En fin dag

Jag är SÅ glad över denna dag. Har varit hos läkaren och fått den info och de besked jag vill ha. :)
Mer kommer jag inte säga förrens vi har våran lilla dotter i våra armar.
Nu vet vi när vi senast får träffa henne och jag är riktigt nöjd. ;)
Ni måste ju få vara lite nyfikna i alla fall. Hihi..

Älskade barn.. Jag ser ett slut på denna tid nu. Och en början på vårt liv tillsammans. Lycka! Jag längtar så efter dig att jag blir galen. Men snart, väldigt snart så är du här. :)

Jag har börjar med snugglenestet nu. Samt att jag har designat ett slags snugglenest till lillans babysitter också så att den blir riktigt mjuk och gosig. Ni får bilder sen när jag är klar. :)

Ikväll är det top model och project runway-kväll med mina brudar. Som vanligt. ;) Härliga tider.. Nu kan jag se framåt.
Nu ska vi räkna dagarna min älskling!

Puss /Mama Linda

Bröstflaskan

Den här nappflaskan fick det bli.. Hehe.. En bröstliknande skapelse som tydligen ska vara bra. :)
Om nu lillan har lite svårare för bröstet så prövar vi med denna. Nu har man lite backup i alla fall. ;)
Den ser ju för kul ut! Haha!

Vi har även köpt en rullgardin till sovrummet och lite sygrejer. Jag ska ge mig på mitt syprojekt nån dag framöver. Hade jag tänkt i alla fall. ;) Snugglenest ska det bli!

Puss /Mama Linda

Göra allt klart

På grund av att våran lilla dam har lite svårt att bestämma sig om hon ska komma ut nu eller senare så känner jag mig lite småstressad över smågrejer.
Så idag ska vi försöka bota den stressen. :)
Vi är klara med allt men det är lite småfix som återstår.
Vi ska införskaffa en mörkläggningsgardin och en duschslang till köket. :)
Och sen ska vi på Barnenshus lite snabbt för att kolla efter en liten nappflaska för små bebisar och lite annat smått och gott.
För om hon nu bestämmer sig för att komma lite tidigt så vill jag ha allt hon behöver. Vi har redan lite preumaturkläder och jag väntar även hem lite mer av den varan från Tradera.

Jag trodde ju att jag hade flera veckor på mig att fixa det sista. Och det kan ju fortfarande vara så att hon stannar längre. Men om hon skulle välja att komma imorgon så behövs ju en del annat som en liten bebis kan behöva eftersom deras sugreflex inte alltid är helt utvecklad. Jag vill vara beredd på allt.. För lillans skull. Och min egen. :)

Imorgon ska vi på läkarbesök på specialmödravården på sjukhuset.
Jag kommer att vilja sättas igång när lillan är 37 fulla veckor. För det finns faktiskt en gräns av vad man orkar. Och min är snart nådd. Jag vill ha ett datum att se fram emot. Jag vet också att en igångsättning har sina risker och nackdelar. Men jag ska orka föda och vara mamma också. Och att vänta till 40 fulla veckor i detta tillstånd finns inte i min värld. Då är jag nog helt slut.. Det tär på en att ha ont hela tiden.

För jag vette tusan hur jag ska orka fara en snabbsväng idag och fixa det sista till lillan. Jag vill följa såklart men jag hoppas det finns stolar att vila på. Hihi. ;) Så jäkligt är det. Rör jag mig för mycket så får jag värkar som ofta är så intensiva att jag måste andas igenom dem och helst ligga ner. Ja.. Ni mamas där ute som haft värkar vet att man går inte runt allt för mycket när de väl kommer. ;)
Och ha de så i flera veckor till, sen föda och sen vara mamma.. Nä.. Jag måste få hjälp. Och den enda utvägen jag ser är att få hjälp med att sätta igång förlossningen när lillan anses mogen och fullgången. Vilket är om ca 2 veckor. Den 23 juli för att vara helt exakt. ;)

Det gäller att fatta vissa beslut här i livet. Och detta är nog ett av mina större beslut i så fall.
Läkarna måste såklart få sista ordet men de har redan pratat om att sätta igång mig i vecka 37 så vi är inne på samma spår. :)

Puss /Mama Linda

Svea är både kvällspigg och morgonpigg

Bra kombo va? ;) Sötan i magen är vaken mest sent på natten och tidig morgon. Nattsudderiet har hon efter både mor och far sin. Men morgonvaket är hennes alldeles egna påhitt. ;) Hihi..
Fast jag tror inte att hon är vaken lika mycket som hon dansar runt i magen. Jag tror hon är en riktig sömngångare min lilla gullunge. Som sparkar runt även om hon sover. ;) Precis som sin mamma..

Jag ska försöka sova ett tag till. Lillan har lugnat sig och mina "together pulls" (sammandragningar) också. ;)

Puss /Mama Linda

En sen vecka 36

Måste ju bara lägga upp en sen magbild på vecka 36. :) Eller 35+0 som det är nu enligt UL eftersom klockan är efter 00:00. Hihi..
Men har jag nu lagt upp en bild på min fina mage varje torsdag i alla dessa veckor så må jag väl försöka fortsätta tiden ut. ;)
Så här har ni härligheten. Rund och go.. Och mer nersjunken nu eftersom lillan är vänd och rejält nere i kanalen.
Inte en enda bristning har jag än så länge. Men jag har varit säker på att få det sen dag ett.. Hehe. Så vi får väl se. Magen är liksom fortfarande elastisk och inte stram i huden så det kanske också kan spela in. Men jag vet inte. Får man så får man. Rätt så konstigt att de inte har dykt upp än för jag har ju ändå ärr på magen efter min blindtarmsoperation. Och i ärr brukar det bli bristningar. Jaja.. Man ska väl vara glad så länge det varar. ;)

Puss /Mama Linda

På Ica Maxi

Får man inte knata runt för att man har en busig söt bebis i magen så får man be sin bästa vän att rulla runt på en istället. Hihi.. Jag ser ut som en liten leopardmönstrad val på Ica Maxi. ;)

Puss /Mama Linda

Sovit bort traumat

Jag har sovit, sovit och sovit lite till. Jag har inte sovit så här sen före jag blev gravid. Det är så skönt att jag vet inte vad jag ska ta mig till. :)

Jag är ganska så säker på att det beror på gårdagens jättechock som blev lite av ett trauma för mig. För jag var helt konstig hela kvällen efter våran "föda-right-now-episod."
Men nu känner jag mig som vanligt igen. :) kroppen är fantastisk. Medan man sover så bearbetar hjärnan alla intryck. Och jag hade jävligt många intryck i skallen igår så då sov jag som en klubbad val. Tack kroppen. :)
Känner mig inte lika yr och tom idag. Nej nej.. Idag vill jag måla!! ;)

Förvärkarna är rätt starka nu på morgonen men jag kör med min nya teknik. Känna på dem utan att spänna mig det minsta. Det tar ont men de försvinner snabbare. :) Våga ta smärtan när den kommer. Den är inte farlig och kan inte skada mig. Bara slappna av hela tiden och bli tung i kroppen.
Det lärde min ängel till barnmorska mig igår.
Min högsta dröm är att hon och Lotta jobbar när det är dags för mig att föda.. När du det kan tänkas vara? ;)
Då skulle jag känna mig helt lugn, trygg och bekväm. Men det finns många fina barnmorskor på förlossningen. Jag har dock fastnat extra mycket för två av dem. :)
Så vi får väl se om någon av dem får ta emot Svea när hon kommer till världen.
Det skulle vara ett fint slut på en lång historia. :)

Puss /Mama Linda

Trött tjej

Jag har lyckats sova "kvällsmiddag" jag. :) hade nog varit lika bra att bara fortsätta sova. Men tyvärr är det lättare sagt än gjort när jag har rätt så häftiga förvärkar idag.

Kring lunch var det faktiskt så jävulst smärtsamt att jag trodde att jag skulle gå av. Jag kräktes och hade mig igen av värkarna. Så vi bestämde oss för att dra till förlossningen för att kolla läget. Värken kändes annorlunda så det är nog bra att kolla upp tyckte jag.

Väl där så kopplades jag upp på en CTG-kurva. Och sånna värkar hade jag aldrig haft förr. Det tog redigt ont men ändå hanterbart. Men dom var många, täta och starka.
En barnmorska kände lite snabbt på mig där nere.
"Men du är ju öppen 10 cm. Här ska det bli barn."
Eh... Say what!?
Nä nä nä.. Stopp och belägg. Ondare ska det väl ändå göra tänkte och sa jag. Jag hade jävligt ont men inte så att jag inte fungerade.
Men barnmorskan var säker och jag fick knata iväg till en förlossningssal och där kläddes jag av but-naked och på med föda-barn-outfitten igen.
Och fort gick det!
Jag bara gapade! Gubben bara gapade..
Jag sa flera gånger att det här kan inte stämma. Känn igen. Det är fel.
Så här kan det bara inte vara..
Jag fick en lustgasmask över ansiktet och i den beordrades jag att andas.
Jag fortsatte att gapa. En sköterska satte sig bredvid mig. Hon förstod om jag var lite chockad.
Eh.. Jo.. Jag vill inte trycka på. Det känns inte så. Det måste vara nå tokigt det här.

Och in kommer en ängel. En snurrig liten underbar barnmorska. Hennes namn har jag tyvärr snurrat bort.
Hon såg nog på mig att jag inte fattade någonting. Att detta inte stämde för
mig alls. Att det var fel. Jag tittade på henne.
Jag sa. "snälla kolla igen."
Och det gjorde hon.. Tack för det!
"Nej.. Du är inte öppen 10 cm. Du är öppen 3. Fortfarande som vanligt."
Sen klappade hon mig på låret och log.
Då kom rädslan och chocken för mig. Jag bara skakade, stirrade och fick riktigt mycket värkar. Lillans puls var också hög inne i magen.
Barnmorskan som "känt fel" sa bara "jaha, men så bra då, jag är ju inte här så ofta." Sen försvann hon och jag såg inte röken av hon nå mer.
Jaja.. Alla kan göra fel. Men man kan väl säga "förlåt eller jag ber om ursäkt. ?? Eller??

Hur som helst så låg jag bara där. Stel som en pinne och helt tom i kropp och själ. Ont gjorde det och min ängel till barnmorska såg hur allt låg till.
"Nu blev du rädd. Det ser jag. Barnet mår bra men nu ska vi få mamma att må bra också."
Hon bäddade upp mig med stöd överallt. La riskuddar, pratade lugnt hela tiden, ordnade CTG'n behagligt och strök på mig. Vi andades tillsammans. Länge och långsamt. Oj vad den stackarn fick hålla på innan jag slappnade av. För det var målet. Till och med mina axlar var uppe i skyn. Men tillslut så var jag så slapp att jag höll på att somna. Hon var helt fantastisk denna kvinna.
Sammandragningarna nästan försvann och jag var på gränsen att somna.
Nu gick jag att prata med igen. Under den mest intensiva delen så nickade jag bara och sa "mmmmm" till allt.
Men nu var det lugnt igen.. Värktopparna var borta och min föda-barn-right-now-chock likaså.

Fick prata med en läkare som förklarade att det jag upplever är riktigt besvärliga förvärkar. Och det händer inget där nere trots besvären.
Och hon förklarade också att så här kan man få ha det länge.. Tyvärr jäkligt länge. Det kan till och med vara så att lillan stannar tiden ut. Men eftersom jag har det så jävla jobbigt så siktar vi på v 37 först och främst. Man kan få hjälp med att bli igångsatt men det kan också ha sina komplikationer.
Men vi ska fortsätta ta en dag i taget. Dessa hemska värktoppar måste jag lära mig att hantera. Och jag tror ängeln till barnmorska har hjälpt mig på traven nu. :)
Vi ska till läkaren på specialmödra på tisdag och höra vad han har för förslag. Fram till dess blir det att äta piller som vanligt och en massa järnrik mat. För denna maman har ett blodvärde på 102 just nu.

Men jag känner mig vid gott mod trots dagens chock. Lite tom i huvudet kanske. Eller mycket.. Men jag var tvungen att skriva av mig. Så att det inte går runt runt i en redan överbelastad skalle..

Jag är så glad över att lillan är kvar i magen. :) Det är målet med varje dag. Men idag skrämdes vi ordentligt båda två tror jag.. Älskade lilla gumman.

Puss /Mama Linda

Blir alldeles snurrig

Nu ska detta lillfyllo försöka sova..
Jag har haft en superfin kväll med bästa Emma, Maria och min Älskling. Vi grillade lite kyckling, åt mumsig sallad och enormt gott bröd. Sen har vi sett Madagaskar. Fasen vad rolig den är! :)
Tyvärr slutade kvällen mindre bra när jag fick en enormt jobbig slinga av ihållande och onda värkar. Som vägrade släppa. Så efter 2 värktabletter, en värkhämmande och en sömntablett samt ett långt besök på toa så är det bättre. Men det är absolut inte bra. :/ jag är yr och snurrig av tabletterna och värken är påfrestande. Det börjar komma till toppar som jag har lite svårt att hantera. Det är inte så att paniken kryper på men jag känner att jag vill åka in på sjukhuset när det är som allra värst. För att få en morfinspruta rakt i skinkan så att jag däckar eller nå.
Så snart är gränsen nådd tror jag.. Vi får väl se vad natten bjuder på.
Men det blir mer och mer intensivt det här. Det trycker på utav bara fan. Hela tiden. Mer eller mindre..

Nu är jag då som ett fyllo av mina piller. Ska nog lägga ner telefonen innan jag tappar den i fejan. ;)

God natt!

Puss /Mama Linda

Vill känna mig fräsch

Idag har jag verkligen försökt fräscha till mig lite. Med dusch, skrubb, inpackningar och nu nagelvård. ;)
Mina naglar har tyvärr gått av. Så de är korta men ändå fina.
Så jag har filat dem ordentligt och nu slänger jag på en sommrig aprikosskimrande färg med nageldekorationer på. Det blir nog vita hjärtan eller stjärnor.
Jag ska banne mig föda med både snyggt hår och vårdade naglar! Hehe.. Så de så! Hot Mama is in tha house! ;)

Skämt och sido.. Man känner sig faktiskt lite piggare om man är lite vårdad. Och det är dagens sanning. Och jag får ju fan inte röra mig så jag sitter lika gärna här i fläkten och målar naglarna. :)

Puss /Mama Linda