Att anpassa sig

Anledningen till förra inlägget var att jag just denna dag träffade både personalhälsan och var på mitt första besök på hörselrehabiliteringen.

En mycket tuff dag. Jag var tvungen att prata om min sjukdom och hur den påverkar mig. Jag fick kartlägga hela mitt liv och hela min vardag. 

Det var såååå tungt.. Men så nyttigt. :)

Och efteråt har jag känt mig så befriad.

Jag tänker i lite nya banor och känner att detta var första steget åt ett fungerande liv med min sjukdom. 

Jag måste ändra mitt tankesätt, jobba på stressen, lägga upp och planera vardagen ännu mera, be om hjälp, prata mera, säga nej och faktiskt börja förstå att det är så otroligt viktigt att JAG mår bra. :)

Och jag är på god väg.

Jag ska på ett viktigt möte på måndag som kan förändra mycket till det bättre. 

Jag ska även boka tid för att få gjuta  hörselskydd som dämpar skadligt ljud.

Jag ska tillbaka på hörselrehabiliteringen på torsdag för fortsatt rehab och jag har börjat lägga upp mitt arbete på jobbet på ett sätt som får mig att stressa ner.

Jag skriver veckovis ner vad jag gör varje dag (på en whiteboard) och planerar och förbereder ALLA veckans arbeten i förväg. Ofta även två veckor innan.

Detta så att en eventuell vikarie enkelt ska kunna ta min plats. Då kan jag känna mig lugn om jag skulle bli sjuk någon dag. Barnen får ändå ha sina bildlektioner, bildaktiviteter och sånt som jag är yttersta ansvaret för. 

Allt är redan klart. :)

Jag planerar alltid annars för hela veckan. Men nu gör jag det i mycket större utsträckning och med tillhörande beskrivningar. Det känns tryggt. Och det är också bra med tydlig och dokumenterad planering. :)

Mera jobb men så mycket bättre för stressen. 

Jag måste ha struktur. Så mycket som det bara går.

Sen så får vi se vad hörselrehabiliteringen har för fortsatt plan för min rehab.

Det finns mycket att göra. :)

Nu jävlar ska jag bli så frisk jag bara kan. Allt genom att lägga upp livet, planera och slappna av. 

Har haft en jäkligt bra dag idag. Jag har varit både trött och snurrig men jag försöker ha ett jämt tempo. Och att skratta mycket ger mycket energi. ;)

På jobbet väcktes många skratt och Svea bjöd på de allra flesta.

Denna lilla flicka gör att detta är värt att kämpa för var eviga dag. 

Min familj stärker mig och stöttar mig något enormt. 

Jag kan aldrig ge upp så länge jag har dem. Och det är det viktigaste.

Att de finns och att vi klarar det här tillsammans. Vi bygger upp ett liv som funkar för oss även om vi alltid kommer att ha en ovälkommen gäst som heter herr Menieres.

Vi planerar alltid för att livet ska bli enklare. Allt för att underlätta. Vissa saker tar lite längre tid.. Som till exempel att flytta närmare mitt jobb. Skaffa hus. ;) Vi är på gång men det är en process det med. Rätt hus ska hittas först. 

Men en dag är det våran tur. ;)

Allt i vårt liv måste anpassas efter min sjukdom. Så måste det vara. Men man måste göra det på ett sätt så att ingen påverkas negativt av det.

Och det går bra. Men vi jobbar på att det ska bli ännu bättre. :)

Lev och må!

Puss /Mama Linda

En dag ur mitt snurriga liv

Det är väldans tröttsamt att behöva kämpa varje dag. För så är det.

Man måste ha Menieres för att någonsin kunna förstå. Det går knappt att förklara..

Men tänk dig att var enda morgon vakna i en virvelvind.. Eller en bra liknelse är väl när man vaknar upp med en redig bakfylla. Snurr snurr.. 

Du ligger i sängen och försöker hitta fokus någonstans. Försöker få stopp på din inre karusell.

Du sätter dig på sidan av sängen och försöker känna golvet. Ett golv som är stilla. Men det rör sig..

Efter ett tag reser du dig.

Vinglar men hittar tillslut någon slags "balans".

Du tjorvar iväg till toan och successivt så får du mer och mer kontroll.

Du blir ALDRIG av med din "bakfylla" men du känner dig så pass stadig att du lyckas genomföra en morgonrutin.

Du knogar på med frukost, med att klä på och ta hand om ditt barn och sen ska du iväg.. Men du får inte längre köra bil.. Din kärlek plockar upp dig (tar ut sin egen lunch för att göra detta) och kör dig sen till dotterns förskola. 

Och det gick ju bra.

Ni lämnar dottern och du knatar till arbetet som ligger bredvid..

Här tjorvar du, vinglar du, tar stöd, sätter dig för att sen ställa dig, vilar på toa och tittar dig i spegeln och tänker "skärp dig för fan! Sluta snurra!"

Du fortsätter, tar hand om dagens alla måsten, planerar, tar hand om barnen, ordnar, knatar, skrattar, städar, plockar och fixar och hela tiden så rör sig golvet.

Du ska samtidigt lyssna på många samtidig. När fler än två pratar samtidigt så blir allt en gröt.

Vem sa vad?? Sa någon något??

Va?! 

Du arbetar med 40 barn.

Och det går bra.

Möten... Vem pratar?? Tittade jag på rätt person?? Ojoj... Snurrigt.. 

Försöker med våld att fästa blicken.. Blicken flackar. Fan.. 

Koncentrera dig nu.

Det gick bra ändå. 

Mötet klart. Du vinglar iväg.

Dags för lunch.. 

120 barn. Ljudet är obeskrivligt.

Du försöker lyssna på de 5 vid ditt bord.

Vad säger de? Du nickar.. Skulle du kanske ha skakat på huvudet?

Vem sa vad? 

Det slår lock för öronen.. Mera snurr.

Dags att gå. Du slänger i dig maten för att minimera risken för anfall.

Den mest intensiva stunden på dagen.

Men det gick bra.

Dags att vingla ut på lunchrast.

Du klär på dig täckbyxor.

Sitter ner.. För vem kan stå på ett ben?? Nä nä..

Ute så börjar du din vandring. 

Upp i skogen. Du hör barnen men inte riktigt vad de säger. 

Du tittar på dem för att känna av deras sinnesstämning. Glada? Ledsna? Allvarliga? 

I skogen ska du vara. Men du snubblar på stubbar, stenar, grenar och verkligen på alla rötter. För det är svårt att lyfta högt på fötterna. Bättre om båda håller sig på backen. Men du klarar det.

Du ramlar vidare.. Det ser säkert lite kul ut. Hehe..

Runt, stanna, prata med barnen, vidare, snubblar, står och blickar ut över alla lekande barn. Svårt att fokusera på en sak. Men du försöker.

Det ringer in..

Barnen springer. Vimmel.. Stå still.

Står du still?? Du vet aldrig riktigt.

Men det gick bra.

Dags för planering.

Du planerar alltid mycket i förväg. För att minimera stressen. Stressen är din värsta fiende. Bildlektioner, bildskapande aktiviteter, kolla scheman, skriv ut, kolla mail, fixa mellis.. Det går bra nu. :)

Fan vad du är duktig.

Nu snurrar det på rätt bra.

Så ta dina 3 piller av 9. Då brukar det lugna sig lite..

Vila, knoga, skriva, fixa med pyssel och plocka fram saker tills det är dags för fritids. 

Det gick bra.

Nu kommer barnen..

Mycket ljud. Vem sa vad?? Sa de något?

Du pratar till gruppen men det är ofta svårt att finna orden när det snurrar. Men du försöker och barnen hör dig. Även om du ibland har svårt att höra dem. En i taget. Räck upp handen.. De är så duktiga. :) De hjälper dig.

Världens bästa barn.

Det går så bra.

Du fortsätter.. Pyssel, plock, mellis, lek, samtal, konflikter, skratt.. Många skratt. :)

Och alltid vingel.. Du går ganska roligt.

Liksom en lunkande och släpande gång.

Det är din grej. Hehe..

Och det går ju faktiskt bra. 

Du trivs.. Men du kämpar. Varje steg. Varje minut. Det går bra..

Sen far du hem. Kärleken kommer och hämtar. Ni hämtar dottern..

Väl hemma fortsätter kampen. Det är mer snurrigt nu. Kämpa på.

Du ger det allra sista du har kvar till din dotter. Lek, middag, mys.. Hon somnar tidigt och sen kommer allt över dig. 

Du är nu helt slut.. Att kämpa tär på alla krafter som finns.

Snart kan du snurra dig till sängs.. Plock, vika kläder, fixa.. 

Ta fram ALLT till morgondagen för att minimera stressen. Planering är viktigt för dig. Då går det bra.

En bra dag så snurrar det så där lagom mycket. Öronen tjuter mycket mer än på morgonen men du klarar dig bra.

Du klarar det.. Men inte utan en kamp.

Men det går!

En dålig dag så får du nu ett anfall.

Du kan inte gå.. Kryper.

Du måste ledas till sängen.

Allt snurrar och du varken ser eller hör något alls. 

Du kanske kräks.. Anfallet kanske släpper om 5 min eller om 5 timmar.

Någon håller din hand. Om någon är hemma. Kämpa nu.. Det går men ångesten är fruktansvärd.

Trots att dessa riktigt dåliga dagar kommer ibland så klarar du det ändå. 

Du lägger dig.

Tjutet är öronbedövande. Somnar 1-2 h senare. 

Sen vaknar du kanske 2 gånger under natten av att det snurrar.

Sen börjar allt om igen.. 

Runt, runt, runt...

Men du klarar det. Du kan le under tiden.

Inte alltid men du känner också glädje emellan din sorg över din situation. Du skrattar ofta, du är lycklig samtidigt som du är mycket olycklig över det du drabbats av.

Du lever ett rikt liv. Men också ett liv som kräver en daglig kamp.

Ger du upp så faller du.

Du får aldrig ge upp..

Ge herr Menieres en rejäl utmaning.

Låt honom aldrig vinna.

För med din vilja så kommer det att gå bra. 

Det är inte ett enkelt liv. Du ska klara att vara mamma, partner, kollega, pedagog, vän, dotter och samtidigt ska du ständigt leva med en otröstlig yrsel, dålig balans, mycket påverkad hörsel, tinnitus.

Du är mycket påverkad av din sjukdom. Men det går bra.

Berätta, dela med dig och var öppen.

Du ska aldrig skämmas över det du drabbats av. Det är en del av dig men du ÄR inte din sjukdom.

Lev stort och lev fullt ut. 

För du klarar allt.

Mer än vad du någonsin kunnat tro.

Puss /Mama Linda

En produktiv dag

Ja jävlar vad jag har kutat runt och knogat på jobbet idag. Nån sån där konstig energivåg bara sköljde över mig. :)

Like it!

Jag har fixat med vår nya whiteboard där vi har "fritidsmenyn". :)

Alltså där vi visar vad som händer på fritids under veckan.

Jag har även gjort en "personalvägg" där jag satt upp bilder på våran crew.

Fotade alla under hot idag. ;) hehehe...

Sen blev det lite uppackande av en massa pyssel som vi beställt. Papper, paljetter, pennor, lim och tusen pryttlar. Så kul!

Sen blev det julpyssel (ja vi har tjuvstartat) och en massa plockande, städande och fixande.

Effektiv och produktiv is my fucking name! :)) hehehehe...

Imorgon blir det utedag med lite lära om elden, träd och mossor.

Fröken skogsmulle. ;)

Mormorn har farit hem.. Trist som tusan. Det är helt underbart att ha henne här.

Jag och Svea har myst på nu ikväll.. Och busat så att man är helt slut. :)

Hon somnade på två sekunder kan jag lova. 

Nu ska jag också gå och sova. TIDIGT för en gång skull. Och drömma om det ENDA jag vill ha i julklapp. En TATUERING! :)

Har redan pratat med han som ska göra den.. Nu ska bara tid och pengar stämma överens också. Hehe..

OCH DET ÄR BARA EN SKISS, EN IDÉ PÅ BILDEN. DEN BLIR SÅKLART SNYGGARE I VERKLIGHETEN.

Jag är ingen tatuerare även om jag gärna varit det. ;)

Puss /Mama Linda

Varför lär man sig aldrig?

Vad sur jag blir på mig själv!

Jag är 26 år men kan fan aldrig lägga mig i tid! Irriterande! Ja men något! :/

Och går jag och lägger mig i tid så snurrar jag runt som en torktumlare i sängen och lyckas ÄNDÅ inte sussa på ett tag. why? Är det "en gång nattuggla alltid nattuggla" som gäller for ever end ever eller?? 

Irriterande.. 

Jaja.. Nu sover jag då jävla säker inom ca 4 min. ;)

Dagen har bestått av jobb, mys med mormorn, Svea och pappsen. 

Jag har fått en blomma av mamma och hon och Svea har hälsat på mig på jobbet. Mys! :)

OCH vi har druckit glögg och käkat pepparkakor. Julkänslorna kommer krypandes. :)) 

Natti Natti! 

Puss /Mama Linda

Mormor är här

Ikväll kom mormorn hit på besök. ;)

Och som tur är så stannar hon tills på torsdag. Så efterlängtad! 

Speciellt av en liten dam tror jag..

Svea blir helt ÖVERLYCKLIG när hennes fantastiska mormor är här.

Hon klänger, goas, myser, visar allt hon äger och har och spelar lite pajas. :)

Och mormor får inte gå någonstans utan henne.. Snacka om att spela på sin mormors kärlek. Hihi.. 

Så imorgon ska de få mysa och vara tillsammans bara de två. Medan jag och pappsen jobbar och hovar in bröfödan. :)

Nu ska denna mamman sova.

Har sett finalen av Project Runway. Och rätt designer vann! Tjoho! Michelle var min favorit hela programmet igenom. Yes! ;)

Puss /Mama Linda

Blingo

I söndags var jag ju på Blingo-visning hos en vän. Det var verkligen supertrevligt. :)

Beställde lite julklappar till Svea.

Ett par brallor och en härlig tröja.

Ekologiska och otroligt hållbara kläder.

Blingo är ett nytt favoritmärke.

Just för att de känns så rejäla och värnar om vår miljö. :)

Och det är inte nå mycket gulligull och krusidull på dem. Vilket jag skyr som pesten.

Rockbohemiskt är stilen. Love it! 

Jag är en sån där morsa som gillar ekologiskt, kvalité, kläder som inte skriker KÖNSSTEREOTYP och jag diggar tåliga kläder men jag betalar gärna så lite som möjligt för dem. Helst inget alls. Hehehe..

Älskar secondhand av hela mitt hjärta. :)

Svea får nästan aldrig helt nya kläder från butiker.

Utan blocket, tradera, loppisar och vänner som har barn som växt ur sina kläder är våran största klädkälla. ;)

Köper vi nytt så är det rea eller ta 3 betala för 2. Typ..

Och detta sparar på miljön och på plånboken. :) Det syns inte ens att klädena är begagnade.

Och självklart finns det undantag. Vi har nya kläder också. Allt lyckas man inte alltid hitta begagnat. Och allt vill man inte ha begagnat heller. ;)

Och nu gjorde jag också ett undantag på Blingo-visningen i söndags. Kunde faktiskt inte hålla mig. ;) hihi..

Alla borde tänka hållbart.

För det är fan inte hållbart att köpa nya dyra kläder hela tiden som barnen ändå växer ur på några månader.

Nope!

Och ännu mindre sunt tycker jag det är med glitter, krusidull, tighta grenar och könsstereotypa kläder. Det är inte sunt för framtidens män och kvinnor what so ever! Så de så!

Men har ni läst här förr så har ni hört det förr också.

Tänk lite längre. Det är fan inte svårt!

Puss /Mama Linda

Host host..

Svea har en besvärlig och återkommande förkylningsastma. Tyvärr så hostar hon mest på nätterna.

Så även denna natt.. :(

Med ett barn som sovit dåligt och har besvärande hosta så valde jag att VABBA idag.

Bra val.. För hon var så trött att hon sov till 9:00.

Så nu får vi se.. Rätt vad det är så går det över. För att sen börja om..

Det är förkylningstider och Svea har varit förkyld till och från nästan sen skolstarten. Typ varannanveckasjuk..

Men men.. Så är det att ha småbarn.

Det som är tur är att Svea aldrig har kruppat (pepparpeppar) eller liknande. Det är "bara" en slemmig och besvärlig hosta som kommer då hon är lite förkyld. Och mest på nätterna. Den medicin hon har funkar bra.. Även om hostan ibland tar över lite.

Så vi inhalerar och tar det lugnt. Men ut i luften ska vi också. ;) Det måste man för att rensa luftrören lite.

Ingen feber och en för övrigt pigg dam. Hoppas på en bra natt med god sömn för oss båda. För imorgon vill vi ju både leka på föris och gå på jobbet. ;)

Så snälla hosta.. Försvinn!

Puss /Mama Linda

Lysande idé!

Ibland överträffar jag mig själv.. :)

Batteridriven LEDslinga.. Vad göra med denna??

Jag syr fast den på Sveas tält!

Lysande, mysigt och en succé! :))

Och endast 39kr på Coop. 

Najs bajs! 

Puss /Mama Linda

SushiNight

Då kör man en liten sån där nattbloggning. ;) Det var verkligen inte igår. 

Idag har jag och Svea kört solo här hemma för pappan har jobbat till 17:00.

Runt 15:00 kom Emma, Nisse, Lunkan och Maria. 

Härligt att ha någon något äldre att tala med också. ;)

Lite senare kom även Siri och Petter.

Matlagningen drog igång ganska så omgående.

Jag själv behövde inte göra ett skit.

Hur snälla polare har man? 

En myskväll med all inklusive var precis vad jag behövde efter en tung vecka med förkylning och en massa på jobbet. :)

De kommer alltså hit hela högen.

De har all käk med sig och tillagar, dukar och fixar. ;)

Ni är fan bäst!

Ikväll bjöds det på sushi. Så sjukt gott alltså. Blev helt galet proppmätt.. Men nu.. 5 h senare.. Så är jag typ hungrig igen. Hehehe... :)) jaja..

Vi hann även med en promenad till Coop före middagen. Fixade lite farsdagstårta och present. :)

Jag bussar på några bilder från dagen.

Måste sluta nu..

Jag somnar.. ;) Natti Natti.

Puss /Mama Linda

Så sant

Snodde denna bild av bästa Anna-Lena. Klockren! :))

Småbarnsnaglar är inte att lekas med!

;) De skär genom hårdaste elefantskinka alltså!

Puss /Mama Linda