänk hur ett litet plus på en plaststicka kan förändra hela ens liv. På loppet av en sekund så är tankarna någon helt annanstans. Allt får en ny innebörd. Och viktigast av allt är den lilla lilla Räkan som växer sig till en människa inuti mig. Hur ska man någonsin kunna älska någon man aldrig träffat? Det bara är så.. Jag älskar någon som inte är större än en oliv. Denna oliv är mitt livs kärlek redan nu. Hur går detta till? Känslorna svämmar över med än en och två gånger och man sätter igång att planera för framtiden. Med den lilla olivräkan i centrum. ;) Du min lilla olivstora underbara Räka har funnits i mina drömmar i hela mitt liv. Du är mitt liv från och med nu och alla rörelser, allt jag äter och allt jag gör, gör jag med omtanke för dig. En liten olivstor Räka.
Du är våran Räka och vår högsta dröm. En bit av mig och din pappa.. Ett nytt liv som binder samman allt så naturligt. Hur kan man älska någon man aldrig träffat? Det är inte så svårt när man drömt om dig sen dag ett då du flyttade in i mig. Jag har sett dig, föreställt mig hur du ser ut. Du är helt perfekt.
Och jag kommer att finnas för dig tills jag slutar andas och mitt hjärta slutar att slå. Eller.. Kanske inte ens då. Då ska jag finnas i dina drömmar för att viska i ditt öra som jag ska göra varje dag.

Jag viskar "Jag älskar dig, mammas lilla Räka."


Puss /Mama Linda

Planerar

Sitter och filosoferar lite över förvaringen här hemma och hur vi ska ändra och få plats i våran lilla bostad när den lille kommer till världen. Jag har redan rensat lite i ett skåp där jag har alla småkläder som vi hittills har samlat på oss. I sovrummet har vi tänkt oss en svart byrå i stil med den ovan. Den kommer från Ikea och skulle passa perfekt hos oss. Tror det blir den. ;) Där ska lillen ha sina kläder och jag har även beställt lite förvaringslådor från Ikea idag för att byta ut de gamla vi har i hallen. 3 stycken har vi då.. För varje medlem i familjen. =)
Man drömmer sig så lätt bort och funderar på hur livet kommer att bli. Och det känns underbart.

Bilden är från ikea.com

Puss /Mama Linda