En mycket tuff dag. Jag var tvungen att prata om min sjukdom och hur den påverkar mig. Jag fick kartlägga hela mitt liv och hela min vardag.
Det var såååå tungt.. Men så nyttigt. :)
Och efteråt har jag känt mig så befriad.
Jag tänker i lite nya banor och känner att detta var första steget åt ett fungerande liv med min sjukdom.
Jag måste ändra mitt tankesätt, jobba på stressen, lägga upp och planera vardagen ännu mera, be om hjälp, prata mera, säga nej och faktiskt börja förstå att det är så otroligt viktigt att JAG mår bra. :)
Och jag är på god väg.
Jag ska på ett viktigt möte på måndag som kan förändra mycket till det bättre.
Jag ska även boka tid för att få gjuta hörselskydd som dämpar skadligt ljud.
Jag ska tillbaka på hörselrehabiliteringen på torsdag för fortsatt rehab och jag har börjat lägga upp mitt arbete på jobbet på ett sätt som får mig att stressa ner.
Jag skriver veckovis ner vad jag gör varje dag (på en whiteboard) och planerar och förbereder ALLA veckans arbeten i förväg. Ofta även två veckor innan.
Detta så att en eventuell vikarie enkelt ska kunna ta min plats. Då kan jag känna mig lugn om jag skulle bli sjuk någon dag. Barnen får ändå ha sina bildlektioner, bildaktiviteter och sånt som jag är yttersta ansvaret för.
Allt är redan klart. :)
Jag planerar alltid annars för hela veckan. Men nu gör jag det i mycket större utsträckning och med tillhörande beskrivningar. Det känns tryggt. Och det är också bra med tydlig och dokumenterad planering. :)
Mera jobb men så mycket bättre för stressen.
Jag måste ha struktur. Så mycket som det bara går.
Sen så får vi se vad hörselrehabiliteringen har för fortsatt plan för min rehab.
Det finns mycket att göra. :)
Nu jävlar ska jag bli så frisk jag bara kan. Allt genom att lägga upp livet, planera och slappna av.
Har haft en jäkligt bra dag idag. Jag har varit både trött och snurrig men jag försöker ha ett jämt tempo. Och att skratta mycket ger mycket energi. ;)
På jobbet väcktes många skratt och Svea bjöd på de allra flesta.
Denna lilla flicka gör att detta är värt att kämpa för var eviga dag.
Min familj stärker mig och stöttar mig något enormt.
Jag kan aldrig ge upp så länge jag har dem. Och det är det viktigaste.
Att de finns och att vi klarar det här tillsammans. Vi bygger upp ett liv som funkar för oss även om vi alltid kommer att ha en ovälkommen gäst som heter herr Menieres.
Vi planerar alltid för att livet ska bli enklare. Allt för att underlätta. Vissa saker tar lite längre tid.. Som till exempel att flytta närmare mitt jobb. Skaffa hus. ;) Vi är på gång men det är en process det med. Rätt hus ska hittas först.
Men en dag är det våran tur. ;)
Allt i vårt liv måste anpassas efter min sjukdom. Så måste det vara. Men man måste göra det på ett sätt så att ingen påverkas negativt av det.
Och det går bra. Men vi jobbar på att det ska bli ännu bättre. :)
Lev och må!
Puss /Mama Linda
1 kommentar:
Bra tänkt Linda, familjen och din hälsa ska alltid komma först. Du får mig att värdera mitt liv på ett annat sätt.
Skicka en kommentar