En sorgens dag..

Morgonen mötte mig med en stor sorg och tårar som rullar ner för kinderna.

Jag kan fortfarande inte förstå att det är sant. Känns så fruktansvärt overkligt.

Igår skickade jag ett julkort över mailen till mina underbara mopsuppfödare Zandra och Leif.

Jag skrev att jag hoppades att allt var bra och jag hälsade dem en god jul. Som jag gör varje år..

Och idag får jag veta att Zandra gick bort i söndags. Så allt är verkligen inte bra med dem hur mycket jag än önskar dem det.

Zandra var min första länk till min älskade Ester och det var även hon som väckte mitt stora intresse för mopsar. Jag kommer så väl ihåg när mamma ringde till dem och frågade om Ester som skulle omplaceras. Två dagar senare rullade vi in på deras infart och öppnade sedan dörren till det mysiga huset. Först av alla som kom fram till oss för att hälsa var min Ester. Mitt hjärta fylldes av mer kärlek än vad jag någonsin känt förut. Jag var 15 år och det var 8 år sen vi öppnade dörren till detta varma hem där Zandra och Leif födde upp sina vackra mopsar. Zandra är en av de mest omtänksamma människor som jag någonsin har mött. Och jag har mycket att tacka både henne och Leif för. De gjorde en vilsen 15 årig flicka glad och hel igen genom att lita på att hon kunde ta hand om en liten svart mopstjej. De gav mig det förtroendet. Och genom det så kom Ester in i mitt liv och formade det till det bättre. Genom åren har Zandra och Leif alltid funnits där vid frågor och svar kring min älskade Ester. Inga frågor var för dumma och jag kände mig alltid så stolt över att få ha dem som mina uppfödare.

Och för snart 2 år sen gav de mig än en gång de förtroende som ledde till att jag fick hem min älskade Betty. Zandra kontaktade mig och sa att de skulle omplacera en tik och att de tänkte på mig. Jag kände en otrolig glädje över att de valt mig. För det kändes verkligen så. Zandra hade någon slags förmåga att kunna känna vilken hund som passade till vilken människa. För mig kändes det så i alla fall. Betty kom med en stor portion kärlek, precis som Ester. Och det som var mest fantastiskt var att min Ester som nu kommit upp i åren, verkligen älskade lilla Betty. Det var som att Zandra visste det också.

Och nu finns hon inte mera. Fina Zandra som är så älskad och nu saknad av så otroligt många. Mopsverige förlorade en eldsjäl söndagen den 12 dec 2010. Alla som har fått lära känna dig ska vara tacksamma. Du och Leif har förgyllt många familjers liv med era underbara mopsar. Och alla som har en mops från prästbackens kennel kan känna sig stolta. Du har gjort ett fantastiskt arbete Zandra.

Vila nu i frid. Jag kan tänka mig att du hälsar på dina bortgångna mopsvänner på andra sidan regnbågsbron. Där kan du också springa igen.

Mina tankar går till Leif med familj.

/Linda