Helgen från helvetet!

Denna helg går då till historien.. En sån där helg som kommer att pratas om i sagor om 1000 år! Typ... ;)

I fredags for jag upp till mamma och pappa i norr. Åkte med Emma och Nisse till Piteå och blev sen hämtat av morbror för att ta mig till Vidsel.

Svea hade varit hos sin mormor och morfar sen i tisdags. På en liten minisemester. Och på fredagen fick Svea magsjuka. :( Men eftersom jag är IMMUN mot det (har aldrig haft det trots enorma smitthärdar på jobbet och liknande) så var jag rätt lugn ändå. ;) sånt som händer..

Svea kräktes bara två gånger men har haft dålig matlust men har ändå varit pigg, glad och busig. För att ha magsjuka så mådde hon ju riktigt bra. ;)

På lördags morgonen så drog vi från Vidsel till Kåbban. Där åkte Svea lite skoter, jag och morfarn fiskade och allt var frid och fröjd.. 

MEN på kvällen så fick morfarn ont i magen. Mesigt! Tänkte jag. ;)

Varken han, mamma eller jag har haft magsjuka. Kanske en gång var när vi var barn men vi är alltid lite kaxiga när folk har magsjuka. För vi får det ALDRIG!

Men nu fick morfarn magsjuka. Mådde pyton och sprang på toan HELA tiden. Stackarn..

Jaja.. Vi trodde att det skulle stanna där. 

MEEEEEN... Söndag morgon så känner jag mig hur konstig som helst. Urk.. Går på toan och förstår ju ganska snart att jag fått min första magsjuka. :( men det går bra..

Mår illa och spyr en gång på morgonen. Och gick på toa 3 gånger. Men sen när vi kom hem till Vidsel igen så mådde jag helt okej. Käkade lite varmkorv och vilade..

Tänkte att det inte blir mer än så. Lindrigt och bra.

MEEEEEEN.... På kvällen runt 18 snåret så börjar jag må mer illa på två sekunder. Magen totalt vrider om

och jag blir parkerad på dass med rumpan i toan och ansiktet i en bunke. Jävlar!!!

Och så här håller det på hela kvällen!

Och nu på morgonen..

Har lyckats få i mig lite vatten, lite bärdryck och 3 klunkar resorb.

Men spyan är uppe i halsen.

Kallsvettas, fryser och krampar i magen.. Jävlar!

Så hädanefter kommer jag ha mer respekt för magsjuka! För jag är tydligen INTE immun!

Igår kväll skulle egentligen jag och Svea åka hem till Umeå med Emma och Nisse. Men det var omöjlig.

Så snart kommer pappan hit från Umeå (har jobbat i helgen och har ledig dag idag) för att ta hand om oss och hämta oss.

Men jag tror inte att vi tar oss hem idag. :( Måste ju för fan ha blöja i så fall. Bläää!

Så stackars alla ni där ute som någon gång haft magsjuka! Jag fattar nu.. Fy fan så jävligt!

Jag vill aldrig någonsin ha det igen!

Bläääääää!

Så nu ligger jag här i mamma och pappas säng och funderar på att gå på dass.. Igen!

Och jag försöker att inte spy.. Och jag samlar kraft för att få i mig resorben. Urk på burk..

Fy fan! Det borde vara förbjudet att bli magsjuk! Att kissa från röven och spy sig svimfärdig är inte okej!

Tur ändå att Svea är på bättringsvägen och är glad och pigg. Och tack mamma för att du fordrande är immun och kunnat agera sjuksköterska, barnskötare och stöd. Orättvist! ;)

Puss /Mama Linda 

Och på dessa bilder mådde jag "bra" i jämförelse med kvällen igår. Haha!

Var ju ändå så pass vital att jag kunde skämta till det lite. ;) hehe..

Man ska vara stark för att klara av att vara sjuk.

Ibland känner jag mig väldigt ensam i min kamp även fast jag vet att jag har många runt om mig. Men jag är ensam i min kropp. Ingen kommer någonsin kunna blicka ut från mina ögon och känna det jag känner. 

Ingen kommer kunna förstå vad det krävs av mig för att ta mig upp på morgonen då världen snurrar och man helst skulle vilja ramla ihop och kräkas. 

Ger jag upp, släpper jag taget om kontrollen så är det kört. Då skulle jag inte kunna resa mig.

Ingen kommer heller att förstå hur det är att ta sig upp, ta hand om sitt barn, ta sig till förskolan och sen till jobbet.  När världen och marken gungar. 

Till ett jobb som man älskar. Där ger jag allt! Och kommer alltid att göra det. Ger man inte allt på sitt jobb har man fan inget där att göra!

Är man inte engagerad, intresserad, motiverad och passionerad! Byt jobb!

Jag blir så förbannad när FRISKA människor inte ger allt på jobbet.

Men jag.. Snurrig, stapplande och egentligen oduglig fysiskt, ger ALLT på mitt jobb. Till mina kollegor, till alla barn och till verksamheten. 

Och ja.. Jag har sämre dagar också. Men de syns sällan. 

Jag kräver inte att alla ska förstå. Nej nej.. Men att folk tar sig i kragen och rycker upp sig? Är det för mycket begärt? ;)

Sen så tvingar jag mig själv på gymmet. För att försöka träna upp den lilla balans jag har. Försöker utsätta mig för ansträngning för att få mitt snurriga huvud att tränas. 

Det är tungt att träna för vem fan som helst. 

Och det är jävligt tungt för mig.

Men jag gör det för att försöka bli friskare. Så allt det andra ska bli lättare. På något vis..

Har haft en bra månad. Med relativt lite snurr. Och det är jag tacksam för. Men inte utan en kamp.

För att orka vara sjuk så måste man vara stark. Starkast i hela världen! Psykiskt.. Och förhoppnings snart även fysiskt. 

Jag har svårt för friska människor som är negativa och lata. Jag blir förbannad på sånt! Själv kämpar man sig igenom hela dagen för att få och ge sin familj och omgivning en bra vardag. Och så finns de dem som har mage att vara negativ, lat och FRISK! Usch!

Hälsan är allt! Allt!

Har du den så har du allt. Allt annat går att lösa.. Enligt mig. 

Hade jag varit frisk så skulle jag vara king of the world! Med förutsättning att jag haft samma kämparglöd och motivation som nu vill säga.. Fast det vet man ju aldrig. Kanske hade jag varit lika blind över hur bra man egentligen har det när man är frisk om jag själv varit det?

Kanske..

Man ser ju inte längre än vad näsan räcker om man aldrig prövat på en ordentlig kamp i livet. 

Och det är väl bara att säga GRATTIS till dem som är där. ;)

Jag menar inte att man ska nöja sig med allt bara för att man är frisk. Nej nej.. Man ska ju alltid kämpa för sina mål. Bli det bästa och mesta man kan och vill. :)

Men vad folk borde göra är att bli lite mer positiva, se sig om och tänka längre. Och bli lite mer hjälpsamma och arbetsamma. Ta tag i livet om man inte är nöjd. 

Gillar du inte ditt jobb? Byt!

Jag är less på klagande på både jobb och runt omkring mig. På saker som går att påverka! 

En sjukdom kan man påverka till en viss mån. Man gör allt man kan. Medicin, rehab, läkarbesök, träning, ändrade levnadsvanor. Jadajadajada..

Mer kan man inte göra.

Men är man missnöjd över jobb, relation, sina jävla skor, sin frisyr.. Blablabla!

Byt jobb, plugga, vikariera, jaga din dröm eller sitt och gör ingenting ett tag för omväxlingens skull. Byt sen partner eller var för fan singel, köp nya skor och klipp dig för fan!! Problemet löst!

Gah!

Jag har börjat stänga av när folk går ingång på en massa jävla skitsaker! Har nog med mitt ändå.

Men trots det så måste man vara ödmjuk och en bra medmänniska.

Det kommer man jävligt långt på.

Nu ska jag snurra iväg mot nya äventyr. Och fortsätta kämpa och vara stark för att klara av att vara sjuk.

Lev, älska och gör det du tycker om!

Det tänker då jag göra. ;)

Puss /Mama Linda

Svea 1,5 år

I 1,5 år har du nu funnits hos oss. I 8 månader låg du i min mage innan du inte hade tålamodet att stanna kvar. :) Alla på förlossningen förberedde oss på att du förmodligen skulle behöva hjälp med både matning och andning när du kom ut för tidigt. Men ut kom en enormt stark och rund liten person som andades från första stund. Helt själv. :) Du syresatte dig 100% omedelbart. Du tog både bröstet och flaskan från början.

Du sov som en klocka och åt som en häst. Och det gör du än idag.

Idag är du ett viljestarkt och väldigt framåt barn. Du är mycket kraftfull i din utstrålning och är aldrig rädd och aldrig tillbakadragen. Du är nyfiken på världen och alla djur och människor i den.

Du är modig, tuff och så begåvad.

Allt omkring dig tar du med en klackspark. Allt är roligt och alla är intressanta. 

Du är makalös som den lilla person du är. Helt fantastiskt och helt komplett. Så klok och så påhittig.

Du resonerar, filosoferar och fascinerar alla i din väg.

Ögonen glittrar, så fulla av liv.

Du har allt framför dig.

Vi ska ge dig allt som finns där ute.

Utan en enda begränsning. 

Jag lovar dig mitt älskade barn att vi ALDRIG någonsin kommer att begränsa eller vända dig ryggen på grund av ditt kön, din person eller den du väljer eller inte väljer att älska. 

Vi ska ge dig tusen val och möjligheter.

Möjligheten att hitta, vara och älska den DU är. Som du är. Som du vill.

Lev livet. Känn lyckan. 

Vi älskar dig till månen och tillbaka. I allt du är och i allt du kommer att välja.

Vi är där. Stöttar, guidar och kommer aldrig att döma dig.

Var bara du.

Jag tycker synd om dem som aldrig lärt känna dig och får se dig i din fulla prakt. De har missat allt. 

Deras förlust.

Så älskade barn.

1,5 år har gått. Må du leva och vara lycklig i hundra till.

Det är en fröjd att få vara din mor.

Tack för allt du är och allt du ger.

Puss /Mama Linda

Härligt helg och bra start på veckan

I helgen har vi haft TacosKalas, varit på busplaneten, minirenoverat köket med att måla kakelfogarna samt att vi har veckohandlat och sett den roligaste filmen som jag fan har skådat! Ted! Se den! Hahahahaha! :))

Jag skrattade så att jag inte fick luft..

Bäst var det när tjejen fick bajs på fingret! Moahahaha! Tomas fick spola tillbaka så att jag fick skratta igen. ;)

Tokigt värre.. Hehe.

Jaja. Idag har jag varit jävlat bäst på jobbet. ;) eller i alla fall har jag fått mycket gjort och varit jävligt effektiv. Härligt! :)

Pappan och Svea har varit hemma. Tomas lediga dag. :) så de var på öppna förskolan och busade och sen hämtade de mig på jobbet. Vi var sugna på att dra liten "hälsapårunda" så vi drog till Sanna, Rickard och Liam och kollade läget.

Alltid lika kul. :)

Nu kväll blir det Project Runway och sen en tidig kväll.

Ska upp före fan imorgon.. Blä. :)

Puss /Mama Lind

Man får ett helt nytt perspektiv

Ja ni.. Jag är så där less igen.

Idag är jag less på folk som klagar på allt möjligt jävla svammel HELA tiden!

Jag tror att jag höll på så där mer förr men får man barn och blir rätt så allvarligt sjuk ser man livet från ett nytt perspektiv.

Klaga kan ju vara bra för att få till en förändring men sånt där löjligt jävla klagande är jag less på!

Typ.. HELA MIN DAG ÄR FÖRSTÖRD FÖR ATT JAG HAR EN DÅLIG HÅRDAG!

Eller... JAG BLEV BLÖT OM FÖTTERNA I SNÖN!

Och.. JAG MISSLYCKADES MED MATEN OCH NU ÄR KVÄLLEN FÖRSTÖRD!

Jösses... Sen klagas det om att man tränar för lite, äter för mycket, att det man skulle köpa på stan var slut, att helgen är för kort, att man är sååå stressad. Med mera med mera...

Och alla tycks klaga på samma saker.

Det jag inte tror folk tänker på är att det är lättre att klaga på jävlat allt istället för att göra något åt saken. Det som inte går att påverka är en annan sak. Men mycket som man inte kan påverka är så jävla onödigt att klaga på också!

Typ att ett hårstrå ligger fel eller att man nös när man skulle måla mascara.

SHIT HAPPENS!! GET OVER IT!

Jag antar och förstår att det jag ser som en värdslig och onödig sak att klaga på faktiskt är jordens undergång för någon annan.. 

Suck..

Tycker väl egentligen lite synd om dessa människor. Inget perspektiv liksom.

Kan inte ha fått många hinder i vägen under livet. De har väl inget att jämföra med.

Och det är ju egentligen bra. :)

Jaja.. Men hursomhelst är jag less på allt klagande! 

Ska man klaga! Klaga på viktiga saker för fan! Jag klagar ofta men då handlar det om STORA grejer!

Sånt JAG tycker är viktigt! ;) hehehe...

Livet är så jäkla oförutsett. Jag vill iaf inte leva det med en massa jävla missnöje över skitsaker. ;) så jobbigt det måste vara.

Ville få det sagt!

Så egentligen har jag ju nu klagat på alla som klagar på småskit. ;)

Puss /Mama Linda 

Den där klänningen

Alltså!! Min sicksackmönstrade klänning har blivit en storfavorit kan jag då säga..

Först på personalfesten..

Sen på julafton...

Sen på nyår...

Och sist men inte minst på min kusins examensmiddag. :))

Älskade underbara plagg! <3

Puss /Mama Linda

Några dagar i hembyn

Idag så drar vi hem till Umeå igen.

Efter 17 dagars ledighet så är det nu dags att återgå till vardagen.

Både längtar till strukturen och rutinerna samtidigt som jag är lite orolig.. Orolig för hur hälsan ska vara. 

Det är faktiskt min största och enda oro i livet. Min sjukdom.. 

Men 2014 ska bli mitt år då jag kämpar för hälsan än mer.

Kombinationen familj, vardag och jobb tillsammans med en kronisk och mycket krävande sjukdom ska fungera. :)

Det måste fungera..

Hur som helst så lämnade vi Kåbban för några dagar sedan och for till Vidsel. 

I lördags var vi på min kusin Jennifers examensmiddag och fest. Mycket trevligt. Och stort grattis än en gång bästa kusin! <3

Igår myste vi bara. Min Tomas kom på morgonen hit till byn och vi åt en supergod trettondagsmiddag med mamma och pappa. :)

Idag ska vi hem till Holmsund. 

Imorgon börjar jag om att jobba. ;)

På torsdag ska jag på rehab och den 13e (tror jag det var) ska jag på läkarbesök. 

Allt kör igång igen..

Den ständiga kampen att hålla sig uppe, i rullning och gå framåt. 

Ta emot stöd, slappna av och leva så mycket och så bra man bara kan. :)

Allt ska packas upp och sen ska julen bort. Och garderoberna ska rensas.

Men det får ta sin lilla tid. På kvällarna och då det finns en lucka. :) 

Någon som vill komma och få lite kläder? Hehe.. Emma? Mia?? 

Jag är väl så redo jag kan vara för vardagen. Hoppas att den inte boxar mig i fejan. ;)

Och fy fan vad jag saknar alla där hemma! Filmkväll SNARAST!!!

Puss /Mama Linda 

När jag känner mig oövervinnelig

Jag har alltid varit en osäker person. En person som ofta.. Ja nästan alltid rättat mig efter andra. Jag har alltid varit högljudd men aldrig egentligen sagt det jag känner innerst inne.

Jag har alltid varit orolig över vad andra ska tycka och tänka om mig.

Jag har följt strömmen, gjort som de andra, rättat mig efter mängden och inte stuckit ut. Jag har alltid haft svårt för att säga nej och alltid satt mig själv i andra

hand.

Jag har alltid haft dålig självkänsla, självförtroende och självbild. Jag har alltid varit konflikträdd, tyckt rätt illa om mig själv och aldrig riktigt känt att jag passat in och kunnat vara mig själv.

Tills för några år sedan. :)

Några möten i mitt liv fick mig att öppna ögonen. Mest gäller detta Tomas och Emma. 

Men mycket har jag såklart jobbat på själv. Men alla behöver en spark i arslet.

Och jag behövde en rejäl kick! :)

Både en och två gånger.

Att förstå sitt värde är en sak. Men att hitta sig själv är en annan.

Vem var jag då?

Vem är jag?

Jag är en rabiat feminist som gapar högt och mycket för människors lika värde och lika förutsättningar.

Jag tänder ofta till och argumenterar gärna när något känns orätt. Jämställdhet, kvinnorätt, attityder och normer är min passion.

Politik intresserar mig.. Kanske mest irriterar mig! Hehe..

Jag har börjat säga det jag tycker. Inte det jag tror att andra vill att jag ska säga. Men är dock inte otrevlig. Oftast inte i alla fall. ;) Jag har jävligt bra social kompetens och är arbetsam, professionell och duktig på det jag gör. Bland annat i mitt jobb som fritidspedagog. ;)

Jag har brutit med de vänner som inte längre gör mig glad på det sätt som jag förtjänar. De som ljugit, pratat skit och bara stjäl av min glädje och energi. De har fått gå.

Dumsnäll är jag inte längre. 

Jag har lagt av med att låtsas att saker är okej när det inte är det. 

Jag har sakta men säkert börjat förstå mitt värde.

Jag har också kommit långt med min självbild, min osäkerhet, min dåliga självkänsla och självförtroende.

Jag HATAR när jag tittar på mig själv i spegeln och känner ångest över det jag ser. Jag hatar INTE det jag ser. Utan att jag känner ångest över mig själv!

Jag jobbar stenhårt på det.

En vacker dag ska jag älska varje centimeter oavsett storlek eller annat. :)

Jag är på väg.

Jag har släppt den största oron över vad folk ska tycka om mitt utseende.

Jag har alltid haft en passion för tatueringar och lite udda frisyrer.

Nu har jag släppt mig själv fri och känner mig mer och mer som den jag vill vara och är.

Tatueringar, halvrakat hår och mycket färg. :) Så speglar jag mig själv. 

Jag döljer inget längre.

Jag mår bättre för varje färgklick som hamnar på mina armar. Det är mitt sätt att uttrycka mig själv.

Det är JAG.

Jag är en genusmorsa utan dess like. Som gärna diskuterar både normer, könsroller och könsstereotypa mönster bland barn. 

Där är jag stenhård men ändå ödmjuk och lyssnar jag på andra och respekterar såklart andras tankar och åsikter. Så länge de respekterar mina. ;)

Jag är omtänksam men har fått jobba på att inte bli totalt överkörd av andra.

För 5-10 år sen hade jag lagt mig direkt och någon började argumentera med mig. Pröva nu vet jag. ;)

Jag har dock förmågan att räkna till 10 och inte alltid tända på alla cylindrar. Ibland skulle det dock behövas tändas till än mer. 

I mitt arbete i skolan är genus och jämställdhet i ständig fokus. Jag är också strukturerad och flexibel. Men har dock extremt svårt att ta en komplimang. 

Det jobbar jag såklart på! :)

Jag har genomgått en stor resa med mig själv. Och håller fortfarande på. Men nu har jag en aning vart jag är påväg. 

Jag vet vem jag är, vars jag vill och förhoppnings klurar jag ut hur jag ska ta mig dit.

Det är en inre resa. Bort från självförakt och osäkerhet. Något som jag levt med mycket länge. Osäkerheten och blygheten smyger fortfarande på mig ibland. Men den lättar snabbare än någonsin. 

Jag är vågar, kan och vill. Jag är mer än vad jag tror. Jag är stark!

Jag kan säga nej och jag kan säga ja.

Jag lever en gång och vill leva som den JAG är. Inte som andra vill att jag ska vara.

Jag ska leva med mig själv. Och måste därför tycka om mig själv för att må bra i livet. Och för att kunna leva med mig själv så måste jag hitta och leva efter mina egna små livsfilosofier. Leva så som jag tycker och så som jag lär.

Med till exempel feminismen och genus.

Håller jag bara med andra, följer med en ström som egentligen känns fel eller håller med i saker som inte känns rätt så lever jag inte MITT liv. Jag lever då som någon jag inte är.

Jag har förstått detta för längesen.

Och har ändrat mycket i mitt liv och i min vardag. Befriat mig själv kan man säga.

Men det finns otroligt mycket kvar att jobba på.

Allt för lyckan, allt för att må bra och allt för att bara vara Linda.

Utan hämningar, utan begränsningar och  utan skam.

Bara frihet!

Nu känner jag mig så där oövervinnelig.

Underbara känsla! <3

Puss /Mama Linda

Nyår

Nyårsafton blev hur bra som helst.

Började dagen med en härlig fisketur. Fick en fin röding och pappa fick två. Halstrade dem och åt på tunnbröd. mums!

Sen på kvällen piffade vi till oss och åt god mat. Mys! Bästa sällskapet var man också i. Och sen drog vi en snabbis upp på puben för lite dans (ja även styrdans) och lite mingel. Tjoho! :))

Gott nytt år alla! 

Puss /Mama Linda

Ännu en dag i paradiset

Skoter, kälke, grillkåta, moster Kersti, lunch uppe i restaurangen, promenader och en massa mys.

Jag skryter och ni ALLA bör vara extremt avundsjuka! ;) hehehehe!

Puss /Mama Linda